Jag tror jag fick med mig allt

Kursen är 3 dagar.

Ny vecka

En ny arbetsvecka har börjat. 07.00 piper klockan och nu är det svårare än någonsin att få barnen ur sängen "Neeeej, jag vill sova...". Förnumstig hör jag mig själv säga "Ja, du skulle ha passat på igår när vi KUNDE haft sovmorgon!". Hjälper föga, konstaterar jag. Nå, vi kom oss upp allihopa och nu är jag på väg på ett tre-dagars-internat på Öööööön. Lidingö. Tre nya utbildningsdagar för nya Personliga Ombud i hela landet. Det ser jag verkligen fram emot.

Så mycket bättre

Jag vet. ALLA pratar om detta program nu, så även jag. Jag skulle kunna säga att det är ett jättebra program, superkul programidé och riktig kvalitetsunderhållning. Men det ska jag inte. Jag ska berätta om efterverkningarna av detta program. När låten med Petter och September "släpptes" för ett par veckor sedan så blev det ju en jättehit som vi alla kommer ihåg. Låten spelas på radio och överallt, även på fritids där Edward numera odlar sin musiksmak. Han har sedan dess gått runt och sjungit "Jag är mikrofonkåt! Jag är mikrofonkåt!". Ja, ni förstår...det låter..."sådär". Jag och Richard pratade då med Edward om att det här kan anses vara lite som ett "fult ord/svärord" och att man kanske inte ska gå var som helst och sjunga den där låten. Ok, tyckte Edward som (faktiskt) är noga med att vårda sitt språk och inte svär. Än iallafall.

Idag var vi på adventsglögg hos en skolkamrat till Edward och lyssnade på låten i bilen på väg hem. Följande kommentar följde efter låten:
-Mamma, vilket ord är det som är det fula i låten? Är det "mikrofon" eller "kåt"?

Vad svarar man på det?

Första Advent

Frid.

Nostalgi - vilka var bäst?

Barnen tittade på "Bert" ikväll, ett barnprogram som har ett antal år på nacken. Hur som helst så hade Bert (eller hans pappa, tittade inte så noga...) bildat ett band och repade någon låt som lät så....80-tal! Minnen väcktes till liv och jag blev påmind om Gyllene Tider och Noice. Dessa två band som hade oss tonåringar uppdelade i två läger om vilka som var bäst. Nu ställer jag frågan till er:

Vilket band var bäst? Gyllene Tider eller Noice? Veckans enkät, shoot!

Själv var jag ett Gyllene Tider-fan. Jag var kär i både Per Gessle och Micke Andersson och var övertygad om att någon av de två en dag skulle "hitta" mig och sen skulle vi leva lyckliga i alla våra dagar. Det var 1981 ber jag att få förtydliga.

Vad hände med brunt?

Jag skulle köpa lite nya tröjor till Edward idag. Långärmade, inte för tjocka som han kan ha under skolrocken i vinter. Jag hade tänkt mig naturfärger, brunt, grönt - men fan tro´t. Det finns inga kläder i de färgerna längre. För några år sedan var ALLA barn klädda i brunt. Overaller, jackor, fleecekläder, byxor, tröjor, pyjamasar, kalsonger - you name it - allt var brunt eller hade åtminstone någon brun detalj på sig. Men nu. Ingenting. Brunt verkar helt ha försvunnit ur barnsortimentet? När hände det? Och varför kan det inte finnas alla färger till barn? Man pratar om unisex och att det inte ska vara trendigt till barnen men jag undrar om det inte till och med är värre än till vuxna? Utbudet för barn är ju så mycket mindre och det är helt dominerat av en och samma trend överallt. Konstigt. Att brunt försvann, menar jag.

Dagen

Först sovmorgon till halv tio. Det är en lisa för själen det.

Sedan var det väl inte någon vidare bra idé att försöka ge sig ut på stan i dag, lördag och löningshelg, första advent. Men är man tvungen så är man. Edward behövde nya handskar och bägge barnen behövde vinterskor. Plus att jag hade några sådana där "kuponger" man får genom olika medlemsskap (t.ex. PoP, H&M) som var tvungen användas innan den 1 december. Så det var bara att ge sig iväg. Jag valde Globen eftersom jag tänkte att "alla åker väl till Sickla köpkvarter" eller till något stort centrum. Wrong. Alla var på Globen.

Men jag kom hem helskinnad, ett par tusennlappar fattigare och med ett delvis utfört uppdrag. Skor till Edward var det inte tal om att hitta - allt var slut.

Nu vilar jag upp mig hemma och njuter av att räkorna ligger på tining, avovadon är perfekt mjuk och det är lite Pommac kvar sedan igår. Kanske det också blir ett glas vitt. Det blir hemmakväll för mig ikväll. Richard med spouse är bortbjudna på Beaujolais-vinprovning ikväll. Spousen har tackat nej. Jag kände att det orkar jag bara inte. Vill inte. Jag känner att jag valt rätt! Nu blir det myskväll. Ensam. Det tycker emellanåt känns som en oemotstådlig lyx.

Visst undrar ni hur det går för mig på jobbet?

Bra, skulle jag vilja påstå. Tackar som frågar!

Vintern - tidstjuven

Inte nog med att det är kallt och mörkt på vintern (två saker jag innerligt avskyr) men nu har jag kommit på vad det är som är VERKLIGEN jobbigt med vintern. Det är att vintern är en tidstjuv. Per se.

På vintern tar allting minst 20 % längre tid. Det tar längre tid att klä på sig (var är mitt underställ? overall? min mössa? min handske? min tjocksocka? min halsduk?), det tar längre tid att gå (jämför: gå 2 km från dagis till fots med en 4-åring i snömodd - eller - sparka sparkcykel 2 km med en 4-åring på barmark). Bussen tar längre tid (alla ska åka). Tunnelbana och pendeltåg är försenade, när de överhuvudtaget går. Städning tar längre tid för det är alltid "gegg" i hela hallen och badrummet/tvättstugan av leriga och blöta overaller, vantar, stövlar etc. Allt går långsammare. Det känns till och med som att folk köar längre inne på Konsum på vintern (eller så är det bara att man blir så inni h-vete VARM där inne när man väntar...?). Och allt det här tas av MIN (och er) redan från början snålt tilltagna tid. Man kommer hem senare på dagen, äter middag senare på kvällen - för att sen tvingas gå upp tidigare på morgonen och börja om igen. Undrar hur många timmar det handlar om på en vinter? Många skulle jag tro.

Kan det aldrig någonsin passa?

Edward är född i december och Nelle i maj. Det fungerar ALDRIG att Nelle ärver kläder av Edward. En del saker kan inte Nelle ärva såsom typiska "kill-plagg"men jag hade verkligen önskat att alla dyra basplagg hade kunnat gå i arv. Idag har jag "tvingats" köpa en ny vinteroverall till Nelle då hennes 1 år gamla täckbrallor sprack i baken och Edwards gamla overaller är precis en storlek för små. Eller för stora. Nelle kan ha dem men det blir kort i benen och grenen, alternativt så stort så det inte går att röra sig fritt - det vill säga - hela funktionen med ett funktions-plagg försvinner! Efter att ha pungat ut med en tusenlapp på en bra overall (hon går ju faktiskt på uteavdelning) så kollade jag också in vintersko-förrådet för att se om något par funkar. Nej. Nelle har storlek 28 i skor just nu. Hon kan således ha vinterskor i storlek 28 eller 29 med tjocka sockar. Vi har bra vinterskor i storlek 27 och 30. Tack för det fertilitet! Tur jag får lön i morgon.

Lön förresten, vilken skön känsla!

Jag tycker jag ser lite trött ut

Nåt sånt här, doktorn. Lite Nip & Tuc, bara!

Ser ni vad det här är?

Det här är en "ny-start" av mitt friskvårdsliv! Jag kan fortfarande inte jogga eller löpträna (än!) men GÅ kan jag. Så nu får jag helt enkelt skärpa mig, trotsa novembertröttheten och ta mig ut!

Mål: 3 dagar i veckan. 75 minuters Power Walk. Några sit-ups. Hur svårt kan det va?!? Egentligen.

Swoooosh!

-Mamma, jag börjar bädda min säng!
-Bra, du kan ju prova sova i den nån gång också!

-SWOOOOSH!!! (over her head)

-Vad var det?
-Parent sarcasm...

Lunch

Som vanligt blir det en improviserad lunch i stugan. Det är sällan vi har nåt planerat för lunchen på söndagarna innan vi åker hem men det brukar alltid lösa sig ändå på nåt sätt. Idag blev det hamburgare UTAN extra allt! Yum.

Ved

Livet på landet innebär ganska mycket arbete. Mer eller mindre hela tiden faktiskt, om man ska hårddra det. För några helger sen tog vi ju ner några träd och i helgen har vi klyvt ved och staplat vedtravar för torkning. Vi köpte en liten vedklyv ihop med några grannar för massor med år sedan och den håller än (tack och lov) så det var ganska fort gjort för oss idag att få veden in i vedboden. Om än jobbigt.

I övrigt har vi inte gjort mycket idag. Det är skönt att "bara vara" ibland också. Nu blir det Tex Mex med grannen till middag. På en lördag, tänker ni kanske? Jo, vi missade ju igår när vi kom ut så sent till stugan!

11 grader

Klockan är sju på fredag kväll, vi är i stugan och har satt alla element på max, eldat så det glöder i öppna spisen, tänt alla ljus och lyktor och ÄNDÅ blir det fortfarande vit rök när man andas och termometern står på 11 grader. Det lär bli en kylslagen natt men det är så underbart att vakna här ute på lördagsmorgonen och ha hela helgen framför sig. Tyst och lugnt. Med familjen. Priceless.

Det finns goodie-bags...

...goodie-bags...och så finns det vi anställda av det offentliga. En nyckelring och en disktrasa fick vi på dagens konferens. Och det är ändå bättre än den goodie-bag jag fick när jag var på ingenjörs-mässa (?) genom Arbetsförmedlingen. Då fick jag en gammal tidning i en papperskasse.

Men jag klagar inte;-)

Våra barn börjar bli stora

Eller, nja. De är ju visserligen bara 4 och 7 men jag tycker att jag blir överraskad mer eller mindre varje vecka för att de utvecklas så fort. Jag ska ge några exempel.

Edward har tappat sin andra framtand. Han har nu tappat totalt fyra stycken tänder varav två redan växt ut och är hans "riktiga", premanenta tänder. De tänder han ska ha och vårda resten av sitt liv. Vilken milstolpe,va? Sentimental som jag är har jag sparat de där tänderna han tappat men känner redan att det är lite...äckligt. Och konstigt. VAD ska jag med de där tänderna till? Tillverka egna smycken? Rama in? Hmmmm. Jag har också sparat lite av barnens "första" babyhår men vet inte riktigt vad jag ska ha det till heller. Stoppa i en berlock kanske? Har ni några förslag?

Vi har infört veckopeng till barnen. De är så stora att de kan handha egna pengar! 30 kr/vecka (utbetalas lördagar) om de bäddar sin egen säng varje dag. Ett barn nappade på idén och bäddar numer sängen varje morgon. Fint och prydligt. Gissa vem? (Ledtråd: barnet som INTE nappade sover sällan i egen säng...)

Nelle har börjat laga mat. På riktigt. Hon har alltid varit intresserad av matlagning och tycker om att hjälpa till i köket men nu har hon tagit det till en ny nivå. Hon hittar på egna recept - som går att äta! Härom kvällen gjorde hon en Vuxen-Hitte-På-Sallad. "Den är stark och god, mamma" sa hon stolt. Det var hackad gurka, hackad röd paprika, pressad lime och riven västerbottens ost. Stark och god. Det var en höjdare!

De börjar bli stora. Stora små.

Ni har talat

MYSKLÄDER regerar!!! Det känns härligt att se att det är så många av er som är likadana som jag, som "byter om" när ni kommer hem och har olika kläder vid olika tillfällen. 77 % får man väl ändå säga vara statistiskt säkerställt? Följdfrågan på detta blir ju förstås varför vi har någonting annat på oss än myskläder? När myskläder är så skönt, menar jag. Men...det är en annan diskussion.

Varför funkar jag tvärtom?

I helgen kändes det som att jag fick nog. Jag har inte tränat på jättelänge och ätit massor med godis och annat gott den sista tiden. Och det märks. Jeansen börjar förlora sin passform (?) och det börjar "pysa över" lite över kanten. Otrevligt som attan. Så i helgen tänkte jag att NU, nu är det dags för ett ryck igen. Promenader, sit-ups, lite träning och bättre kost. "Fit inför nyår" var mantrat.

Idag är det tisdag och jag har åkt buss till och från jobbet både igår och idag. Igår kväll åt jag en kaksmet (kladdkaka) till kvällsfika och idag slank en godispåse OCH ett paket pepparkaksdeg med i coop-påsen. Varför blir det så? Varför funkar jag tvärt emot min inre övertygelse?

Kokosnöten

Lite poetisk Måndag

Måndag och man jobbar igen. Man väcker barn, går i vindpinat regn till jobbet och gör det man ska. I bästa fall har man roliga arbetsuppgifter för dagen och skrattar lite med sina arbetskamrater. Tar en kopp kaffe och sen är det slut. Man går och hämtar barn i fuktig dagishall och sen hem. Lagar älgskav med kokt potatis, bråkar lite på ungarna som inte äter och så

-PANG!-

händer något oväntat. Ett av barnen har några dagar innan köpt en kokosnöt som nu ska öppnas. Hur gör man? Pappan (eller mamman för den delen, ha ha!) tar fram borr och såg och hela familjen engagerar sig i kokosnötsöppningen. Vad spännande! Kokosmjölken rinner ut i ett litet glas och så...till sist...får man smaka. Lite salt, lite sött, inte så gott. Kokosköttet krafsas ut och läggs på assiett. Vitt segt, ok.

Sen var det roliga slut och det var vanlig måndag igen. Tankarna går till Povel Ramel. Och Robinson.

Drömmer om värme och sol

Idag åkte min bror till Thailand på semester. Avundsjuk täcker inte mina känslor inför detta och när vi i morse fick en annonstidning om All Inclusive-resor till Egypten i vårvinter så började vi drömma. Kan vi åka? Vad kommer det kosta? Hur mycket semester har jag tjänat in i februari?

Någon som är sugen att haka på? All Inclusive och Bamse barnklubb är givna features. Likaså en utflykt till pyramiderna. "Signa" upp er i kommentarsfältet!

Fars Dag!

Familjen smyger ner till köket och gör lyxfrukost till världens bästa pappa. Hemgjorda kort, kramar och kärlek. Fars Dag idag!

Äntligen

En ny bok i genren "hårdkokt private-eye-prosa" av den bäste - Dennis Lehane. Nu är bara frågan, hardback eller vänta på pocket?

Det blir en hemmahelg i stan

Vi hade tänkt att åka till stugan i helgen men vågar inte riktigt det eftersom vi nu har MAGSJUKAN. Förvisso är Nelle helt frisk idag men vi har nyår för 3 år sedan färskt i minnet när vi alla låg i stugan i kräksjukan från helvetet. Vår stuga har nämligen ingen riktig toalett (vi har en separett) eller dusch så det blev lite "grisigt" efter ett tag med nedspydda hinkar, lakan och annat som kastades ut genom dörren. Nej, det får vara. Inte igen.

Så nu blir det däckbyte på bilen, dammsugning och lite tvätt kanske. En film framåt kvällen. Vilket spännande liv man lever.

Gulligt

Det var inte precis lätt att ta den här bilden, "men ta nån gång då, mamma!", men den förtjänar ett eget inlägg i bloggen. HUR GULLIGT är det inte att min (snart) 7-åring tappat sin första framtand?!? Man skulle lätt kunna säga att det har varit dagens glädjeämne. On ni förstår vad jag menar...

Igår sa jag till Richard...

...att det är otroligt vad friska vi har varit sedan vi kom hem från Paris! Inte EN sjukdag sen vi kom hem. Idag har vi kräksjuka. Mmmm, så kan det gå. Inte ta något för givet, inte gapa efter för mycket, inte vara för lycklig, inte vara för frisk...

Ingen bild idag

Nej, det blir ingen bild av min mysoutfit idag, men jag kan berätta att jag har på mig min pappas gamla avlagda grå pyjamasbyxor tillsammans med en svart-vit-randig lång t-shirt och en svart kofta. Om ni undrade, alltså.

Jag har lärt mig något nyttigt idag. Jag har varit på HLR-kurs, det vill säga hjärt-lung-räddnings-kurs på jobbet. Fattar inte att jag inte "uppfräschat" de här kunskaperna tidigare, det är 15-20 år sedan jag gick en sådan kurs senast vilket ju inte är riktigt klokt! Jag har ju barn!!! Kursen var lite förändrad sedan senast jag gick. Då var det Andning Blödning Chock som gällde. Nu var det Medvetande Andning Puls. Förr var det framstupa sidoläge nu var det stabilt sidoläge. Lite onödigt kan jag kanske tycka men jag antar att tiderna förändras. Vi lade också tryckförband, "förhindrade" chock och gjorde en och annan Heimlich-manöver. Vilken dag, jag känner mig jättenöjd!

Skrivtorka

Så här får ni en bild tagen av min son istället. Här sitter jag i nattlinne och författar - just detta. Och inget mer. God natt!

P.S. Ser ni vilken ergonomiskt oriktig stol jag sitter på. Ka-ta-strof. Måste köpa en ny...vad passar en 160 cm kvinna och en 190 cm man? Svåra frågor jag sitter med ikväll. D.S.

Jag bjuder på den här...

..."hemligheten".

Har ni sett nåt fulare? Det här är jag. Live - idag. Och varenda dag. När jag kommer hem från jobbet, eller från någon annanstans med för den delen, så byter jag om till myskläder. VARJE DAG. Jag hatar att gå runt i "vanliga" kläder hemma. Jag tycker helt plötsligt att jeansen blir hårda, tröjorna korta och kalla, klänningarna obekväma. Nej, mysbrallor eller pyjamas ska det vara. Mjukt, helst lite för stort, varmt, och helt modefritt. Tofflor. Det är en härlig motvikt till allt. Lite problematiskt kan det bli ibland när någon av barnens kompisars föräldrar oväntat kommer och plingar på, men det bjuder jag på. Det är det värt.

Veckans fråga handlar om det här. Har ni "jobb" respektive "hemmakläder"? Jag vill veta - är det bara jag?

November på Hornsgatan

Väntar på bussen som ska ta mig hem. Tänker att nu kan jag nu kan jag nog inte frysa mer. I morgon åker dunjackan fram, det är dags att acceptera läget. Det ska enligt experterna bli en ännu värre vinter i år. Jämfört med förra alltså. Och då låg snön december till april.

Tänder ett ljus

Ikväll tänder jag ett ljus för min lillebror vars ljus slocknade för 22 år sedan idag. Jag saknar honom. Enormt.

Ok

Ni har sagt ert i enkäten. Jag fortsätter blogga ett tag till. Yiiiiha!

Jag och Maria Montazami

VARJE MORGON använder jag den här produkten. Bats roll on. Oparfymerad och supersäker. Inget blött under armarna och ingen svettdoft. När vi har bott utomlands har jag "bunkrat upp" med ett ansenligt antal roll on-er för att inte stå utan och här hemma köper jag alltid en extra så jag har om den gamla oväntat skulle ta slut. Jag vet, visst låter det knäppt! Men det är sant.

I morse när jag rollade mig under armarna så slog det mig att jag är som Maria Montazami och hennes läppstift. Hon var i upplösningstillstånd när hennes favoritfärg (som hon använt i åååååååååååår) slutade tillverkas och gick ut på stan med en kompis som stöd för att hitta en ny favoritfärg. Hon prövade massor av färger och höll på att ge upp men kunde till sist acceptera en ny färg som "sin". När jag såg tv-programmet suckade jag över hennes "problem" och tyckte väl ärligt talat att hon var lite...ska vi säga, fjantig. Idag insåg jag att jag är precis likadan. Jag har använt Bats i över 20 år och skulle bryta ihop om den slutade tillverkas. Vilken hemst insikt det här var. Vilka vanedjur vi är vi människor. Gagnar det oss? Verkligen?

Höstlovsturbo

Besök från norr, besök från söder, middag hemma, middag borta, shopping, muséebesök och så jobb på dagtid. Grymt trött eftersom jag sover dåligt när jag äter långa sena middagar med vin men det är ju kul också. Det sociala livet ÄR KUL men ibland tar det så mycket på krafterna också att man undrar om det är "värt det" (missförstå mig rätt nu alla ÄSLKADE vänner!!!).

Jag börjar mer och mer förstå människor som flyttar "ut" på landsbygden, till någon gård på lagom avstånd från civilisationen för att få ett liv som är nedvarvat. Ett liv där smink, snygga kläder och heminredning är sekundärt men där man lever med årstiderna och där frisk luft är en självklar del av varje vardag. Ett liv som inte kostar så mycket och där många "måsten" är borta. Vilken frihet.

Nu är det dax!

Pynta loss, folks! Trotsa november - gör livet liiiite ljusare.

Barnen är tillbaka från semestern

Och jag är hel igen. Min lilla flicka "kärleks-boostade" mig i flera timmar igår kväll: "Du är den BÄSTA MAMMAN!". Tänk vad lite beröm gör gott. Faktum är att jag känner mig som den bästa mamman. Bästa och rikaste.

I övrigt hatar jag november. Jag är så trött så trött. Det är inte av sömnbrist utan det är helt enkelt av november. Allt går antingen i slow motion (man går långsamt, tänker långsamt, agerar långsamt) eller i ultra-rapid (man springer hem för att det regnar och man fryser så förfärligt, man idiot-skyndar sig att handla för man är så trött att man vill bara hem). November har ingen balans. Mörkt. Trist. Kallt. Tråkigt. Transportsträcka. Och till er som fyller år vill jag säga "grattis" - ni har iallafall nåt kul att se fram emot! Även om det är november.

Universell missunnsamhet

Upplever ni ibland, liksom jag, att ni missunnas något av en högre makt. Som att det fanns något "större" däruppe som gör allt för att missunna DIG just______(vad det då kan vara). Förstår ni inte hur jag menar? Jag ska ge er ett exempel som bara är en timme gammalt. Det här hände mig idag och jag är säker på att "det större" däruppe just nu missunnar mig choklad.

Jag är på väg hem från jobbet och är lite hungrig. Ringer Richard och vi bestämmer oss för att skippa middag och fika lite ikväll eftersom jag ska ut på en kvällspromenad med en kompis och Richard blir lite sen hem. Så jag bestämmer mig för att gå in på ICA och köpa en banan så jag inte blir så hungrig på promenaden. Jag tar en banan vid fruktdisken men blir lite distraherad av en korg med diskborstar lite längre bort i lokalen. Diskborstarna är rosa och silverfärgade (tillägnade Rosa Bandet) och jag bara MÅSTE köpa en. Så till följd av det går jag en "annan väg" i butiken än rakt till kassan. Tar en diskborste och hamnar vid godisdisken. Där ser jag ett erbjudande om två stycken 200 grams chokkladkakor för 28 kr! Wow, tänker jag och slår till. Betalar och reagerar i kassan på den höga summan - 25 kr styck för chokladen??? Säger till och får ett snipigt svar tillbaka att "det gäller bara ICA-kort". Som jag såklart inte har med mig. Struntar i det (jag är ju rik nu - jag har lön!!!) och går därifrån. Äter min banan och på sista tuggan tar jag och blandar i en bit choklad för det är så gott ihop. DIREKT får jag den i halsen. Inte i halsen på ett lite charmigt klädsamt sätt utan på ett fruktansvärt hostande, hulkande och nästan "kräksigt" sätt kommer biten upp igen. Tuggar på biten och biter mig hårt i kinden. Blodvite-hårt. Och då tänker jag - VEM missunnar mig den här chokladen så mycket?

Grannsämja

Det här kom i brevlådan i morse!