Nu är det slut

Tänk er signatur-slutmelodin på "Fem myror är fler än...."
- Nu är det slut! och så den pysande elefanten som åker upp mot himlen.

Det är nu. Nu är det slut. Slutbloggat. Jag vill bara skriva om saker som jag känner att jag inte "får" skriva om så jag har tappat lusten för att skriva. Jag lägger ner. Loggar ut. Och kanske återkommer jag. Tack alla ni som orkat läsa.

När...

...kommer de andra 25 på middag?

Nystädat

Nystädat

Nystädat

Projektet

Ett överdrag/en kappa till sängen. Fint va!?!

Nu är det lite tråkigt

Mamma har åkt tillbaka till landet så nu är det bara vi, kärnfamiljen, igen. Igår kväll hade vi middag med mamma och Richards syster. Sen häng framför tv:n. Det är skönt att bara vara. Tillsammans.

Idag har jag trotsat lättjan och gått en power-walk på morgonen och sedan städat mig svettig till hög musik. Nu återstår bara sit-upsen och armhävningarna sen kan jag känna mig nöjd. Om en liten stund ska jag ta telefonen och lägga ut bild på projektet med 15 meter gummiband. Det blev inga gummiband men det blev bra ändå. Kram alla ni därute, jag håller mig fortfarande relativt it-fri och fick stöd för att det är rätt väg att gå i dagens Södermalmsnytt. Forskning visar att barn idag känner sig åsidosatta (bortglömda och sårade) av föräldrarnas datorvanor. Det är ju hemskt.

Struts struts struts

Struts

I perioder orkar jag bara inte med IT-samhället. Just nu har jag en sån period. Jag VILL INTE kolla min mail. Jag VILL INTE kolla facebook och JAG VILL inte surfa runt på nätet. Jag VILL ABSOLUT INTE veta vad som hänt i världen. Jag vill bara vara ifred.

Kan det här vara en reaktion på vad som händer i Japan? Jag tror nästan det. Jag vill vara struts.

Om igår var en turdag...

...så var idag en otursdag. Men så är det väl i livet, you win some - you loose some. I mitt fall blev det jobbet. Som jag loosade, alltså. Nog sagt om det. Ikväll tröstar jag mig med motion, en påse Polly och lite lila nagellack. Det är få saker som choklad inte botar. Och flärd. Och så vet jag att jag gjort ett bra jobb, det tröstar också litet.

God natt världen.

Det här är ingen politisk diskussion

Ber att få förtydliga det innan ni börjar läsa det här inlägget. Men. Varför jobbar inte fler av oss deltid? Och kom nu inte dragandes med "jag har inte råd!". JAG VET att alla inte har råd att jobba deltid. En del har inte ens råd fastän de redan jobbar heltid men vi andra? Varför gör vi inte det allihopa? Jag måste säga att jobba som jag gör nu (75%) ger mig ett så otroligt stressreducerat liv. Inte stressfritt men stressreducerat. Jag kan gå upp i vettig vanlig tid om morgnarna. Äta frukost och bläddra genom tidningen. Jobba mina 6 timmar och komma hem på eftermiddagen. Eller "jobba över" 1-2 timmar utan att det blir katastrof. Sen kan jag handla på vägen hem om jag behöver. Laga mat i "lugn och ro". Äta innan det blivit kväll och sen relaxa. Se på tv, göra lite kvällssysslor, packa gympa- och utflyktspåsar, läsa läxor med barnen, bada långa lyxiga skumbad varje kväll (eller där överdrev jag nog lite....) men seriöst - varför jobbar inte alla deltid? Om man kan välja?

Ångesten

Det var långt ifrån alla av er som tycker som jag att att alkohol ger ångest "dagen efter" men ungefär hälften av er (43 %) verkar känna som mig. Skönt att inte vara ensam.

Inte vet jag

Inte vet jag om den här dagen blev någon toppen- eller turdag precis men hittills har allt idag "gått enligt plan". Jag har varit i tid till mina möten som varit bra, jag åt en god lunch tillsammans med en kollega i Gamla stan, jag har varit på en intressant och informativ föreläsning på eftermiddagen. Jag lyckades till och med klämma in ett besök på en sybehörsaffär där jag köpte 15 meter resårband och vit tråd. Den som kan lista ut vad jag ska sy (läs:mamma som är här på besök) av 15 meter resårband och vit tråd vinner en valfri rubrik här på bloggen.

Jag redovisar med bildbevis i slutet av veckan!

66:an

Det här är 66:ans buss kl 08.27. Den är tom som ni ser. Kan det vara för att den gick 3 minuter för tidigt i morse? Borde vara skottpengar på sånt.

Dock hann jag ju med bussen idag och väljer att tolka det som om jag har en turdag idag. Vi får se.

A men

Gud så härligt det är med vår! Jag kan liksom inte få nog av känslan. Idag tog vi en tur ut till stugan för att kolla läget. Det var blandat läge. Inomhus hade vi haft en gnagare (mus?) som käkat upp all vår vitlök och rödlök och såklart ställt till en massa "oreda" som vi fick städa bort på stört när vi kom in i huset. Jag HATAR de där gnagarna. De är så äckliga och jag får känslan av att det gjorts ett inbrott i stugan. I mitt liv. Ett övergrepp. Nåja, det var inte så farligt den här gången och nu har vi återigen gillrat "dödsfällan" så vi får se nästa gång vi kommer ut hur den mår. He he...där fick du! Något som däremot var goda nyheter var att nästan all snö på tomten är borta och nu har vi rensat bort gammalt gräs och krattat löv hela dagen. Nu börjar det likna nåt och jag längtar till påsken som brukar vara underbar i stugan. På påsken brukar vi göra laxbakelser med skagen- eller kräftstjärtsröra och dricka folköl. E man en Svensson så e man.

Vad gör ni i påsk? Nån som är sugen på en laxbakelse?

Ja det är...

...våren! Ja det är våren! Som har kommit igen...

Inser att det är pinsamt

Idag när jag kom hem från jobbet var jag trött och ville "sträcka ut mig" 5 minuter i soffan. Nelle kom och "hoppade" på mig och ville mysa men det kändes inte alls skönt. Det gjorde ont överallt när hon skulle sitta i mitt knä och jag tänkte att det kanske är lite pms-känning i brösten som gör det. Nu ikväll när jag tog av mig koftan gjorde det jätteont i armarna/armhålorna och jag insåg att det är träningsvärk för att jag gjorde 10 stycken armhävningar igår. Det är är pinsamt. Till och med mycket pinsamt.

PS
Tillägg: Jag gjorde armhävningarna på knä.
DS

Igår

Igår började jag skriva en "novell" här på bloggen om kreativitet och idéer. Främst om idéer jag själv haft som jag inte gjort något av. Sådana idéer som någon annan haft samtidigt men gjort något av. Jag ska skriva det färdigt någon dag så ska ni få läsa om mina ständigt missade tåg till ekonomiskt oberoende - ha ha! Idag vill jag istället berätta om lilla Nellan som blivit krasslig igen. Feber och hosta. En repris. Ingen favorit precis. Så idag blev det istället för ett besök hos frisören (för mig) ett besök hos läkaren för Nelle. Domen blev: rossliga lungor och kanske början till en lunginflammation (och fortsatt taskig pagefrisyr för mig). Sänkan var förhöjd men inte tillräckligt (?) för att motivera penicillin så doktor Alain skrev ut två astmapreparat som Nelle ska andas in morgon och kväll. Istället för penicillin. Lite som en chansning. " De här preparaten kan göra det bättre men om det inte fungerar eller Nelle blir hastigt sämre så får det bli penicillin.

Konstigt det där med penicillin. Jag tycker det verkar gå extremt åt "andra hållet" nu - att man som läkare ALDRIG vill/får/kan/ska skriva ut penicillin. Allt ska läkas ut på egen hand. Till och med misstänkta lunginflammationer. Jag vet inte vad jag tycker om det. Eller det gör jag. Balans. Det är vad jag tycker. Om folk verkligen ÄR sjuka tycker jag de kan/ska få penicillin. Att låta något läka ut på egen hand kan ju ta månader. Och det är också jobbigt för kroppen. Kanske till och med farligt. Nej, jag tror på balans. Gällande penicillin som allting annat.

Stylish kids

Måste säga att min man lyckades med stylingen av barnen i helgen när jag var borta. Visst ser de ut som tagna ur en reklam?

2 kg plus

Jag ligger 2 kg plus sedan jul. Undrar varför?

Åtgärdsprogram emottages tacksamt. PT - någon som provat?

Oj oj oj

Om jag var trött i lördags så är det inget mot för vad jag är idag. Festen i lördagskväll var toppenkul och vi höll på....länge. Vid fem bröt vi upp för att krypa till kojs och det frestar på, i många dagar efteråt. Återställare får en helt annan betydelse i medelåldern. Att försöka återställa sig till något mera normalt läge efter en fest tar dagar och inbegriper sömn, bra mat och mera sömn. En dusch och ett toabesök med nummer två har också positiv inverkan (äckligt, jag vet - men sant!).

I natt sov jag förvisso gott men har ont i hela kroppen efter flera timmar på dansgolvet och 9 timmars bussåkande tur och retur till Jönköping. Igår tog vi en promenad jag och den nyblivna 40-åringen. Vi pratade om festen, livet och om att återhämta sig efter en blöt kväll så här på äldre dar. Något som, iallafall för mig, är nytt med att vara "bakis" nuförtiden det är ÅNGESTEN. Att alkohol kan, i sig självt, framkalla så mycket ångest dagen efter. Det är inte längre "bara" en fråga om att vara trött, lätt illamående och yr (kanske) utan numera vaknar jag tidigt och kan inte somna om. Med ångest. Varje gång jag varit på fest så tänker jag att jag lika gärna kan vara utan alkohol om det "ska vara så här". Fy, vad hemskt det är.

Tänkte kolla av med er, hur känner ni efter en fest? Alltså inte efter ett glas vin en fredagkväll utan efter ett "partaj" - får ni ångest "dagen efter"? Vekans enkätfråga rör detta. Svara, tack.

Tänk att jag fortfarande orkar bli sur

I morse vaknade både Nelle och Edward före klockan sju. Nelle låg i min säng strax efter sex och skruvade och vred på sig, lekte med väckarklockan, sjöng och "hade sig". Jag blev störtsur. "SOV NU-klockan är inte ens sju. Det är HELG!". Och till Edward som smög in vid halv sju " Gå och lägg dig igen, det är NATT!".

Klockan sju fick de gå upp och kolla på barn-tv.

Förundras över att jag fortfarande blir sur när de vaknar tidigt på helgmorgnarna. Kan det vara därför det aldrig händer på veckorna? Vilket man ju egentligen verkligen borde fundera över.

Nu sticker jag trött som en sengångare till Jönköping. Det ska bli 40-årsskiva ikväll!

Kissnödig på stan

Efter jobbet idag hade jag bestämt att gå och fika med en före detta (observera att jag inte säger gammal) arbetskamrat. Vi skulle ses klockan fyra vid Ringen, Skanstull. Skanstull är en av knytpunkterna på södermalm för er som inte bor här i stan och här passerar det massor med människor varje dag. Massor. Man skulle då kunna tycka att det fanns ett visst utbud av offentliga toaletter men det gör det inte. Det finns en, i källaren i köpcentret Ringen. Där kostar det 5 kronor att kissa. Det går inte att "smita in" på någon annans femma för lyset släcks inne på toaletten så fort du har kissat färdigt och öppnat upp din dörr. Det är alltså mycket uttänkt. Till affärsinnehavarens fördel.

Idag hade jag inte någon femkrona. Inte heller några enkronor eller någon endaste kontant för den delen. Jag var alltså körd. Gick till bankomaten för att upptäcka att jag glömt MITT bankomatkort hemma. Turligt nog hade jag bankomatkortet som är knutet till Richards lönekonto med mig. Det var bara det att jag inte använt det på så länge att jag glömt koden. Provade en gång. Fel. Chansade en gång till. Fel. Vågade inte en tredje gång. Nähä. Inga pengar. Knatade till banken och fick vänta på fyra personer före mig i kön tills jag till sist kom fram. Uttagskvitto, plocka ut pengar från ett konto som jag inte hade kontonumret till. Legitimation, tack. 500 kronor. In på ICA, köpa en godisbit för att få växel. Och sen....äntligen. 20 minuter senare.

Kisssssssa.

Ni är några till "fejkare" där ute

Jag verkar vara i gott sällskap, vi är många "fejksters" där ute i arbetslivet. Och jag antar att vi är lika bra som de andra. Bara lite ödmjukare;-)

Stolt över mig själv

Till sist tog jag mig samman och gick till tandläkaren och lagade den där tanden som gjort ont. Det var som vanligt ett litet h-vete. Jag inser att jag numera är rädd för att gå till tandläkaren, rädd för smärtan som det innebär att laga en tand. Och rädd för att något ska gå snett så det blir en rotfyllning. Hur rädd jag är för rotfyllning tänker jag bara inte gå in på...

Tandläkaren och tandsköterskan var snälla. De var sams också till skillnad från de i Paris som bråkade öppet under tiden jag låg "under borren". Innan tandläkaren började laga tanden så bedövade hon ordentligt, väntade tills bedövningsmedlet verkat och sedan började hon. Efter ungefär 20 minuter (det tog nästan en timme att laga tanden) så släppte bedövningen. Jag pep till att "mgfdet mgörph oonth"!!! Eller skrek, kanske är mera rättvisande. Då berättade tandläkaren att när man är rädd så blir adrenalin-påslaget i kroppen så stort att bedövningen "går ur kroppen" fortare, man töms på bedövning på typ 20 minuter istället för de vanliga 2-3 timmarna som en bedövning ska hålla. Visste ni det? Inte jag. Tyvärr så lugnade väl inte det mig särskilt mycket. Snarare blev det väl en tvärt-om-effekt. Ungefär som min rädsla för hundar. Ni vet, om man är rädd för en hund så känner hunden av det, och då blir den också rädd. Och farlig. Och då blir man som hundrädd ännu räddare för att verka rädd... Ungefär så blev det hos tandläkaren för mig igår. Om ni förstod nåt av det här.

Nu är tanden iallafall lagad. Jag har varit hos tandhygienist och så har jag skaffat tandförsäkring. Har ni hört talas om den? Inte? Skaffa er info. Jag säger bara det.
www.ftv.sll.se Frisktandvård.

Hej våren!

Kaffe, macka och tidning. Frukost i solsken, jag välkomnar dig, våren!

Slutligen - Extremt ovanlig sak

Jag har rengjort alla mina sminkborstar. Samtliga. Även ögonpenslarna. Med shampoo. Det ni!

Konstaterar

Visst låter det otroligt mycket lyxigare med "Hemma-Spa" än "Raka sig och klippa tånaglarna"?

Inte så ovanligt

Jag blev godissugen och föll för frestelsen.

Ovanlig sak 2

Jag har köpt en kokbok. Det är om möjligt ännu mera ovanligt. Sen att det är från 2000-talet men ändå!!!

Ovanlig sak 1

Jag har klänning idag. Med djurmönster. Det är mycket ovanligt.

För någon dag sedan...

...hörde jag i något sammanhang någon som pratade om att "tänk om det fanns en möjlighet att gå tillbaka i sitt liv och spela upp händelser som hänt - så man får uppleva dem - igen". DIREKT dök det upp en händelse i mitt liv, en scen, som jag tänkte på. Sen en till, och en till. Alla av dessa scener var inte livsavgörande, tvärtom var det ganska få, som haft någon egentlig betydelse. En av dem är till exempel en middag i min kompis lilla kök. En anspråkslös spagetti och köttfärssåsmiddag i glada vänners lag när jag var i 20-års åldern. Inget särskilt hände den där middagen, det var bara...trevligt. Jag undrar varför vissa "filmer" etsar sig fast mer än andra? Är det något vi ska lära oss av just de här händelserna eller är de bara en påminnelse om vilka vi är, vad som gjort oss till dem vi är? Jag har ingen aning men skulle verkligen tycka det vore intressant om jag fick återvända tilll vissa scener i livet. Inte för att omskapa dem men för att få chansen att göra det igen. Men det är klart, det är väl också det man gör, dagligen, i sina minnen och i dagdrömmeri.

Ensam hemma

Richard och barnen har stuckit norrut på sportlov. Hemma i lägenheten är det nystädat och dödstyst. Funderar över vad jag ska hitta på de här dagarna. Min första impuls är att lägga mig ner i soffan, ta med mig täcket och duka fram något riktigt "mumsigt" och titta på eftermiddagstv. Eller en film. Mitt samvete säger "dra på dig träningskläderna och gå!".

Eftersom klockan inte ens är tre på eftermiddagen kan jag göra båda. Trots att det kanske är att anse som lite kontraproduktivt.

En riktig slappardag

Sov länge, till nio. Långfrukost och sedan långpromenad i solen. Har pratat långsamtal i telefon med fina vänner. God middag med familjen och ikväll blir det filmkväll. Vilken vilsam lördag.

Märker ni att jag inte berättar något

Appropå avslöjad. Jag blir väl snart avslöjad här också. Det här är inte längre en berättande dagboks-blogg, eftersom jag inte berättar något om vad jag GÖR längre. Själva konceptet för en dagbok, att berätta om dagarna, har kommit lite vid sidan om. Det har sina förklaringar varför det blivit så (de vill jag inte gå in på) men jag ska ge mig på ett försök till ändring. Jag kör lite berättande i random-form. Högt och lågt om vartannat.

Nelles dagis har nu flyttat och etablerat sig i sin nya lokaler. Jag "tjänar" minst 15 minuter enkel väg på morgnarna, mer på eftermiddagen. Men allra bäst, vi behöver inte stressa längre. En minut sen till dagis betyder en minut sen till jobbet mot för tidigare då en minut sen till bussen betydde 20 minuter sen till jobbet.

Och så var det jobbet. 4 månader har det gått sedan jag började jobba och nu tycker jag att jag börjar komma in i "rutinerna" - hur mycket rutin det nu kan bli när man jobbar med människor som har problem. Ingen dag är den andra lik. Ingen. Fattar ni vilket toppenjobb jag har? Jag vet inte om jag sagt det här förut men ibland pratar jag och min bror om jobb, vilka olika jobb vi valt. Enligt min bror så är mitt jobb ett av de absolut värsta jobben han skulle kunna tänka sig. Ever. Att tvingas sitta och lyssna på folks problem dagarna i ända? Enligt mig är långtradarchaufför det värsta jobbet. Det skapar så mycket ångest hos mig att bara tänka på att jag skulle behöva framföra ett sådant fordon i trafiken att ni anar inte. Fy f-n. Det är ju verkligen tur att det finns ett jobb " för alla".

Våra bostäder.
Lägenheten. Vi har tydligen slutat städa hemma, undrar vad det betyder?
Stugan. I stugan måste vi börja planera för våren. Vad ska vi prioritera att göra i år. Elen? Varmvattenberedaren? Uteplatsen? Golven? Tapeterna? Fönstren? So many choices, so little time.

Vår semester. Egypten blir det ju inte så nu återstår bara resten av världen. Förslag?

Ett ganska ovärdigt slut på veckan

Skjut upp till morgondagen vad du kan göra idag. Får bli sovmorgon i morgon.

Naturfolken

Igår kväll tittade jag på tv. På svt går en dansk serie nu som jag (tyvärr) missat. Jag vet inte vad den heter men igår så handlade en del om programmet om Grönland. Då slog det mig att alla naturfolk ser "likadana" ut. Om man skulle ta en same, en innuit, en indian, en mongol och en maori (jag tar nu bara några exempel) och så röntga deras skallar/kranier så slår jag vad om att benstrukturen ser likadan ut. Hur kommer det sig? Jag hinner inte googla och leta efter svaret själv så om någon snabbt kan svara så skulle jag vara tacksam. Eller har jag fel?

Vad jag jobbar med

När vi kom hem efter att ha bott i Tampa, Florida i ett år (2005-06) så fick Edward en bok av sin kompis A. Boken har Richard Scarry skrivit och den heter "Vad gör folk hela dagarna?". Där beskrivs flertalet yrken såsom vägbyggare, bagare, läkare, sjökapten o.s.v. Nelle älskar att läsa den här boken innan hon går och lägger sig, jag antar att det är den där "kunskapstörsten" som börjat visa sig. På en sida i boken ställs frågan "Vad gör din pappa? och "Vad gör din mamma?". Våra barn har inga som helst problem att svara på vad pappa gör. Han är militär. Mitt yrke är dock mera diffust. Mamma hjälper folk som behöver hjälp. Jag har många gånger försökt att förklara vad det är jag gör men kommer egentligen inte fram till någon bättre förklaring än den barnen har. Socialarbetare hjälper folk som behöver hjälp. Det är ju klockrent.

Nästan avslöjad...igen

Ni vet känslan av att vara en "fejk" på jobbet, att man egentligen inte har där att göra för att man inte kan något. Den känslan drabbar mig jämt när det gäller tekniska prylar. JAG VET att jag borde kunna Windows Alta Vista (eller vad det nu heter?). JAG VET att jag borde ha koll på Outlook. Ändå. Så sitter det inte. Och när en kollega frågar mig en fråga "du Lotta, hur är det nu man gör när man sparar i...." så blir jag helt perplex. Jag vet inte vad jag ska svara. Så jag klickar lite på måfå och lyckas förmedla något som verkar begripligt och tänker att nu blev jag nästan avslöjad igen. Puh. Och så tänker jag att jag borde verkligen lära mig "det där" med datan. På riktigt. Men det går ändå inte, hur många grundkurser jag än går. Vad är det för fel på mig?

Och hur är det med er? Känner ni igen det här med att vara en "fejk" på jobbet? Enkät-dags, ja eller nej?

Karneval

Det har varit karneval idag på Franska Skolan. Edward har i flera dagar pratat om vad han ska klä ut sig till och alternerat mellan polis, karatekille, clown för att till sist välja rappare/hip hoppare. Igår kväll hjälpte jag honom att plocka ihop en klädsel som skulle passa: baggy jeans, lager på lager med baggy tröjor, halsband och keps på snedden. Sneakers. När Edward testat sina kläder igår kväll stod han framför spegeln och bara log. Han tyckte att han var så fin! Vid läggningen frågade han om han fick sova i kläderna för han kände sig så fin och så lyckad. Det tyckte jag inte var någon vidare idé (även om jag tyckte det var otroligt gulligt) eftersom kläderna då skulle bli skrynkliga och det skulle inte vara särskilt bekvämt. Istället gjorde vi en överenskommelse om att han kunde få ha kläderna precis bredvid sängen så han kunde titta på dem innan han somnade. Plagg efter plagg lade han i en rad bredvid sängen så han kunde titta på allihop. Även skorna. I morse var han klädd innan vi andra stigit ur sängen.

Kommer ni ihåg de där stunderna? Jag har tidigare besrivit min kärlek till en skinnjacka jag fick när jag var tonåring. Om känslan av att äga det "finaste som finns", och att också känna sig som den finaste som finns. Det är verkligen en härlig känsla.

Någon annan gång ska jag berätta om de där andra stunderna. När man inte alls känner sig så fin, när kläder och hår får en att känna sig som den fulaste som finns. Den känslan som inte alls är någon härlig känsla. Men som är lika stark.

Helgen i bilder

Ovanför Richards huvud ser ni vår stuga från sjön. Isen är visst 4 decimeter tjock över hela sjön i år. Ändå hade jag ont i magen när jag tänkte på att vi gick ut utan isdubbar med barnen...är jag en hönsmamma? Jag kan ALDRIG komma ihåg att vi hade isdubbar med oss när vi skidrade ut till Lilla Hundskär när jag var liten? Hade vi det? Är jag oansvarig?

Nytt liv

En vän till mig fick barn idag. Jag började nästan gråta. Jag tycker det är så fint att tänka på att idag kom det en NY människa till världen, som jag kommer få träffa och kanske lära känna. Idag blev deras familj en medlem rikare och de fick en till person att älska. Den där nya lilla människan var en liten pojke och det är konstigt det där när jag ska gissa vad jag tror att det är "där inne" i magen. Det blir alltid fel. Jag har alltid fel. Hur kan det komma sig när jag har så god intuition i övrigt?

Jag är tillbaka

Lite friskare, lite starkare tar jag mig an min uppgift "Bloggen" igen. Vet inte var jag ska börja...ska jag berätta om vår bil som inte startar när det är kallt? Vill ni höra om köldchocken i stugan i helgen? Att jag varit orolig den senaste veckan? Att vi (jag och Richard) fått pisk i "På Spåret" i fredags? Vill ni ha en analys av "Mello" i lördags? Eller räcker det kanske med att citera Maria Montazami på QX-galan för att ni också ska dra på smilbanden...? Maria ville dela med sig av sin visdom angående hur svårt det kan vara att vara annorlunda. I det här fallet lång. Hon myntade ett nytt, ska vi kalla det, ordspråk: "hellre lång och snäll än snygg, medelkort och elak". Man måste älska henne!

Måste ta en bloggpaus

Sån här tystnad kan jag inte med. Måste ta en bloggpaus i 1 vecka.

På kvällskanten

Vill jag gratulera Mamma. Min Mamma som fyller år idag. Du är bäst. Grattis!

Utbildning

Idag hag jag varit på utbildning, Coach-utbildning. Det är intressant när "man varit med ett tag" att se hur samma företeelse kan leva vidare under nya namn i branschen. Coachning är jättebra, inte tal om det, men det är förvillande likt det som för 15 år sedan var i ropet, Lösningsfokuserat arbete. Eller det som kom som något nytt för ca 10 år sen, Motiverande samtal. Eller det vi nu kallar KBT. Man ger ett fungerande sätt en ny kostym och säljer det igen! Vad det handlar om är samtal. Och relation. Som alltid.

Vad jag däremot konstaterar med mig själv idag det är hur mycket Coachning jag själv behöver just nu. Vi fick träna oss idag genom att coacha varandra, och att bli coachad - på riktigt. Inte som rollspel utan med riktiga ämnen som vi valde själva. Mina ämnen var att jag måste prioritera vad som är viktigt för mig när jag är låg på energi och att sedan vara tillfreds med de val jag gör. Sen gjorde vi en annan övning där jag fick reflektera över förhållandet yrkesliv och fritid. Jag har insett att jag vill ha balans där. Och att jag kan skapa det. En balans jag är nöjd med och som är realistisk. Jag blir en mer harmonisk människa då.

Ja, det var väl det.

Helt dränerad på energi

Nackspärren vägrar släppa taget och huvudvärken som följer med börjar vara riktigt besvärande. Givetvis beror det på de många nätterna i rad utan ordentlig sömn och jag börjar känna mig helt dränerad på energi. Jag har känslan av att vara i en "bubbla" där jag inte riktigt fattar vad som händer runt omkring mig. På jobbet satsar jag "allt" i mötena med klienter och sen känner jag mig helt färdig. Ikväll ska jag ta en stark värktablett och hoppas på att jag kan sova mig genom Nelles hostattacker. I morgon ska jag på en utbildning jag sett fram emot ända sedan i november. Mer än så kan jag inte ge er nu.

Och jo

Det kunde faktiskt bli värre. Efter läkarbesök konstaterades öroninflammation på ett barn. Kåvepenin. Hemsk hosta på det andra. Mollipect. Och fler vab-dagar. Är det "Dagarna vi minns", Mads Mikkelsen?

Just det. Jag har nackspärr också.

Nä

Nä, det har inte vänt. 2 av 2 sjuka igen. Tack gode gud för mor- och farföräldrar!

Skickat från iPhone

En observation

Har ni sett att när man dammsuger så finns det ett stadium av dammet, precis innan det formerat sig till regelrätta dammråttor, där dammet liknar ett hav när man suger in det i dammsugaren. Dammet liksom sveper över golvet och in i dammsugaren likt böljande vatten. Det är nästan vackert. Det har bara den här formen en dag eller kanske bara några timmar, sen har det formerat sig i fast form och är bara en sorglig, grå och äcklig dammråtta som vittnar om ett ostädat hem.

Tänk att jag redan misslyckats

Jag hade verkligen ambitionen att dokumentera mig själv i medelåldern varje dag nu i februari. Men det GÅR bara inte. Februari måste vara min fulaste månad och jag vägrar låta lufta det i offentligheten. Lite självrespekt (läs:fåfänga) har jag! Så det kommer skjutas på framtiden. April tror jag är en bättre månad för mig. Och er...som ska titta på eländet.

Igår hade vi en härlig dag, jag och M, på Romerska Badet i Västerås. Romerska badet har en dag-spa-avdelning där man kan få behandlingar, skrubba sig, basta, bada, bada kallbad och bara MYSA. Vi gjorde allt som var varmt, kallbaden stod en annan generation för. Jag såg faktiskt ingen under 60 år som frivilligt gick ner i det 10-gradiga vattnet för att..."ha det skönt"? Vi valde en "Blivande Mamma-behandling". Och nej, stopp nu!, det var bara för att den innehöll alla moment vi var ute efter: scrub, vad- och nackmassage, ansiktsmassage, ansiktsmask och så insmörjning av samtliga lekamen. Otroligt härligt att bli ompysslad på det sättet!

Efter bastubad och uppfräschning gick vi sen ut på stan och shoppade nån timme. Man kan säga att vi "krämade" ut det sista av januarirean plus lite till.

Jag tog bussen hem till sjukstugan på kvällskvisten. Lavendeldoftande, len som en barnrumpa och avlsappnad. Husmorssemestrar är verkligen en lisa för själen! Härligt också att får vara tillsammans med en vän så länge så man nästan hinner "prata färdigt". Det går ju liksom aldrig när barnen är med.

Spaaa idaaag

Jaaag känner mig aaavslaaappnaaad!

(Det vill säga när jag inte tänker på tusenlapparna jag spenderade idag.)

Skickat från iPhone

Slutet på "turveckan"

Halkade på en isfläck, gjorde en saltomortal, tappade min telefon (som jag pratade i) och spräckte hela glaset på min iPhone. Nu vänder det, jag känner det på mig!

Skickat från iPhone

Jag läser några andra bloggar...

...och märker av en "trend" och det är att man idag låter bebisar (småttingar under 1 år) titta på film. Aktivt. Det är alltså filmer som är gjorda för att underhålla de allra, allra minsta. Jag fattar inte riktigt det. När jag fick barn så sa man att man INTE skulle låta små barn titta på tv, film etc. För mycket intryck. Har det ändrats idag? Är det ok för en 6-månadersbaby att kolla på film idag? Nån som vet?

Spa i Västerås

Jag har en vän som bor i Västerås. Sedan november månad har vi försökt få till ett datum när vi kan ses och ha en "tjejträff". Först hade vi tänkt gå på stan en dag och shoppa höstkläder ihop. Sen vinterkläder. Nu blir det istället vårkläder. Och spa. Just det, jag åker på spa i Västerås i morgon. Reser dit redan ikväll faktiskt. På ett vis kunde det inte kommit lämpligare än nu men samtidigt känner jag att det är synd att jag är helt "urlakad" när jag äntligen får en sådan här helg för mig själv. Ja, ja - man kan inte få allt.

Saker jag inte kommer att packa med mig idag:
-Kräkshink
-Febertermometer
-Flytande alvedon

VAB dag 3

Barn nummer 2 har feber, så nu är vi alla hemma. Själv känner jag mig yr av trötthet och det börjar "bränna" bakom ögonlocken av för lite sömn. Snart skulle jag tro att jag börjar blöda näsblod, lite sådär lagom oklädsamt. När jag ringde till dagis och sjukanmälde i morse så berättade "fröken" att det är MASSOR av barn på förskolan som är sjuka just nu. Samma sak på Edwards skola, förra veckan hade nästan hälften av barnen varit hemma. Det här måste ju betyda att Sverige mer eller mindre står stilla i februari för hälften av förädrarna är ju också hemma. Och vabbar.

Nu ser vi Lilla Jönssonligan på film och tar det lugnt. Dricker proviva och saft. Väntar på bättre tider.

Vilken skitdag

2/2 2011 En trött en.

Inte ur pyjamasen förrän efter lunch. Vaknatt med kräks igen, "strul" på jobbet och solresan till Egypten inställd.

Undrar

Undrar om ni anser er bli bra eller dåligt bemötta av vården? Generellt pratar vi nu. Svara på enkäten.

Rapport från spyträsket

Edward har fortfarande magsjuka och feber. Något lägre feber idag, runt 38 grader, men inte någonstans i närheten av frisk ännu. Trodde i min enfald att natten skulle bli lugn och skön och alla skulle sova men det funkar ju inte riktigt så med sjuka barn. Det jag däremot kan säga är att det är stor skillnad på "små" barn (under 3 år) och "stora" barn (över 3 år) när de är sjuka. När barnen är små, så är natten ett rent h-vete när de är sjuka. Iallafall har det varit så med mina. Det är gråt, orolig sömn med sparkar, ylande och kräks överallt. Nu går det lite lättare. Edward hämtade till och med en hink själv i natt och SEN ropade han. Men vaken, det är man ju ändå.

Jag minns när Edward fick sin första riktiga magsjuka. Då var han drygt ett år och fick precis som nu hög feber och vinterkräksjuka samtidigt. Han kräktes och kräktes, hade blöja efter blöja full med..., ni fattar, och fick inte i sig NÅGON vätska överhuvudtaget. Richard var bortrest (ser ni ett mönster här?) och jag vakade en hel natt och gav vätskeersättning var 5:e minut med tesked så att han skulle få i sig nåt! Själv hade jag halsfluss med 39 graders feber. Läget var på tredje dygnet akut och jag ringde till vårdcentralen för att be om hjälp. Jag förklarade min situation och frågade om de gör hembesök så jag skulle kunna få penicillin för min halsfluss och bli lite starkare. "Ja, men bara när läget är akut", förklarade damen i telefonen. Sen föreslog hon att jag skulle lämna Edward till någon granne så jag kunde ta mig till vårdcentralen. Nån granne? Vilken granne tar en okänd 1-åring med vinterkräksjuka? Då ringde jag mamma. Hon kom ned med flyget, jag kom iväg till vårdcentralen och sedan lades Edward in på sjukhus med dropp för att alla hans salter var i obalans. Då hade han kräkts blod. Uttorkad var han inte eftersom jag gett vätskeersättningen men kroppen kunde iallafall inte hålla salt/socker som den skulle när allt bara rann rakt igenom. Små barn är så sårbara. Det är fortfarande jobbigt när barnen är sjuka men det är lite lättare när man inte behöver oroa sig så mycket.

Första bilden i avdelningen Dokumentera Medelåldern

1/2 2011
En mycket trött mamma som tittar till barn i ljuset av en röd nattlampa. Den enda tänkbara bilden en dag som denna. 3-4 timmars sömn och sjuka barn. Härifrån kan det bara bli bättre.

VABruari

Inleder februari med VAB, vård av barn. Som alla andra. Tydligen är februari den månad då flest barn i Sverige är sjuka (kanske i hela världen?) och då föräldrar "vabbar" som mest. Det är till och med så att februari i folkmun kommit att kallas "vabruari" av just den anledningen. Idag är det Edward som är sjuk. 39 graders feber OCH magsjuka. Varför inte göra det ordentligt på en gång? När Richard ändå är i Bryssel?

Turligt nog har jag min pappa här till hjälp. Dock kände jag att jag inte kan lämna över magsjukan till honom, feber är ok men magsjuka...långt ifrån ok.

Några tankar om att vara 41

När jag fyllde 40 var det några farhågor jag hade inför the big 4-0. http://lottaiparis.blogspot.com/2010_01_01_archive.html
Nu kan jag konstatera att nästan alla besannats. I allafall de som har med utseendet att göra. Jag har blivit skrynklig mer eller mindre överallt, allt har börjat hänga och blivit slappt (till och med insidan av mina knän om ni kommer ihåg vad min sjukgymnast sa till mig angående mina "klunkande knän") och rumpan har nått en "all-time-low", håret har börjat tunnats ut, torka och dö, dock inte gråna -än! Jag tycker mig bli mulligare och mulligare från år till år så jag antar att ämnesomsättningen nu är nedgraderad. Vilket förfall. Och då har jag inte tagit med tänderna i den här utläggningen, de är en helt annan historia som jag ska berätta om senare. Jag kan mer och mer förstå de som skönhetsopererar sig. Eller de som satsar på triathlon eller någon annat extremsport. Mellanläge räcker liksom inte längre. Det krävs mer i den här åldern.

Ja, det var några tankar om 41 på måndagskvällen.

En sak till. Om det är någon som kan förklara för mig (igen!) hur jag skapar en superlänk som jag kan döpa till vad jag vill, snälla ge en enkel förklaring i kommentarsfältet. Tack Supporten!

Middag

Mycket smör ska det vara.

Sammanbiten

Tandläkaren 13.15.

Jag fyller visst år idag

Inträder medelåldern med sång av familjen på morgonen, långfrukost och presenter. Jag har blivit stor nu. Lotta har fått en cykel! En röd, fin med cykelkorg, kjolskydd på bakhjulet och barnsadel. Jag ska ta kort på vrålåket och visa sen! Sist jag ägde en cykel var 1993, den blev stulen utanför porten på Borgmästargatan. Jag kommer nu i vår att susa längs kanalen till jobbet vid Hornstull på min nya "tant-hoj". Ska bli underbart. Jag fick en parfym också, "La Parisienne". Den luktar Printemps och Lafayette och jag får ett "akut-längt" efter Paris. Så fick jag blommor. Och tårta. Precis som det ska vara. Smakar litet på 41...41....41.

Nu ska vi ta oss ut i solen och njuta litet.

Good night Folks!

Dofter top 10

1. Huvud på nyfödd bebis
2. Doften av nygjort kaffe på morgonen
3. Hav
4. Ren tvätt
5. Lime
6. Basilika
7. Liljekonvaljer i skogen
8. Älskade mormödrar och farmödrar
9. Nybakade kanelbullar
10. Höstvindar

Vad har jag glömt?

Jag tror faktiskt inte det är sant

Vi har bokat "mys-semester" till Egypten (med Bamse-klubb och allt!) och nu rullar det tanks på Kairos gator?

Min läkare ringde idag

Idag var Telefontiden (med stort "T") i 5 minuter. Min läkare ringde för att berätta att jag är frisk som en nötkärna! Iallafall när det gäller reumatisk värk/sjukdom. Faktum var att de blodprover jag lämnat hade så goda värden att jag var som en "nyfödd" enligt min läkare. Finfin lever, finfin njure, finfint blodvärde - allt var i topp! Något inflammatoriskt var det inte tal om heller. Inga reumatologiska besvär! Däremot var 5:e och 6:e nackkotan lite intryckta i diskarna (om jag fattade rätt) så jag har nedsatt rörligthet i nacken. Jag har en skolios på ryggraden i någon slags högerrotation, jag har någon kota i ländryggen som det är nedsatt rörlighet i och höger höft var på något vis förskjuten 1 cm i någon riktning (?). Så det kanske inte var så konstigt att jag haft ryggvärk men reumatiskt är det INTE.

Kan du säga det säkert nu, frågade jag? Kan du lova att jag inte har någon reumatisk sjukdom? Nja, alltså lova och lova...harklade han sig. Jag kan ju aldrig lova säkert för tänk om du FÅR en reumatisk sjukdom om 10 år... (och då fick jag lust att säga "and then I will haunt you down and"...) ...men så mycket kan jag säga, fortsatte han, att du har inget nu iallafall! De krokiga artrosfingrarna då, frågade jag vidare? Ja, sa läkaren, det hör nog åldern till. Jaha, sa jag, så då är jag en kärring nu då? Ha ha ha, skrattade läkaren - nej, men tänk så här - du har ju provvärden som en nyfödd så allt är ju relativt. Och visst är det så, allt är ju relativt.

Nu blir det sjukgymnastik för hela slanten. Nacke och ländrygg. Öka rörligheten sen ut i löpspåret igen. Jag är så glad!

Alla trivs på jobbet!

Alla jag känner trivs på jobbet, iallafall de flesta dagarna. Ska jag tolka enkätsvaren så? Antagligen. GRATTIS!

Tredje gången

Idag när vi kommit hem från jobbet, jag och Nelle, så var det ljust i lägenheten (som jag har fotobevis på nedan), tulpanerna hade slagit ut på bordet och det kändes som om det var "hopp om liv", oxveckorna till trots. Den där solresan vi bokade till Egypten har verkligen varit en rejäl skjuts framåt när det gäller det positiva måendet för mig. Det finns något att se fram emot och längta efter. Sen att det "kokar" i Egypten och är risk för inbördeskrig är något jag känner att jag inte riktigt orkar "ta in" just nu...

Iallafall, när vi kommit hem i eftermiddag och satt och softade lite så ringde telefonen. Det var ett dolt nummer och jag tog för givet att det var Richard. Men det var det inte. Det var en kvinna som ville erbjuda mig jobb! Som föreståndare för ett nystartat behandlingshem för pojkar i Stockholmsområdet. Det är TREDJE gången det händer mig! Tydligen har jag en profil på Arbetsförmedlingen som verkligen verkar lämplig för ett sånt jobb. Kul. Men konstigt. Konstigt på så vis att Arbetsförmedlingen rekommenderar mig för dessa jobb vid dessa tillfällen:
1) när jag är gravid i 8:e månaden (väntar Nelle)
2) när jag nyss blivit anställd i höstas
och så nu
3) när jag arbetat i 3 månader och har meddelat detta till Arbetsförmedlingen UPPREPADE gånger.

Vad ska man säga?

Nu har det vänt!

Ser ni! Det är ljust idag när vi kommer hem! Vilken skillnad det gör.

Småkrasslig

Går och lägger mig åtta ikväll. Vilket förmodligen är bra eftersom Nelle fått kläm på hur man ställer om väckarklockan - och gör det! Härom morgonen var jag uppe (efter att ha snoozat 2 gånger) klockan 05.32 - Ready to go! Hoppas nu sova bort en olustig känsla av att snart bli förkyld.

Tunga dagar...

...på jobbet kan balanseras med en kopp te och Top Model framför tv:n på kvällen. Det är tur att man har förmågan att uppskatta båda.

Söndag

Promenad, barnkalas och så rester till middag. En ganska god sammanfattning av dagen. Ingen värdering i det, bara ett konstaterande. Funderar på en ny idé till bloggen i februari. Jag fyller ju år nästa söndag och då träder jag väl mera officiellt in i medelåldern så jag tänkte (eventuellt) försöka mig på ett dokumentationsprojekt i februari. Jag tänkte ta en bild av mig själv VARJE dag. Bara. För. Att. Jag har alltid avundats de där kreativa och strukturerade människorna som tagit en bild varje dag av sina babysar/barn under 1 år eller så för att se hur barnet utvecklas. Nåt sånt vore omöjligt för mig men att fota medelåldern under en månad borde väl kunna funka. Jag ska ju skriva också. Och kanske fota mig MED någon annan vid speciella tillfällen. Vad tror ni. Bra eller anus som Filip och Fredrik skulle sagt?

Idag funderar jag på relationer

Och hur komplicerade de kan vara emellanåt. Relationerna är ju en så stor del av att vara människa och jag är glad åt de jag har. Kvinnor ägnar en mycket stor del av sitt liv (jag vet att jag generaliserar) åt att analysera relationer, sina egna och andras, men det gör också män. På ett annat sätt kanske och inte alltid i så många ord men ändå. Något som slår mig efter gårdagskvällen är dock att vi har mycket att lära av varandra.

Jag läser en bok av Carin Gerhardsen just nu, Pepparkakshuset - den första i Hammarbyserien, och i den förekommer en huvudperson som i hela sitt liv saknat fungerande relationer, eller faktiskt relationer överhuvudtaget. Personen har också en bakgrund som mobbad och kombinationen är inte helt lyckad om vi säger så. Boken är bra, läs den om ni har tid över.

Lördag

Sovmorgon. Eller, lite iallafall. Barnen vaknade strax före halv nio och smög upp och tittade på tv en stund innan vi alla käkade lång-frukost och läste DN. Skönt. Sen har vi städat, jag har power-walkat mina 90+ minuter och nu är barnen och badar med Richard och en kompis till honom och hans dotter. Jag slapp, tack o lov! Bastun är min grej när man går och badar och det är aldrig barnens grej så det blir lite knepigt med det. Och om jag inte sitter i bastun så sitter jag i varma bubbelpoolen....ja, ja ni har hört det här hundra gånger, jag vet!

Ikväll blir det middag och kanske ett glas vin. Mer spännande än så blir inte min lördag. Skulle det ändras så kommer en rapport.

Fredag

-Vad ska vi äta till middag?
-Jag orkar inte laga nåt idag, vi kan väl köpa hämtmat? Pizza, kebab, indiskt - vad som helst?
-Ok. Vi kör på det. Men då vill jag ha en obscent stor smågodispåse till filmen ikväll.
-Men då måste jag ju iallafall åka och handla! Åhhh....

Gissa. Vem är vem i vår familj?

Nostalgi

Skickad till mig från min moster. Ni ser vilka de här personerna är va?

Sitter du på rätt buss?

Hur trivs du på jobbet? Går du dit med lätt sinne, redo att ta dig an nya spännande uppgifter eller är det lite tungt och ångestladdat när du tänker på att det snart är måndag igen... Härom veckan samtalade jag med en kollega och han gav mig en liknelse jag vill delge er. Han pratade om alla dessa människor som har en önskan om att byta jobb men som kanske inte -vågar? -kan? -får? -har råd? Liknelsen var att alla dessa människor egentligen sitter på fel buss varje morgon och att man på något sätt har en skyldighet gentemot sig själv att ställa sig den frågan då och då. Hur är det med dig? Sitter du på rätt buss på morgonen eller borde du byta? Ta en annan "väg"? En annan buss? Veckans enkät, folks!

Just det, enkäten!

Jämnt den här veckan. Spridningen var total. En del bäddar. Andra inte. Jag antar att vi alla får ligga som vi bäddar.

En bra dag

Skönt med den lysande solen på dagen och den lysande månen ikväll. Bra dag på jobbet. God middag. Samtal med Försäkringskassan där handläggaren konstaterade att jag har föräldradagar kvar-över 100 stycken! En timmes träning och så lite "bonuschoklad" på det (okeeeeej-jag öppnade Edwards chokladkaka! och jag lovar att köpa en ny så han inte märker nåt. Igen.). Nu ska jag ta en dusch och smörja in med mitt nya papayakroppssmör. Sen sova. Sova som en stock nu när fullmånen peakar och passerar. Hoppas ni också fått en boost av solen idag.

Vi gjorde det!

En beställning om en resa för: fyra vuxna, fyra barn, fyrastjärnigt (pluss)-hotell, Egypten, All Inclusive, bamseklubb, värme, sol och bad, april 2011. Jag önskar inget mer just nu.

Bildbeviset

Jag var ute. Med livet som insats. Damn! vad halt det är i Stockholm!

Nu blir det Power Walk

Ibland fungerar den här bloggen som dokumentation. För att komma ihåg att jag har gått på Power Walk. Nån gång.

Reumatologen

Jag håller på att göra en utredning på Reumatologen på SÖS/Karolinska. Nu har man blodtestat mig, funktionsmätt mig hos sjukgymnast och tagit röntgenbilder. Än har jag inte fått några besked men jag får ändå en känsla av att "det inte är så illa". Det känner jag ju också, jag är ju i ett otroligt gott skick idag om man jämför med för 1 år sedan. I slutet av månaden har jag telefontid med min läkare och kommer då få svar. Hoppas jag. För övrigt kan jag tycka det är konstigt att man idag reducerat alla besked i den medicinska vården till ett 5-minuterssamtal när doktorn ringer upp på en bestämd tid. Precis som att det bara är hans tid som prioriteras och att det heller inte är viktigt med det mänskliga mötet längre. Tänk om man vill ställa följdfrågor? Bryter ihop? Tja, det är klart att det är enklare för doktorn att ha patienten på tråden då, men är det verkligen så det var tänkt?

Solresa

Varje morgon när jag vaknar så tänker jag "vi måste boka en solresa någonstans". Jag ältar det med Richard dagarna i ända och surfar mig vild på Ving och Fritidsresors All Inclusive-resor med barnklubb. Nu kanske, kanske vi får med oss några goda vänner och gör slag i saken. Håll tummarna för att vi får tummen ur i tid!

Avundsjuka?

Tom tvättkorg OCH strykbräda!

Vännerna...

...med Ovännerna lurandes i bakgrunden...

Vet ni vilka det här är?

Det här är Ovännerna. Ovännerna bor i en Hello Kitty-ram bakom ett fotografi av mig och Nelle. De håller sig vanligtvis i bakgrunden men kommer fram när mor och dotter har en konflikt. Då är det dom dom syns i fotoramen istället så vi ska bli påminda om att vi är osams så vi snabbt kan jobba på att bli sams igen. Det har min 4-åring hittat på. Det tycker jag var ganska smart.

Lite reflektioner om just ingenting

Jag gäspar konstant. Och blöder näsblod. Det är ett tecken på att jag är för trött och måste vila. Vilar jag inte så blir näsblodet värre och då blir jag ännu tröttare. Den här veckan har känts evighetslång men så är det ju "oxvecka" också. Tur jag har medicin mot näsblod.

I helgen tänker jag inte göra något annat än att vila. I morgon har jag ett 40-årskalas att se fram emot men eftersom det inte är mitt så framkallar det ingen vare sig press eller stress. Skulle väl vara vad jag ska ha på mig då. Men det skjuter jag på till morgondagen.

Annars har sonen rest söderut och är och hälsar på en kompis i Karlskrona. Jaha, så gick man in i en ny fas. Barnen reser iväg själva.

Och mitt i allt detta är det som min man just påpekade:
"det hjälps inte, hur trött du än är Lotta, så är det fredag och du måste göra guaccamole". Och det är väl just så det är.

Känslor

Idag har jag en känsla av att vara lurad. Det är ingen skön känsla alls. Jag ska sova gott i natt och skaka av mig det negativa i känslan i morgon och ta tag i problemet istället. I morgon.

Förresten kan jag meddela att "sömntåget" avgår som tidigare 22.15-22.45. DET är däremot en skön känsla. Så jag hoppar på.

Sysmbolagets tävling

En cliffhanger.

Tävligen var alltså en förfrågan från Systembolaget om hur man kunde förbättra deras butiker och verksamhet UTAN att för den delen öka försäljningen (eh...nåja?). Bästa förslaget skulle vinna en kock för 10 pers, så långt är ni med va?

Han som vann (och det är nu det blir lite osäkert) hade ett förslag om att man kan ta med sig information om vinet man just köpt på en streckkod, så att man till nästa gång kunde spara informationen om man gillade vinet. Tror att koden ANTINGEN skulle sitta på flaskan så man kunde "riva av den" som ett klistermärke, eller, sitta på kvittot. Allvarligt talat fattade jag inte det genialiska i detta? Visst är det opraktiskt när man vill komma ihåg namnet på ett visst vin och antingen måste "ånga" av etiketten eller skriva ner varunumret, men hallå, hur stort är problemet? De som är intresserade av viner tror jag redan idag sitter och ångar och skriver dagböcker fulla med varunummer, "syracirklar" och beskrivningar såsom "fruktigt", "nötigt" eller "dyigt". Tror inte ni det?

Mitt förslag var såklart MYCKET bättre. Jag tyckte att Systembolaget skulle införa Temaveckor eller Temamånader där kända stjärnkockar kunde dela med sig av sina bästa recept på receptkort i butiken med bild på maten på framsidan och en inköpslista på baksidan. Receptkorten skulle sitta bredvid det perfekta vinet (i en kanske oväntad kombination?) och det skulle bara vara att gå från Systemet till mataffären. Och komma hem med en gourmetmiddag! Temat kunde utökas till "Italiensk månad", "Karibisk hetta" - "Norsk husmanskost"...eller nåt.

Vad tycker ni, vems förslag var bättre?
Streckkod -vs- temavecka?

Eftersom vardagen ändå är här är det dags för enkät

När jag kom hem i eftermiddags var sängarna obäddade! Just det, ingen hade bäddat i morse när vi flög iväg mot arbete, skola och dagis. JAG HATAR DET. Att komma hem till obäddade sängar. Det ser så...sunkit ut.

Allra helst tycker jag att man ska bädda ordentligt och lägga på överkast, pläd och kuddar (prydligt ordnade!) så sovrummet ser fint ut men det kan vara ok med "bara" bäddad säng om man har fina, matchande lakan.

Nu till frågan: Bäddar ni sängen på vardagmorgnarna? Klicka i ert svar i enkäten, tack!

Jag är förvisso ett tekniskt geni...

...men jag lyckades inte infoga någon text till klippet om min kusin nedan. Här kommer texten.

"Det här är min kusin Kajsa som ska bli VD för Visit Luleå. Jag är jättestolt över henne! Titta på klippet så ser ni vad jag menar!"

Min kusin!

En god nyhet

Mitt i oxdeppen fick vi en toppennyhet idag! Nella-Bellas dagisavdelning ska flytta! Är det goda nyheter tänker ni kanske? Ja det är det verkligen. Uteavdelningen har länge letat nya lokaler och nu har de äntligen hittat en som passar - en gata från där vi bor. Två minuters gångväg. Fattar ni vad det innebär? Ingen mera stress till bussen på morgonen, inget mera kånkande av prylar, inget mer väntande på den (alltid) försenade bussen på vägen hem. Bara gå. Två minuter. Hemma.

Nu så tänker jag göra kväll för att försöka "tima" in mitt sömntåg som går mellan 22.15-22.45. Lägger jag mig efter den tiden så ligger jag vaken sen. Minst till halv ett, ofta längre. Man blir lätt deppig utan sömn och det har jag varken lust eller råd med. Det jag skulle berätta om Systembolagets tävling får vänta till en annan dag.

Måste följa upp det där förvirrade inlägget om vinsten

Men ikväll så har oxveckorna sugit musten ur mig. Enligt samtliga media idag så har vi tydligen 15 veckors plåga framför oss. Muntert värre. Nya tag med foten i kläm i morgon.

Jag vill inte jag vill inte jag vill inte

jag vill inte jag vill inte jag vill inte jag vill inte jag vill inte jag vill inte tillbaka till vardagen igen.

Precis när jag behövde lite pepp...

...så fick jag det! Systembolaget hade en tävling i höstas där man skulle ge ett förslag på hur Systembolagets butiker kunde bli bättre. Typ. Vinsten var en kock som kom hem och lagade en lyxmiddag för 10 personer i ditt eget hem. Jag skickade in ett förslag på kul och tänkte inte mycket mer på det. För nån vecka sen såg jag att det var någon snubbe som vunnit på en ide om streckkoder på kvittot (tror jag det var...eller var det flaskan?) och då tänkte jag "kul för honom!". Idag fick jag en present på posten som tack för MITT förslag. Enligt brevet så var mitt förslag ett av de som diskuterades och som tack fick jag en köttermometer. Undrar förstås om alla 6000 förslag fick det..? Även om det var så så blev jag glad.

Vad mitt förslag var? Ni får säkert ta del av det i vår...

Får man tappa sugen ibland?

Bara för en liten stund? Ledigheten är över och nu ser jag fram emot...vad? Känner att jag tappat sugen idag. Inte ok. Pepp, någon?

Vi lekte djurleken idag

Så här går leken till. Någon i familjen tänker på ett djur och ger ledtrådar så de andra ska gissa vilket djur den tänker på. Leken är egentligen en panikåtgärd för att barnen inte ska somna på väg hem från stugan. Den är alltid lika spännande med en 4-åring.

Vet någon vad en Sporkinjon är?

Skickat från iPhone

Lugn

Ledig

Tog semester på fredag och ligger nu på spikmattan och "njuter". Kommer ni ihåg hypen förra våren när mattan botade allt? Klart även jag var tvungen att pröva. Trist nog måste jag nog erkänna att jag varken blev smalare eller snyggare av mattan men den skapade ett slags begär. Det är inte så att man vill ligga dagligen på mattan men efter ett par månader utan börjar man längta efter ruschen som spikarna framkallar. Ikväll är en sån kväll. Ledig, stugan, ny bok av Dennis Lehane och så spikmattan. Priceless.

Varför

Konstaterade än en gång att det är två saker i livet jag verkligen misslyckas med VARJE gång.
1) Vattna blommorna. Jag spiller alltid!
2) Hälla i kaffe i kaffeburken. Jag spiller alltid!
Varför är det så?

Förresten är det nog egentligen tre saker, fast på nummer tre har jag numera en "partner in crime".
3) Gå till husets gemensamma tvättstuga.
Vi har inte varit i vår tvättstuga här i huset på två, kanske tre år. Idag efter julen med all tvätt av extra lakan, handdukar, dukar så var det dags igen. Klockan 16 började tvättiden. Då hade vi glömt att vi hade tvättid så Richard hade "låsbrickan" med sig i Sollentuna. Det innebar att vi inte kunde börja förrän ca 16.30-17. Nu, klockan 23, kom vi på att vi fortfarande har tvätten kvar där nere. Och nu är tvättstugan låst.

Jag har haft egen tvättmaskin sedan jag var 22 och bodde i min första etta. Det här är anledningen.

Färre röster än vanligt i min enkät

Men rösterna talar sitt tydliga språk. Vi vill visst alla gå ner "ett par kilo" för att känna oss nöjda. Kan inte bestämma mig för om jag tycker det är sunt eller sorgligt?

En verkligt orättvisande bild

1) Jag var inte så här sur.
2) Man ser inte mina fantastiska armband bakom Richards ölglas. De var liksom "pricken över i:t" på denna outfit.
3) Benen ser jättekonstiga ut och skorna syns inte heller.

Men håll till godo för det är den här jag har.

Nu behöver jag komma ikapp

Den första dagen på året och jag känner mig redan i "efterläge"? Efter alla festligheter så hopar sig högarna av tvätt, dammråttorna formerar sig till fast form överallt i lägenheten, blommorna slokar och behöver vattnas och dessutom är jag less på alla julsaker och vill få ut allt så fort det bara går. Och vilken tid har jag till det? En dag ledigt i morgon. Det känns omöjligt. Iallafall idag. Misstänker dock att det har med gårdagen att göra, det är väl knappast någon som ligger på "topp" på nyårsdagen.

Kvällen igår var däremot toppen. God mat i gott sällskap. Många skratt. Jag önskar inget mer. Mitt nyårslöfte för 2011 är också lagt och det lyder så här i år:

TÄNK HÄLSA!
Jag ska under 2011 "tänka hälsa" i mitt liv. Vadå, tänker ni? Vad menar hon? Jo, jag tänkte att det blir för svårt att hålla "äta nyttigt" "träna" o.s.v. eftersom det sällan är jag som styr över den tiden då det ska ske. MEN mina tankar styr jag tack och lov själv över än så länge! Så nu ska jag försöka bli lite mer medveten. Jag ska ge er ett enkelt exempel. Jag ska gå och handla. Där ligger den, chokladkakan, och bara ropar på mig. DÅ ska jag tänka hälsa "Är det här bra för mig ur hälsosynpunkt?" och så försöka fatta mina beslut efter den frågan är ställd. Jag tror inte jag kommer välja bort chokladen varje dag för det men om jag väljer bort den EN dag så är det ju en framgång. Ja, ja - vi får ser hur det går. Nyårslöften har ju ofta en tendens att falla i glömska runt, sisådär, mars månad.

Det blev "sejfarklänningen" Hade inga hela strumpor till Sue Ellen-dressen. Ni ser bilden ovan. Vilken dålig bild det är.