Karneval

Det har varit karneval idag på Franska Skolan. Edward har i flera dagar pratat om vad han ska klä ut sig till och alternerat mellan polis, karatekille, clown för att till sist välja rappare/hip hoppare. Igår kväll hjälpte jag honom att plocka ihop en klädsel som skulle passa: baggy jeans, lager på lager med baggy tröjor, halsband och keps på snedden. Sneakers. När Edward testat sina kläder igår kväll stod han framför spegeln och bara log. Han tyckte att han var så fin! Vid läggningen frågade han om han fick sova i kläderna för han kände sig så fin och så lyckad. Det tyckte jag inte var någon vidare idé (även om jag tyckte det var otroligt gulligt) eftersom kläderna då skulle bli skrynkliga och det skulle inte vara särskilt bekvämt. Istället gjorde vi en överenskommelse om att han kunde få ha kläderna precis bredvid sängen så han kunde titta på dem innan han somnade. Plagg efter plagg lade han i en rad bredvid sängen så han kunde titta på allihop. Även skorna. I morse var han klädd innan vi andra stigit ur sängen.

Kommer ni ihåg de där stunderna? Jag har tidigare besrivit min kärlek till en skinnjacka jag fick när jag var tonåring. Om känslan av att äga det "finaste som finns", och att också känna sig som den finaste som finns. Det är verkligen en härlig känsla.

Någon annan gång ska jag berätta om de där andra stunderna. När man inte alls känner sig så fin, när kläder och hår får en att känna sig som den fulaste som finns. Den känslan som inte alls är någon härlig känsla. Men som är lika stark.