Slutligen - Extremt ovanlig sak

Jag har rengjort alla mina sminkborstar. Samtliga. Även ögonpenslarna. Med shampoo. Det ni!

Konstaterar

Visst låter det otroligt mycket lyxigare med "Hemma-Spa" än "Raka sig och klippa tånaglarna"?

Inte så ovanligt

Jag blev godissugen och föll för frestelsen.

Ovanlig sak 2

Jag har köpt en kokbok. Det är om möjligt ännu mera ovanligt. Sen att det är från 2000-talet men ändå!!!

Ovanlig sak 1

Jag har klänning idag. Med djurmönster. Det är mycket ovanligt.

För någon dag sedan...

...hörde jag i något sammanhang någon som pratade om att "tänk om det fanns en möjlighet att gå tillbaka i sitt liv och spela upp händelser som hänt - så man får uppleva dem - igen". DIREKT dök det upp en händelse i mitt liv, en scen, som jag tänkte på. Sen en till, och en till. Alla av dessa scener var inte livsavgörande, tvärtom var det ganska få, som haft någon egentlig betydelse. En av dem är till exempel en middag i min kompis lilla kök. En anspråkslös spagetti och köttfärssåsmiddag i glada vänners lag när jag var i 20-års åldern. Inget särskilt hände den där middagen, det var bara...trevligt. Jag undrar varför vissa "filmer" etsar sig fast mer än andra? Är det något vi ska lära oss av just de här händelserna eller är de bara en påminnelse om vilka vi är, vad som gjort oss till dem vi är? Jag har ingen aning men skulle verkligen tycka det vore intressant om jag fick återvända tilll vissa scener i livet. Inte för att omskapa dem men för att få chansen att göra det igen. Men det är klart, det är väl också det man gör, dagligen, i sina minnen och i dagdrömmeri.

Ensam hemma

Richard och barnen har stuckit norrut på sportlov. Hemma i lägenheten är det nystädat och dödstyst. Funderar över vad jag ska hitta på de här dagarna. Min första impuls är att lägga mig ner i soffan, ta med mig täcket och duka fram något riktigt "mumsigt" och titta på eftermiddagstv. Eller en film. Mitt samvete säger "dra på dig träningskläderna och gå!".

Eftersom klockan inte ens är tre på eftermiddagen kan jag göra båda. Trots att det kanske är att anse som lite kontraproduktivt.

En riktig slappardag

Sov länge, till nio. Långfrukost och sedan långpromenad i solen. Har pratat långsamtal i telefon med fina vänner. God middag med familjen och ikväll blir det filmkväll. Vilken vilsam lördag.

Märker ni att jag inte berättar något

Appropå avslöjad. Jag blir väl snart avslöjad här också. Det här är inte längre en berättande dagboks-blogg, eftersom jag inte berättar något om vad jag GÖR längre. Själva konceptet för en dagbok, att berätta om dagarna, har kommit lite vid sidan om. Det har sina förklaringar varför det blivit så (de vill jag inte gå in på) men jag ska ge mig på ett försök till ändring. Jag kör lite berättande i random-form. Högt och lågt om vartannat.

Nelles dagis har nu flyttat och etablerat sig i sin nya lokaler. Jag "tjänar" minst 15 minuter enkel väg på morgnarna, mer på eftermiddagen. Men allra bäst, vi behöver inte stressa längre. En minut sen till dagis betyder en minut sen till jobbet mot för tidigare då en minut sen till bussen betydde 20 minuter sen till jobbet.

Och så var det jobbet. 4 månader har det gått sedan jag började jobba och nu tycker jag att jag börjar komma in i "rutinerna" - hur mycket rutin det nu kan bli när man jobbar med människor som har problem. Ingen dag är den andra lik. Ingen. Fattar ni vilket toppenjobb jag har? Jag vet inte om jag sagt det här förut men ibland pratar jag och min bror om jobb, vilka olika jobb vi valt. Enligt min bror så är mitt jobb ett av de absolut värsta jobben han skulle kunna tänka sig. Ever. Att tvingas sitta och lyssna på folks problem dagarna i ända? Enligt mig är långtradarchaufför det värsta jobbet. Det skapar så mycket ångest hos mig att bara tänka på att jag skulle behöva framföra ett sådant fordon i trafiken att ni anar inte. Fy f-n. Det är ju verkligen tur att det finns ett jobb " för alla".

Våra bostäder.
Lägenheten. Vi har tydligen slutat städa hemma, undrar vad det betyder?
Stugan. I stugan måste vi börja planera för våren. Vad ska vi prioritera att göra i år. Elen? Varmvattenberedaren? Uteplatsen? Golven? Tapeterna? Fönstren? So many choices, so little time.

Vår semester. Egypten blir det ju inte så nu återstår bara resten av världen. Förslag?

Ett ganska ovärdigt slut på veckan

Skjut upp till morgondagen vad du kan göra idag. Får bli sovmorgon i morgon.

Naturfolken

Igår kväll tittade jag på tv. På svt går en dansk serie nu som jag (tyvärr) missat. Jag vet inte vad den heter men igår så handlade en del om programmet om Grönland. Då slog det mig att alla naturfolk ser "likadana" ut. Om man skulle ta en same, en innuit, en indian, en mongol och en maori (jag tar nu bara några exempel) och så röntga deras skallar/kranier så slår jag vad om att benstrukturen ser likadan ut. Hur kommer det sig? Jag hinner inte googla och leta efter svaret själv så om någon snabbt kan svara så skulle jag vara tacksam. Eller har jag fel?

Vad jag jobbar med

När vi kom hem efter att ha bott i Tampa, Florida i ett år (2005-06) så fick Edward en bok av sin kompis A. Boken har Richard Scarry skrivit och den heter "Vad gör folk hela dagarna?". Där beskrivs flertalet yrken såsom vägbyggare, bagare, läkare, sjökapten o.s.v. Nelle älskar att läsa den här boken innan hon går och lägger sig, jag antar att det är den där "kunskapstörsten" som börjat visa sig. På en sida i boken ställs frågan "Vad gör din pappa? och "Vad gör din mamma?". Våra barn har inga som helst problem att svara på vad pappa gör. Han är militär. Mitt yrke är dock mera diffust. Mamma hjälper folk som behöver hjälp. Jag har många gånger försökt att förklara vad det är jag gör men kommer egentligen inte fram till någon bättre förklaring än den barnen har. Socialarbetare hjälper folk som behöver hjälp. Det är ju klockrent.

Nästan avslöjad...igen

Ni vet känslan av att vara en "fejk" på jobbet, att man egentligen inte har där att göra för att man inte kan något. Den känslan drabbar mig jämt när det gäller tekniska prylar. JAG VET att jag borde kunna Windows Alta Vista (eller vad det nu heter?). JAG VET att jag borde ha koll på Outlook. Ändå. Så sitter det inte. Och när en kollega frågar mig en fråga "du Lotta, hur är det nu man gör när man sparar i...." så blir jag helt perplex. Jag vet inte vad jag ska svara. Så jag klickar lite på måfå och lyckas förmedla något som verkar begripligt och tänker att nu blev jag nästan avslöjad igen. Puh. Och så tänker jag att jag borde verkligen lära mig "det där" med datan. På riktigt. Men det går ändå inte, hur många grundkurser jag än går. Vad är det för fel på mig?

Och hur är det med er? Känner ni igen det här med att vara en "fejk" på jobbet? Enkät-dags, ja eller nej?

Karneval

Det har varit karneval idag på Franska Skolan. Edward har i flera dagar pratat om vad han ska klä ut sig till och alternerat mellan polis, karatekille, clown för att till sist välja rappare/hip hoppare. Igår kväll hjälpte jag honom att plocka ihop en klädsel som skulle passa: baggy jeans, lager på lager med baggy tröjor, halsband och keps på snedden. Sneakers. När Edward testat sina kläder igår kväll stod han framför spegeln och bara log. Han tyckte att han var så fin! Vid läggningen frågade han om han fick sova i kläderna för han kände sig så fin och så lyckad. Det tyckte jag inte var någon vidare idé (även om jag tyckte det var otroligt gulligt) eftersom kläderna då skulle bli skrynkliga och det skulle inte vara särskilt bekvämt. Istället gjorde vi en överenskommelse om att han kunde få ha kläderna precis bredvid sängen så han kunde titta på dem innan han somnade. Plagg efter plagg lade han i en rad bredvid sängen så han kunde titta på allihop. Även skorna. I morse var han klädd innan vi andra stigit ur sängen.

Kommer ni ihåg de där stunderna? Jag har tidigare besrivit min kärlek till en skinnjacka jag fick när jag var tonåring. Om känslan av att äga det "finaste som finns", och att också känna sig som den finaste som finns. Det är verkligen en härlig känsla.

Någon annan gång ska jag berätta om de där andra stunderna. När man inte alls känner sig så fin, när kläder och hår får en att känna sig som den fulaste som finns. Den känslan som inte alls är någon härlig känsla. Men som är lika stark.

Helgen i bilder

Ovanför Richards huvud ser ni vår stuga från sjön. Isen är visst 4 decimeter tjock över hela sjön i år. Ändå hade jag ont i magen när jag tänkte på att vi gick ut utan isdubbar med barnen...är jag en hönsmamma? Jag kan ALDRIG komma ihåg att vi hade isdubbar med oss när vi skidrade ut till Lilla Hundskär när jag var liten? Hade vi det? Är jag oansvarig?

Nytt liv

En vän till mig fick barn idag. Jag började nästan gråta. Jag tycker det är så fint att tänka på att idag kom det en NY människa till världen, som jag kommer få träffa och kanske lära känna. Idag blev deras familj en medlem rikare och de fick en till person att älska. Den där nya lilla människan var en liten pojke och det är konstigt det där när jag ska gissa vad jag tror att det är "där inne" i magen. Det blir alltid fel. Jag har alltid fel. Hur kan det komma sig när jag har så god intuition i övrigt?

Jag är tillbaka

Lite friskare, lite starkare tar jag mig an min uppgift "Bloggen" igen. Vet inte var jag ska börja...ska jag berätta om vår bil som inte startar när det är kallt? Vill ni höra om köldchocken i stugan i helgen? Att jag varit orolig den senaste veckan? Att vi (jag och Richard) fått pisk i "På Spåret" i fredags? Vill ni ha en analys av "Mello" i lördags? Eller räcker det kanske med att citera Maria Montazami på QX-galan för att ni också ska dra på smilbanden...? Maria ville dela med sig av sin visdom angående hur svårt det kan vara att vara annorlunda. I det här fallet lång. Hon myntade ett nytt, ska vi kalla det, ordspråk: "hellre lång och snäll än snygg, medelkort och elak". Man måste älska henne!

Måste ta en bloggpaus

Sån här tystnad kan jag inte med. Måste ta en bloggpaus i 1 vecka.

På kvällskanten

Vill jag gratulera Mamma. Min Mamma som fyller år idag. Du är bäst. Grattis!

Utbildning

Idag hag jag varit på utbildning, Coach-utbildning. Det är intressant när "man varit med ett tag" att se hur samma företeelse kan leva vidare under nya namn i branschen. Coachning är jättebra, inte tal om det, men det är förvillande likt det som för 15 år sedan var i ropet, Lösningsfokuserat arbete. Eller det som kom som något nytt för ca 10 år sen, Motiverande samtal. Eller det vi nu kallar KBT. Man ger ett fungerande sätt en ny kostym och säljer det igen! Vad det handlar om är samtal. Och relation. Som alltid.

Vad jag däremot konstaterar med mig själv idag det är hur mycket Coachning jag själv behöver just nu. Vi fick träna oss idag genom att coacha varandra, och att bli coachad - på riktigt. Inte som rollspel utan med riktiga ämnen som vi valde själva. Mina ämnen var att jag måste prioritera vad som är viktigt för mig när jag är låg på energi och att sedan vara tillfreds med de val jag gör. Sen gjorde vi en annan övning där jag fick reflektera över förhållandet yrkesliv och fritid. Jag har insett att jag vill ha balans där. Och att jag kan skapa det. En balans jag är nöjd med och som är realistisk. Jag blir en mer harmonisk människa då.

Ja, det var väl det.

Helt dränerad på energi

Nackspärren vägrar släppa taget och huvudvärken som följer med börjar vara riktigt besvärande. Givetvis beror det på de många nätterna i rad utan ordentlig sömn och jag börjar känna mig helt dränerad på energi. Jag har känslan av att vara i en "bubbla" där jag inte riktigt fattar vad som händer runt omkring mig. På jobbet satsar jag "allt" i mötena med klienter och sen känner jag mig helt färdig. Ikväll ska jag ta en stark värktablett och hoppas på att jag kan sova mig genom Nelles hostattacker. I morgon ska jag på en utbildning jag sett fram emot ända sedan i november. Mer än så kan jag inte ge er nu.

Och jo

Det kunde faktiskt bli värre. Efter läkarbesök konstaterades öroninflammation på ett barn. Kåvepenin. Hemsk hosta på det andra. Mollipect. Och fler vab-dagar. Är det "Dagarna vi minns", Mads Mikkelsen?

Just det. Jag har nackspärr också.

Nä

Nä, det har inte vänt. 2 av 2 sjuka igen. Tack gode gud för mor- och farföräldrar!

Skickat från iPhone

En observation

Har ni sett att när man dammsuger så finns det ett stadium av dammet, precis innan det formerat sig till regelrätta dammråttor, där dammet liknar ett hav när man suger in det i dammsugaren. Dammet liksom sveper över golvet och in i dammsugaren likt böljande vatten. Det är nästan vackert. Det har bara den här formen en dag eller kanske bara några timmar, sen har det formerat sig i fast form och är bara en sorglig, grå och äcklig dammråtta som vittnar om ett ostädat hem.

Tänk att jag redan misslyckats

Jag hade verkligen ambitionen att dokumentera mig själv i medelåldern varje dag nu i februari. Men det GÅR bara inte. Februari måste vara min fulaste månad och jag vägrar låta lufta det i offentligheten. Lite självrespekt (läs:fåfänga) har jag! Så det kommer skjutas på framtiden. April tror jag är en bättre månad för mig. Och er...som ska titta på eländet.

Igår hade vi en härlig dag, jag och M, på Romerska Badet i Västerås. Romerska badet har en dag-spa-avdelning där man kan få behandlingar, skrubba sig, basta, bada, bada kallbad och bara MYSA. Vi gjorde allt som var varmt, kallbaden stod en annan generation för. Jag såg faktiskt ingen under 60 år som frivilligt gick ner i det 10-gradiga vattnet för att..."ha det skönt"? Vi valde en "Blivande Mamma-behandling". Och nej, stopp nu!, det var bara för att den innehöll alla moment vi var ute efter: scrub, vad- och nackmassage, ansiktsmassage, ansiktsmask och så insmörjning av samtliga lekamen. Otroligt härligt att bli ompysslad på det sättet!

Efter bastubad och uppfräschning gick vi sen ut på stan och shoppade nån timme. Man kan säga att vi "krämade" ut det sista av januarirean plus lite till.

Jag tog bussen hem till sjukstugan på kvällskvisten. Lavendeldoftande, len som en barnrumpa och avlsappnad. Husmorssemestrar är verkligen en lisa för själen! Härligt också att får vara tillsammans med en vän så länge så man nästan hinner "prata färdigt". Det går ju liksom aldrig när barnen är med.

Spaaa idaaag

Jaaag känner mig aaavslaaappnaaad!

(Det vill säga när jag inte tänker på tusenlapparna jag spenderade idag.)

Skickat från iPhone

Slutet på "turveckan"

Halkade på en isfläck, gjorde en saltomortal, tappade min telefon (som jag pratade i) och spräckte hela glaset på min iPhone. Nu vänder det, jag känner det på mig!

Skickat från iPhone

Jag läser några andra bloggar...

...och märker av en "trend" och det är att man idag låter bebisar (småttingar under 1 år) titta på film. Aktivt. Det är alltså filmer som är gjorda för att underhålla de allra, allra minsta. Jag fattar inte riktigt det. När jag fick barn så sa man att man INTE skulle låta små barn titta på tv, film etc. För mycket intryck. Har det ändrats idag? Är det ok för en 6-månadersbaby att kolla på film idag? Nån som vet?

Spa i Västerås

Jag har en vän som bor i Västerås. Sedan november månad har vi försökt få till ett datum när vi kan ses och ha en "tjejträff". Först hade vi tänkt gå på stan en dag och shoppa höstkläder ihop. Sen vinterkläder. Nu blir det istället vårkläder. Och spa. Just det, jag åker på spa i Västerås i morgon. Reser dit redan ikväll faktiskt. På ett vis kunde det inte kommit lämpligare än nu men samtidigt känner jag att det är synd att jag är helt "urlakad" när jag äntligen får en sådan här helg för mig själv. Ja, ja - man kan inte få allt.

Saker jag inte kommer att packa med mig idag:
-Kräkshink
-Febertermometer
-Flytande alvedon

VAB dag 3

Barn nummer 2 har feber, så nu är vi alla hemma. Själv känner jag mig yr av trötthet och det börjar "bränna" bakom ögonlocken av för lite sömn. Snart skulle jag tro att jag börjar blöda näsblod, lite sådär lagom oklädsamt. När jag ringde till dagis och sjukanmälde i morse så berättade "fröken" att det är MASSOR av barn på förskolan som är sjuka just nu. Samma sak på Edwards skola, förra veckan hade nästan hälften av barnen varit hemma. Det här måste ju betyda att Sverige mer eller mindre står stilla i februari för hälften av förädrarna är ju också hemma. Och vabbar.

Nu ser vi Lilla Jönssonligan på film och tar det lugnt. Dricker proviva och saft. Väntar på bättre tider.

Vilken skitdag

2/2 2011 En trött en.

Inte ur pyjamasen förrän efter lunch. Vaknatt med kräks igen, "strul" på jobbet och solresan till Egypten inställd.

Undrar

Undrar om ni anser er bli bra eller dåligt bemötta av vården? Generellt pratar vi nu. Svara på enkäten.

Rapport från spyträsket

Edward har fortfarande magsjuka och feber. Något lägre feber idag, runt 38 grader, men inte någonstans i närheten av frisk ännu. Trodde i min enfald att natten skulle bli lugn och skön och alla skulle sova men det funkar ju inte riktigt så med sjuka barn. Det jag däremot kan säga är att det är stor skillnad på "små" barn (under 3 år) och "stora" barn (över 3 år) när de är sjuka. När barnen är små, så är natten ett rent h-vete när de är sjuka. Iallafall har det varit så med mina. Det är gråt, orolig sömn med sparkar, ylande och kräks överallt. Nu går det lite lättare. Edward hämtade till och med en hink själv i natt och SEN ropade han. Men vaken, det är man ju ändå.

Jag minns när Edward fick sin första riktiga magsjuka. Då var han drygt ett år och fick precis som nu hög feber och vinterkräksjuka samtidigt. Han kräktes och kräktes, hade blöja efter blöja full med..., ni fattar, och fick inte i sig NÅGON vätska överhuvudtaget. Richard var bortrest (ser ni ett mönster här?) och jag vakade en hel natt och gav vätskeersättning var 5:e minut med tesked så att han skulle få i sig nåt! Själv hade jag halsfluss med 39 graders feber. Läget var på tredje dygnet akut och jag ringde till vårdcentralen för att be om hjälp. Jag förklarade min situation och frågade om de gör hembesök så jag skulle kunna få penicillin för min halsfluss och bli lite starkare. "Ja, men bara när läget är akut", förklarade damen i telefonen. Sen föreslog hon att jag skulle lämna Edward till någon granne så jag kunde ta mig till vårdcentralen. Nån granne? Vilken granne tar en okänd 1-åring med vinterkräksjuka? Då ringde jag mamma. Hon kom ned med flyget, jag kom iväg till vårdcentralen och sedan lades Edward in på sjukhus med dropp för att alla hans salter var i obalans. Då hade han kräkts blod. Uttorkad var han inte eftersom jag gett vätskeersättningen men kroppen kunde iallafall inte hålla salt/socker som den skulle när allt bara rann rakt igenom. Små barn är så sårbara. Det är fortfarande jobbigt när barnen är sjuka men det är lite lättare när man inte behöver oroa sig så mycket.

Första bilden i avdelningen Dokumentera Medelåldern

1/2 2011
En mycket trött mamma som tittar till barn i ljuset av en röd nattlampa. Den enda tänkbara bilden en dag som denna. 3-4 timmars sömn och sjuka barn. Härifrån kan det bara bli bättre.

VABruari

Inleder februari med VAB, vård av barn. Som alla andra. Tydligen är februari den månad då flest barn i Sverige är sjuka (kanske i hela världen?) och då föräldrar "vabbar" som mest. Det är till och med så att februari i folkmun kommit att kallas "vabruari" av just den anledningen. Idag är det Edward som är sjuk. 39 graders feber OCH magsjuka. Varför inte göra det ordentligt på en gång? När Richard ändå är i Bryssel?

Turligt nog har jag min pappa här till hjälp. Dock kände jag att jag inte kan lämna över magsjukan till honom, feber är ok men magsjuka...långt ifrån ok.