Nyårsdukat!

Det blir nyårsfest utan barnen i år. Tittar jag bakåt så har vi något slags "track-record" att fira vartannat år med och vartannat utan barnen. I år blir det som sagt utan hos våra vänner P o P. Vi har hjälpts åt att duka och fixa inför festen och nu blir det hem och duscha och sen välja klänning!

Passar på...

...att önska Er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Om vänner

Nånting om vänner. Igår sprang jag på en vän från förr. Vi konstaterade att det måste vara 12 år sedan vi sågs sist, ett helt liv sedan i vissa avseenden, och att vi på ett vis saknade varandra. Men samtidigt så var då då, liksom nu är nu. Och det är helt ok. Vi stod länge och pratade med varandra, plockade fram minnen som hamnat i skymundan, skrattade, kramades och banne mig om det inte kom fram nån tår också. Mötet fick mig att tänka på riktig vänskap. Man har ju inte så många. Riktiga vänner. Den här vännen berättade iallafall en historia om en annan vän till oss. En historia jag inte kan återberätta (utan att kanske utelämna nån) men som gjorde mig oerhört glad och varm i hela själen. Och hela kvällen igår så tänkte jag på vänskap. Vad jag tycker är en riktig vän och jag funderade också på mig själv som vän och hur jag är. Utvecklats med åren. Man hoppas ju (och jag är inte ute och fiskar) att man är en god vän tillbaka till de vänner som betyder något för en i livet. Eller hur?

Nyårsafton i morgon

Nyårsfest. Jag har två blåsor att välja mellan:

1) Det modiga valet. En svart "Dallas/Sue Ellen"-inspirerad historia med axelvaddar, någon slags applikation på axeln, rynkad på skrådden (hur stavas det?), snäv, knälång och med ett slags 80-talsvolang på ena sidan. Pumps. Så klart. Och rullat filmstjärnehår.

eller

2) Det "sejfa" valet. En svart, kort modern luftig, miniklänning i typ siden med skärp och stora guldiga smycken till och snyggskorna jag köpte i Paris - remember - snakeskin, går att beskåda på gammelbloggen lottaiparis.blogspot.com, inlägg 11 april. (Har glömt hur man lägger upp en länk. Pinsamt.) Till det snyggt fönat hår och röda naglar.

Who am I kidding?

Valet görs i morgon. Antingen blir det 5 minuters snabbval eller 50 minuters ångest. Vad har ni på er i morgon kväll?

Och till er djurvänner - jag har mycket svårt att tänka mig att det är riktigt snakeskin. Inte för det priset. Även om de egentligen var över min prisklass.

Ibland är det skönt att vara ensam

Mannen och barnen är i stugan. Jag är ensam hemma. Mitt liv blir som en overklig film när det händer. Eller förresten, det kanske aldrig har hänt förut?

Så här blev min dag:
-Jag vaknade i morse av väckarklockan. INGET hade väckt mig under natten. Jag var helt förrvirrad.
-Jag gick upp i lugn och ro och gjorde mig i ordning. Tog en extra minut på mig för att sätta på BÅDE kajal OCH ögonskugga.
-Jag slängde räkskalen från igår, IDAG. Det luktade lite illa i köket men det GJORDE INGET för det var bara jag där.
-Jag KOM en kvart senare till jobbet och GICK en kvart senare.
-Jag mellandagsshoppade på vägen hem. IGEN.
-Jag tog en promenad INNAN middagen. I 1 1/2 timme.
-Jag åt räkor och drack grönt te till middag IGEN. Och har inte heller idag tagit ut räkskalen.

Ni ser, overkligt.

Gruvar mig

Vi målar med vattenfärger och spelar Nintendo efter "hitte-på-lunchen" på julens rester. Hela förmiddagen har vi varit ute i snön och skottat, åkt pulka, snowracer, stjärtlapp. Vatten, el och allt annat funkar igen och det är bara ljuvligt att vara här ute. Långsamt och skönt. Jag börjar gruva mig rejält för att ta pendeln hem och gå till jobbet i morgon. Tur det blir en kort vecka iallafall.

Dagens roligaste var när jag upptäckte vad grannen kallat sitt trådlösa nätverk. Det är nämligen så att jag är stark motståndare till att få ett fullfungerande internet här ute. Jag tycker livet på landet ska vara, just, långsamt. Hur som helst hade grannen kallat nätverket "YouKnowYouWantIt". Det tyckte jag var kul.

I stugan

Först när vi kom var allt på topp! Solen sken och barnen var ute i snön och lekte. Huset hade hållit värmen och det var nästan 10 grader inne. Vi skottade upp, tände en brasa och såg fram emot mysiga dagar. Nu, några timmar senare, har vi konstaterat att vattnet har frusit och sen slog jordfelsbrytaren av all ström. Varmvattenberedaren har pajjat och det verkar bli fiskbullar till middag. Med lite tur kan vi värma fiskbullarna. Om inte så är det väl ändå bättre än rå kyckling, antar jag. Hus är underbart! Nu öppnar jag en öl och tar en cigg, tror jag. Gutår!

Slut på julen

Jag tycker det är grymt orättvist att julhelgen är så "kort" i år när jag äntligen fått ett jobb igen som har röda dagar lediga. Härom dagen försökte vi på jobbet räkna ut vilket år det är som det blir ett sådant där toppenår när man kan vara ledig nästan tre veckor med bara någon dags semester. Vi kom inte fram till när det blir då vi är socialarbetare, inte matematiker. Och visst är det skottår snart, det påverkar ju också? Någon som vet? Jag måste ta med det i beräkningen i min "so called career".

God fortsättning till er som tagit semester!

Testar

Testar att blogga från iPad.

Skickat från min iPad

Man kan inte slappa mera...

...än vad vi gjort de här dagarna. Jag börjar bli rastlös och vill konstant "hitta på nåt". Idag åkte vi en kort tur till Gustavsbergs porslinsfabrik för att kolla in Mellandagsrean. Den var som vanligt en besvikelse (vad hände med 50-70% rea?) men jag köpte iallafall två nya mattallrikar (vi har bara haft sex stycken och det räcker inte), två benvita skålar och en thekanna från Höganäs. Hade jag inte laddat ur min kamera hade ni fått se bilder.

Ja, och så har vi ju ätit också. Fy attans vad man äter under julen. Det är helt otroligt! Jag undrar hur många som känner som jag att "nä nu jä-lar måste det bli nya tider!". Veckans enkät handlar om de där extra-kilona. Hur många av er har senaste veckan tänkt att ni måste gå ner "ett par kilo" för att känna er nöjda?

Julgransfrågan blev förresten jämn men med en liten övervikt på "tjuvsidan". Befriande.

Julafton

Julafton var som alltid en orgie i levande ljus, mat och julklappar. Jag tror inte att vår familj är förmögna att kunna "skala ner" och jag tror inte heller jag skulle vilja det. Vi var 10 personer hemma hos oss och det blev fantastiskt trevligt utan några Norén-inslag att tala om. Vi hade allt utom lutfisk på julbordet och åt som om det var "sista måltiden". Sedan kom tomten efter, eller rättare sagt i slutet av, Kalle Anka (våra barn fattar liksom andra barn idag inte riktigt "grejen" med Kalle...) och delade ut julklappar. I vår familj har vi som tradition att först dela ut alla julklappar och sen öppna dem "en och en" i åldersordning, så att alla får se vad alla får. Jag gillar den traditionen även om det tar timmar att öppna klapparna. Vi avslutade med kaffe och tusen sorters kakor. Jag gick och la mig lycklig. Lycklig över min fantastiska familj!

Idag har vi bara slappat hela dagen. Steg upp sent, åkt lite pulka, tagit en promenad. Jag trodde inte att jag någonsin skulle kunna äta igen efter igår men på något sätt så är jag ändå nästan lika mätt idag. Magen sväller nu över mer än på länge och det känns som att mitt nyårslöfte jag ska avlägga om lite mindre än en vecka är mer aktuellt än någonsin.

Jag hoppas alla ni andra haft en härlig jul och att helgen fortsätter vara lugn. Jag tänker iallafall inte göra många knop.

GOD JUL!

Jag har visst varit snäll i år. Jag fick en iPad i julklapp. Bland annat.

Uppesittarkväll

När blev uppesittarkväll utan intressanta julprogram på tv? Är det meningen att hela svenska folket ska umgås dagen innan julafton också? Vi försökte iallafall med lite hjälp av glögg, pepparkakor, stiltonost och julgodis. Det hela blev ganska mysigt även om vi alla hela tiden var rädda för att Anna Anka skulle dyka upp i tv-rutan för att önska en God Jul!

Jullunk

I dagens DN deklarerar Fredrik Reinfeldt att kvinnor måste arbeta mera. Jag tänker inte göra någon utläggning om det här mer än att det blev en het diskussion om det vid vårt frukostbord i morse. Jag vill dock att ni ställer er frågan vem det är i hushållet i er familj som sett till att skinkan, laxen med mera står bordet i morgon. Vem det är som satt upp julgardiner och pynt i fönstrena? Vem det är som sett till att det är planerat med sängplatser för alla resande? Vem som handlat de julklappar som måste köpas?

Vi har haft en skön dag hemma idag, jag har inte varit utanför dörren på hela dagen. Hemmet är färdigpyntat och julmat och klappar på plats. Ikväll blir det uppesittarkväll med glögg och "julgotter". Till middag äter vi palt. För att grunda litet.

Inte ensam precis

Nej, jag vet att jag inte precis är ensam med att löpa gatlopp dessa dagar men nu har det varit "lite mycket" tycker jag. Mycket kul i och för sig men det känns som att allt kommer på en gång! Födelsedag, jul, avslutningar, julbord på jobbet, julklappar, fester och ovanpå det så har jag fått slut på "basprodukerna" därhemma! Tandkräm, värmeljus - sånt man bara MÅSTE ha! Inte blir det ju lättare av att man är djupryst heller.

Idag har jag gått på julledigt ett par dagar och hoppas nu varva ner. Hoppas alla ni får tillfälle att göra detsamma. Jag återkommer när knäcken är i hamn.

Hinner.

Inte. Blogga.

Förlåt.

Skickat från iPhone

Kalasdag!

Jag fattar det inte men i morgon fyller Edward 7 år! Nu blir det fest i dagarna tre och först ut var bowlingkalas för skolkompisarna. Disco-Bowling, hamburgertallrik och glass i årets värsta väder. Det blev succé!

Helt otroligt att den här bilden kom till. Det var folk i HELA bowlinghallen, varenda bana var upptagen och så lyckades jag fånga det här - Edward som bowlar helt ensam. Magi!

Samvetsfråga

Svara gärna på enkäten. Har du någon gång stulit en julgran? Eller för att formulera sig lite finare...har du någonsin avlägsnat en gammal risig gran från någon annans mark för att sedan ta hem den och smycka den inne i ditt hem med ljus, pumlor och glitter så den blev fin igen?

Vilket gäng!

Nelle har "hittat" Barbie och jag misstänker att det nu börjar en ny tid.

Det här gänget ska ut och handla, som plockade ur "That 70's Show". I love it!!!

Klicka på bilden så ser ni detaljerna!

Katten

Igår var Nelle sminkad till katt på dagis. Det här är en gammal bild sedan i höstas men det var samma "stuk" med skillnaden att nosen igår var rosa. När vi skulle åka hem igår eftermiddags så kom vi till Slussen för att upptäcka att det var 7 minuters väntetid på 2:ans buss. I snöstorm och med dåliga kläder är det en evighet. Istället bestämde vi oss för att hoppa på 53:ans buss för att komma hem. Vi sprang till hållplatsen där det stod 2 bussar och väntade. Den främre körde iväg och vi väntade på att den bakre skulle öppna dörrarna och släppa in oss: mig, Nelle och en gubbe till som stod där. Men busschauffören har uppenbarligen en dålig dag och öppnar inte. Istället väntar han i 15-30 sekunder (och tokstirrar på Nelle) för att sedan köra iväg bussen med oss kvar på gatan. Nelle blir alldeles "chockad" och frågar varför vi inte fick åka med. Sen säger hon efter en stunds eftertanke:
-Han kanske var allergisk mot katter, mamma!

Så här ser jag ut...

...när jag har en fjärdedel av julklapparna ohandlade, tre födelsekalas att handskas med de närmaste dagarna, när julgranen är obärgad och julpumlorna fortfarande ligger i en kartong i källaren som inte är märkt med "JUL", när mannen är ute och roar sig, när jag har fem dagar kvar på penicillinkuren och när familjen är på väg hem till oss på julafton.

Ni har dock gett mig hopp inför jul. Det var faktist bara 19 % av er som SJÄLVKLART hade handlat klart alla julklapparna redan. Vi andra, ja, vi ses väl där ute på stan de närmaste dagarna!

Vanligtvis en positiv cookie

Men idag har jag ingen vidare bra dag. Ledan tog över trots tomtefest på fritids och annat som skulle kunna sägas vara positivt. Det kan ha varit snöstormen (dåliga kläder), det kan ha varit tyngden på jobbet, det kan ha varit att det är årets absolut mörkaste dagar nu.

Men nu rycker jag upp mig. Till exempel så har jag för första gången lyssnat på denna omtalade Daniel Adams-Ray "Gubben i lådan" - fantastiskt bra!
Sen fyller min son snart 7 år. Wow.
Och så fick jag ett jättefint brev idag.

Snart vänder det.

Cirkelträning

Känner ni igen det här?

LIVETS CIRKELTRÄNING

Första stationen
-Från säng till dusch, sminkning enligt exakt samma schema varje dag, påklädning av dig och de andra som kan tänkas behöva hjälp
-Frukost, samma som igår och i förrgår och alla andra dagar

Andra stationen
-Hallen. Säger upprepade gånger att "nu måste vi skynda oss", "vi missar bussen", "ta på dig skorna, mössan, vantarna NU!"

Tredje stationen
-Jobbar på

Fjärde stationen
-Hämtar de som ska hämtas

Femte stationen
-Lagar mat, en av de 15-20 (tops!) rätter som man varvar mellan

Sjätte stationen
-Varierat hushållsarbete

Sjunde stationen
-Soffan med tv eller dator

Åttonde stationen
-Sängen med bok i 20 minuter


Sen börjar det om i morgon....

Inga kommentarer, tack!

Nyklippt och nyfärgad frisyr. Gammal tröja. Osminkad. Onsdag.

Så trött

Jag var så trött i morse att jag klev på fel buss och hamnade här! Ååååh, vad less man blir på sig själv då.

(Eller kan det ha varit att jag klev på en A-brunn igår och struntade i att dunka mig 3 ggr i ryggen?)

Förlåt...

...och tack så hemskt mycket ni som skickade det här fina julkortet till oss. Tyärr kan vi inte läsa underskriften och ber genom detta nödrop om hjälp. Om det är DU som skickat det, snälla ge dig till känna! Känner DU igen handstilen eller kan tyda underskriften, lämna en kommentar i kommentarsfältet. Jag gillar inte sådana här olösta mysterium.

Och än igen, tack för kortet!

Går man på utedagis...

...så "lussar" man också ute! Sen sticker man till Hellasgården och åker pulka.

Jag gjorde det ofattbara

Jag är hemma idag också. Jag gjorde det ofattbara - bestämde mig för att vara hemma tills jag är frisk! inte bara tills jag känner mig "ok". Halsen är fortfarande röd, raspig och svullen (men mycket, mycket bättre!), jag har ingen feber men smittar fortfarande. I natt har jag inte sovit nästan någonting och då bestämde jag mig. Jag är hemma och kurerar mig en dag till. Tills jag känner mig bra. Och vet ni vad det värsta är? Jag har dåligt samvete.

När jag lämnade Nelle på Luciafirandet (utomhus!) så pratade jag med en av mammorna där. Vi pratade just om det här med sjukdom och dåligt samvete. Hon berättade att de vid ett tillfälle förra året hade något JÄTTE-viktigt att göra på jobbet då all arbetskraft behövdes. Hennes man var bortrest och givetvis blev hennes barn kräk-sjuka. Det fanns ingen annan som kunde passa barnen så hon fick ringa till jobbet och förklara. Närmaste chefen var bestämd på punkten att hon MÅSTE vara där och då sa hon att "då tar jag med mig mina kräk-sjuka barn". Chefen protesterade inte. Sen gick det någon timme och en annan (högre) chef ringde upp. "Det är självklart att du är hemma idag och vab:ar, vi ska inte ta hit några sjuka barn. Ta den ledighet du behöver".

Det här känns inte rätt på något vis.

Vilken ljuvlig dag!

Halsflussen är bättre och idag har vi varit och "tittat till " stugan. Tre grader varmt inomhus och inget som frusit. Utom sjön då förstås. Önskar vi (läs: jag) hade haft lite mer ledighet över jul. Det är så helande för själen att vara här ute.

Förresten, visst tycker ni att vi ska ta några till träd nere vid sjön? Vilka tycker ni vi ska ta? Tänk: uuuuuutttttttttttssssssssssssiiiiiiiiiiiiiiikkkkkkkkkkkktttttttttt...

Vet inte vad jag ska säga

Jag vet inte vad jag ska säga men det känns som om jag måste säga någonting. Terrorism i Stockholm. Antar att det bara var en tidsfråga men det känns fruktansvärt otäckt tycker jag. En självmordsbombare på Drottninggatan/Bryggargatan i Stockholm, där vi var på julglögg för ett par veckor sedan. Tänk om han hade "lyckats"? Spränga ALLA bomberna på kroppen och om väskan (såsom det sägs i media) var full i spik? Vilka effekter hade det fått? Kommer det fler attacker? Går vi längre säkra någonstans?

Jag är rädd.

Nu har det kommit nära. Hotet. För nära.

Tossorna

På med de blå tossorna och in på Närakuten. Halsfluss. Så klart. Nu blir det 10 dagars Kåvepenin lagom innan jul. Och jag är glad att det är just det, INNAN jul. Annars är det så typiskt oss att vara sjuka just runt jul. Men i år kör vi som sagt ett race innan.

Närakuten förresten, vilket skämt. Jag var så arg när jag gick därifrån att jag glömde fråga efter Klagomålsblanketten. Och det ville jag göra endast i syfte att skrämma dem. Fy, vilken dålig människa jag blir när jag är sjuk. Inget tålamod, liksom.

Ångest

Snälla, snälla säg att det inte bara är jag som inte handlat alla julklappar än. Veckans enkät får avgöra om jag är ensam i gänget eller om jag har fler att dela min ångest med. Answer it, please!

Uppe

Klockan tre i eftermiddags vände det. Då kändes det som att jag var redo att "kliva upp" ur säng-kokongen. Febern är i schack (under 38 grader) och nu ska jag ta mig samman och duscha. Duschen är nyckeln till tillfrisknandet, när man är sugen på att tvätta sig - då är man på bättringsvägen!

Angående "gogglandet" har jag fått ett svar att vissa människor säger så för att de tycker det låter "kul". Det syftar också tillbaka på ordet goggle=glasögon på engelska, alltså att man "tittar in/ut" genom google... Vet inte om jag lyckades så bra med att förklara vad jag menade men jag skyller på att jag varit sjuk. Jag är helt enkelt försvagad.

Till sist. Gud vad skönt det kan vara att vara lagom sjuk. Feber som gör att man definitivt inte kan gå och jobba och bara sover hela dagarna. En totalvila. Synd bara att det blir en dubbel-stress när man kommer tillbaka till jobbet igen och att det gör djupa hål i plånboken...

Horisontalläge

Idag har jag inte varit ur sängen på hela dagen. Jag är sjuk. Feber, ont i halsen och en överj-lig huvudvärk. Jag har inte varit en sekund utan Alvedon och mestadels har jag sovit. En dag i horisontalläge. Hoppas morgondagen blir bättre.

Skickat från iPhone

Tystnaden

Tystnaden här beror på huvudvärk, halsont och brist på inspiration. Ikväll tror jag inspirationen återvänder. Jag ska ut och fika med en vän. Sånt brukar hjälpa.

Utsikt

Från den "spot" där jag sitter och skriver precis det här. Visst är det ändå fint på vintern och julen. Alla ljus, snön, himlen. Klicka på bilden så blir den större. Då ser man bättre. Plattityderna alltså.

Varför?

Varför säger vissa människor "goggla" istället för "googla" när de ska leta något på Google på nätet?

Resultatet av enkäten

Gyllene Tider - Noice
1980-tal - 2010-tal
2-0

Julhandel

Kan vara något av det mest utmattande en människa kan vara med om.

Jag har sagt det förut

Och jag säger det igen. Den dagen vi människor kommer på ett sätt att tillvarata och lagra energin från ett barnkalas då är vi i hamn. Då är energifrågan löst. Energin på Åsögatan 138 klockan 13-15 idag hade räckt till ett dygnsbehov för en mindre stad i mellansverige.

Det här med hygienen

Jag har kommit till en punkt i livet jag trodde skulle ligga mycket längre fram i ålder. Jag har accepterat att gå ut med "fett hår". Det är nästan ok till och med. Förr har jag undrat hur kvinnor (ja, män med till viss del) har kunnat visa sig i offentliga sammanhang med fett hår som "delar sig" i strimmor där bak på hjässan. Håret kan se ok ut framifrån men därbak så är det otvetydigt otvättat. Jag har undrat om de inte märkt det eller om de är slarviga med sin personliga hygien. Jag brukar ha skämtsamma konversationer med min svärmor om äldre människor som planerar in sitt liv efter duschdagen, -"Nej jag kan inte på torsdag för då tvättar jag håret!". Nu är jag där. Kanske inte så att jag har en speciell "duschdag" men jag duschar iallafall inte i onödan. Tänk när man var tonåring och sportade - då kunde man duscha 2-4 ggr/dag! Först på morgonen, sen efter gympan, sen efter fotbollsträningen, innebandyn, basketen, hockeyn - kanske på kvällen om man fick lust. Hur gick det till? Hur kan huden klara det? Sen när man får småbarn duschar man när man får TID. Någon annan styr ens personliga hygien. Och nu. Nu duschar man när man får lust. Eller måste.
Hur gick det här till?

For the record vill jag säga att jag fortfarande har en gräns. Jag vill lukta rent och gott. Jag är inte i förfall om ni trodde det.

Vilken skön fredag

Morgonen började bra, vi hann med bussen utan att behöva springa (ser ni vad glada vi är på bilden???), sen träffade jag en gammal kollega på bussen som jag inte sett på länge. Bra fredagsstämning på jobbet. Ett läkarbesök på Reumatologen där jag blev professionellt bemött och tagen på allvar. Sen kom jag ihåg att köpa värmeljus på vägen hem så fredagsmyyyyset var räddat. Tacos till middag och så kusinen på besök. Vilken superfredag!

Stockholmsvinter

Å ena sidan...

...älskar jag det faktum att min son hellre vill skriva egna inbjudningskort till sitt födelsedagskalas än att köpa färdiga eller skriva ut från datorn. Å andra sidan kan jag tycka att det är väldigt tidskrävande. På en kväll har vi hittills gjort klart ett kort. Nästan. I den här takten hinner vi precis klart till kalaset om vi gör ett om dagen.

Vaknar i ottan

Förbannar min oförmåga att "sova som en stock" utan flocken. Precis som förra gången jag var här har jag sovit lätt och oroligt och i morse vaknade jag dessutom redan en timme innan det var dags att stiga upp. Det var någon som låste upp en dörr någonstans och genast var jag klarvaken. Dock njuter jag av lyxen att ha ett eget fint hotellrum, en egen tv och toalett. Ingen att ta hänsyn till och ingen att plocka efter. Nu börjar sista utbildningsdagen. Dags att vakna!

Jag tror jag fick med mig allt

Kursen är 3 dagar.

Ny vecka

En ny arbetsvecka har börjat. 07.00 piper klockan och nu är det svårare än någonsin att få barnen ur sängen "Neeeej, jag vill sova...". Förnumstig hör jag mig själv säga "Ja, du skulle ha passat på igår när vi KUNDE haft sovmorgon!". Hjälper föga, konstaterar jag. Nå, vi kom oss upp allihopa och nu är jag på väg på ett tre-dagars-internat på Öööööön. Lidingö. Tre nya utbildningsdagar för nya Personliga Ombud i hela landet. Det ser jag verkligen fram emot.

Så mycket bättre

Jag vet. ALLA pratar om detta program nu, så även jag. Jag skulle kunna säga att det är ett jättebra program, superkul programidé och riktig kvalitetsunderhållning. Men det ska jag inte. Jag ska berätta om efterverkningarna av detta program. När låten med Petter och September "släpptes" för ett par veckor sedan så blev det ju en jättehit som vi alla kommer ihåg. Låten spelas på radio och överallt, även på fritids där Edward numera odlar sin musiksmak. Han har sedan dess gått runt och sjungit "Jag är mikrofonkåt! Jag är mikrofonkåt!". Ja, ni förstår...det låter..."sådär". Jag och Richard pratade då med Edward om att det här kan anses vara lite som ett "fult ord/svärord" och att man kanske inte ska gå var som helst och sjunga den där låten. Ok, tyckte Edward som (faktiskt) är noga med att vårda sitt språk och inte svär. Än iallafall.

Idag var vi på adventsglögg hos en skolkamrat till Edward och lyssnade på låten i bilen på väg hem. Följande kommentar följde efter låten:
-Mamma, vilket ord är det som är det fula i låten? Är det "mikrofon" eller "kåt"?

Vad svarar man på det?

Första Advent

Frid.

Nostalgi - vilka var bäst?

Barnen tittade på "Bert" ikväll, ett barnprogram som har ett antal år på nacken. Hur som helst så hade Bert (eller hans pappa, tittade inte så noga...) bildat ett band och repade någon låt som lät så....80-tal! Minnen väcktes till liv och jag blev påmind om Gyllene Tider och Noice. Dessa två band som hade oss tonåringar uppdelade i två läger om vilka som var bäst. Nu ställer jag frågan till er:

Vilket band var bäst? Gyllene Tider eller Noice? Veckans enkät, shoot!

Själv var jag ett Gyllene Tider-fan. Jag var kär i både Per Gessle och Micke Andersson och var övertygad om att någon av de två en dag skulle "hitta" mig och sen skulle vi leva lyckliga i alla våra dagar. Det var 1981 ber jag att få förtydliga.

Vad hände med brunt?

Jag skulle köpa lite nya tröjor till Edward idag. Långärmade, inte för tjocka som han kan ha under skolrocken i vinter. Jag hade tänkt mig naturfärger, brunt, grönt - men fan tro´t. Det finns inga kläder i de färgerna längre. För några år sedan var ALLA barn klädda i brunt. Overaller, jackor, fleecekläder, byxor, tröjor, pyjamasar, kalsonger - you name it - allt var brunt eller hade åtminstone någon brun detalj på sig. Men nu. Ingenting. Brunt verkar helt ha försvunnit ur barnsortimentet? När hände det? Och varför kan det inte finnas alla färger till barn? Man pratar om unisex och att det inte ska vara trendigt till barnen men jag undrar om det inte till och med är värre än till vuxna? Utbudet för barn är ju så mycket mindre och det är helt dominerat av en och samma trend överallt. Konstigt. Att brunt försvann, menar jag.

Dagen

Först sovmorgon till halv tio. Det är en lisa för själen det.

Sedan var det väl inte någon vidare bra idé att försöka ge sig ut på stan i dag, lördag och löningshelg, första advent. Men är man tvungen så är man. Edward behövde nya handskar och bägge barnen behövde vinterskor. Plus att jag hade några sådana där "kuponger" man får genom olika medlemsskap (t.ex. PoP, H&M) som var tvungen användas innan den 1 december. Så det var bara att ge sig iväg. Jag valde Globen eftersom jag tänkte att "alla åker väl till Sickla köpkvarter" eller till något stort centrum. Wrong. Alla var på Globen.

Men jag kom hem helskinnad, ett par tusennlappar fattigare och med ett delvis utfört uppdrag. Skor till Edward var det inte tal om att hitta - allt var slut.

Nu vilar jag upp mig hemma och njuter av att räkorna ligger på tining, avovadon är perfekt mjuk och det är lite Pommac kvar sedan igår. Kanske det också blir ett glas vitt. Det blir hemmakväll för mig ikväll. Richard med spouse är bortbjudna på Beaujolais-vinprovning ikväll. Spousen har tackat nej. Jag kände att det orkar jag bara inte. Vill inte. Jag känner att jag valt rätt! Nu blir det myskväll. Ensam. Det tycker emellanåt känns som en oemotstådlig lyx.

Visst undrar ni hur det går för mig på jobbet?

Bra, skulle jag vilja påstå. Tackar som frågar!

Vintern - tidstjuven

Inte nog med att det är kallt och mörkt på vintern (två saker jag innerligt avskyr) men nu har jag kommit på vad det är som är VERKLIGEN jobbigt med vintern. Det är att vintern är en tidstjuv. Per se.

På vintern tar allting minst 20 % längre tid. Det tar längre tid att klä på sig (var är mitt underställ? overall? min mössa? min handske? min tjocksocka? min halsduk?), det tar längre tid att gå (jämför: gå 2 km från dagis till fots med en 4-åring i snömodd - eller - sparka sparkcykel 2 km med en 4-åring på barmark). Bussen tar längre tid (alla ska åka). Tunnelbana och pendeltåg är försenade, när de överhuvudtaget går. Städning tar längre tid för det är alltid "gegg" i hela hallen och badrummet/tvättstugan av leriga och blöta overaller, vantar, stövlar etc. Allt går långsammare. Det känns till och med som att folk köar längre inne på Konsum på vintern (eller så är det bara att man blir så inni h-vete VARM där inne när man väntar...?). Och allt det här tas av MIN (och er) redan från början snålt tilltagna tid. Man kommer hem senare på dagen, äter middag senare på kvällen - för att sen tvingas gå upp tidigare på morgonen och börja om igen. Undrar hur många timmar det handlar om på en vinter? Många skulle jag tro.

Kan det aldrig någonsin passa?

Edward är född i december och Nelle i maj. Det fungerar ALDRIG att Nelle ärver kläder av Edward. En del saker kan inte Nelle ärva såsom typiska "kill-plagg"men jag hade verkligen önskat att alla dyra basplagg hade kunnat gå i arv. Idag har jag "tvingats" köpa en ny vinteroverall till Nelle då hennes 1 år gamla täckbrallor sprack i baken och Edwards gamla overaller är precis en storlek för små. Eller för stora. Nelle kan ha dem men det blir kort i benen och grenen, alternativt så stort så det inte går att röra sig fritt - det vill säga - hela funktionen med ett funktions-plagg försvinner! Efter att ha pungat ut med en tusenlapp på en bra overall (hon går ju faktiskt på uteavdelning) så kollade jag också in vintersko-förrådet för att se om något par funkar. Nej. Nelle har storlek 28 i skor just nu. Hon kan således ha vinterskor i storlek 28 eller 29 med tjocka sockar. Vi har bra vinterskor i storlek 27 och 30. Tack för det fertilitet! Tur jag får lön i morgon.

Lön förresten, vilken skön känsla!

Jag tycker jag ser lite trött ut

Nåt sånt här, doktorn. Lite Nip & Tuc, bara!

Ser ni vad det här är?

Det här är en "ny-start" av mitt friskvårdsliv! Jag kan fortfarande inte jogga eller löpträna (än!) men GÅ kan jag. Så nu får jag helt enkelt skärpa mig, trotsa novembertröttheten och ta mig ut!

Mål: 3 dagar i veckan. 75 minuters Power Walk. Några sit-ups. Hur svårt kan det va?!? Egentligen.

Swoooosh!

-Mamma, jag börjar bädda min säng!
-Bra, du kan ju prova sova i den nån gång också!

-SWOOOOSH!!! (over her head)

-Vad var det?
-Parent sarcasm...

Lunch

Som vanligt blir det en improviserad lunch i stugan. Det är sällan vi har nåt planerat för lunchen på söndagarna innan vi åker hem men det brukar alltid lösa sig ändå på nåt sätt. Idag blev det hamburgare UTAN extra allt! Yum.

Ved

Livet på landet innebär ganska mycket arbete. Mer eller mindre hela tiden faktiskt, om man ska hårddra det. För några helger sen tog vi ju ner några träd och i helgen har vi klyvt ved och staplat vedtravar för torkning. Vi köpte en liten vedklyv ihop med några grannar för massor med år sedan och den håller än (tack och lov) så det var ganska fort gjort för oss idag att få veden in i vedboden. Om än jobbigt.

I övrigt har vi inte gjort mycket idag. Det är skönt att "bara vara" ibland också. Nu blir det Tex Mex med grannen till middag. På en lördag, tänker ni kanske? Jo, vi missade ju igår när vi kom ut så sent till stugan!

11 grader

Klockan är sju på fredag kväll, vi är i stugan och har satt alla element på max, eldat så det glöder i öppna spisen, tänt alla ljus och lyktor och ÄNDÅ blir det fortfarande vit rök när man andas och termometern står på 11 grader. Det lär bli en kylslagen natt men det är så underbart att vakna här ute på lördagsmorgonen och ha hela helgen framför sig. Tyst och lugnt. Med familjen. Priceless.

Det finns goodie-bags...

...goodie-bags...och så finns det vi anställda av det offentliga. En nyckelring och en disktrasa fick vi på dagens konferens. Och det är ändå bättre än den goodie-bag jag fick när jag var på ingenjörs-mässa (?) genom Arbetsförmedlingen. Då fick jag en gammal tidning i en papperskasse.

Men jag klagar inte;-)

Våra barn börjar bli stora

Eller, nja. De är ju visserligen bara 4 och 7 men jag tycker att jag blir överraskad mer eller mindre varje vecka för att de utvecklas så fort. Jag ska ge några exempel.

Edward har tappat sin andra framtand. Han har nu tappat totalt fyra stycken tänder varav två redan växt ut och är hans "riktiga", premanenta tänder. De tänder han ska ha och vårda resten av sitt liv. Vilken milstolpe,va? Sentimental som jag är har jag sparat de där tänderna han tappat men känner redan att det är lite...äckligt. Och konstigt. VAD ska jag med de där tänderna till? Tillverka egna smycken? Rama in? Hmmmm. Jag har också sparat lite av barnens "första" babyhår men vet inte riktigt vad jag ska ha det till heller. Stoppa i en berlock kanske? Har ni några förslag?

Vi har infört veckopeng till barnen. De är så stora att de kan handha egna pengar! 30 kr/vecka (utbetalas lördagar) om de bäddar sin egen säng varje dag. Ett barn nappade på idén och bäddar numer sängen varje morgon. Fint och prydligt. Gissa vem? (Ledtråd: barnet som INTE nappade sover sällan i egen säng...)

Nelle har börjat laga mat. På riktigt. Hon har alltid varit intresserad av matlagning och tycker om att hjälpa till i köket men nu har hon tagit det till en ny nivå. Hon hittar på egna recept - som går att äta! Härom kvällen gjorde hon en Vuxen-Hitte-På-Sallad. "Den är stark och god, mamma" sa hon stolt. Det var hackad gurka, hackad röd paprika, pressad lime och riven västerbottens ost. Stark och god. Det var en höjdare!

De börjar bli stora. Stora små.

Ni har talat

MYSKLÄDER regerar!!! Det känns härligt att se att det är så många av er som är likadana som jag, som "byter om" när ni kommer hem och har olika kläder vid olika tillfällen. 77 % får man väl ändå säga vara statistiskt säkerställt? Följdfrågan på detta blir ju förstås varför vi har någonting annat på oss än myskläder? När myskläder är så skönt, menar jag. Men...det är en annan diskussion.

Varför funkar jag tvärtom?

I helgen kändes det som att jag fick nog. Jag har inte tränat på jättelänge och ätit massor med godis och annat gott den sista tiden. Och det märks. Jeansen börjar förlora sin passform (?) och det börjar "pysa över" lite över kanten. Otrevligt som attan. Så i helgen tänkte jag att NU, nu är det dags för ett ryck igen. Promenader, sit-ups, lite träning och bättre kost. "Fit inför nyår" var mantrat.

Idag är det tisdag och jag har åkt buss till och från jobbet både igår och idag. Igår kväll åt jag en kaksmet (kladdkaka) till kvällsfika och idag slank en godispåse OCH ett paket pepparkaksdeg med i coop-påsen. Varför blir det så? Varför funkar jag tvärt emot min inre övertygelse?

Kokosnöten

Lite poetisk Måndag

Måndag och man jobbar igen. Man väcker barn, går i vindpinat regn till jobbet och gör det man ska. I bästa fall har man roliga arbetsuppgifter för dagen och skrattar lite med sina arbetskamrater. Tar en kopp kaffe och sen är det slut. Man går och hämtar barn i fuktig dagishall och sen hem. Lagar älgskav med kokt potatis, bråkar lite på ungarna som inte äter och så

-PANG!-

händer något oväntat. Ett av barnen har några dagar innan köpt en kokosnöt som nu ska öppnas. Hur gör man? Pappan (eller mamman för den delen, ha ha!) tar fram borr och såg och hela familjen engagerar sig i kokosnötsöppningen. Vad spännande! Kokosmjölken rinner ut i ett litet glas och så...till sist...får man smaka. Lite salt, lite sött, inte så gott. Kokosköttet krafsas ut och läggs på assiett. Vitt segt, ok.

Sen var det roliga slut och det var vanlig måndag igen. Tankarna går till Povel Ramel. Och Robinson.

Drömmer om värme och sol

Idag åkte min bror till Thailand på semester. Avundsjuk täcker inte mina känslor inför detta och när vi i morse fick en annonstidning om All Inclusive-resor till Egypten i vårvinter så började vi drömma. Kan vi åka? Vad kommer det kosta? Hur mycket semester har jag tjänat in i februari?

Någon som är sugen att haka på? All Inclusive och Bamse barnklubb är givna features. Likaså en utflykt till pyramiderna. "Signa" upp er i kommentarsfältet!

Fars Dag!

Familjen smyger ner till köket och gör lyxfrukost till världens bästa pappa. Hemgjorda kort, kramar och kärlek. Fars Dag idag!

Äntligen

En ny bok i genren "hårdkokt private-eye-prosa" av den bäste - Dennis Lehane. Nu är bara frågan, hardback eller vänta på pocket?

Det blir en hemmahelg i stan

Vi hade tänkt att åka till stugan i helgen men vågar inte riktigt det eftersom vi nu har MAGSJUKAN. Förvisso är Nelle helt frisk idag men vi har nyår för 3 år sedan färskt i minnet när vi alla låg i stugan i kräksjukan från helvetet. Vår stuga har nämligen ingen riktig toalett (vi har en separett) eller dusch så det blev lite "grisigt" efter ett tag med nedspydda hinkar, lakan och annat som kastades ut genom dörren. Nej, det får vara. Inte igen.

Så nu blir det däckbyte på bilen, dammsugning och lite tvätt kanske. En film framåt kvällen. Vilket spännande liv man lever.

Gulligt

Det var inte precis lätt att ta den här bilden, "men ta nån gång då, mamma!", men den förtjänar ett eget inlägg i bloggen. HUR GULLIGT är det inte att min (snart) 7-åring tappat sin första framtand?!? Man skulle lätt kunna säga att det har varit dagens glädjeämne. On ni förstår vad jag menar...

Igår sa jag till Richard...

...att det är otroligt vad friska vi har varit sedan vi kom hem från Paris! Inte EN sjukdag sen vi kom hem. Idag har vi kräksjuka. Mmmm, så kan det gå. Inte ta något för givet, inte gapa efter för mycket, inte vara för lycklig, inte vara för frisk...

Ingen bild idag

Nej, det blir ingen bild av min mysoutfit idag, men jag kan berätta att jag har på mig min pappas gamla avlagda grå pyjamasbyxor tillsammans med en svart-vit-randig lång t-shirt och en svart kofta. Om ni undrade, alltså.

Jag har lärt mig något nyttigt idag. Jag har varit på HLR-kurs, det vill säga hjärt-lung-räddnings-kurs på jobbet. Fattar inte att jag inte "uppfräschat" de här kunskaperna tidigare, det är 15-20 år sedan jag gick en sådan kurs senast vilket ju inte är riktigt klokt! Jag har ju barn!!! Kursen var lite förändrad sedan senast jag gick. Då var det Andning Blödning Chock som gällde. Nu var det Medvetande Andning Puls. Förr var det framstupa sidoläge nu var det stabilt sidoläge. Lite onödigt kan jag kanske tycka men jag antar att tiderna förändras. Vi lade också tryckförband, "förhindrade" chock och gjorde en och annan Heimlich-manöver. Vilken dag, jag känner mig jättenöjd!

Skrivtorka

Så här får ni en bild tagen av min son istället. Här sitter jag i nattlinne och författar - just detta. Och inget mer. God natt!

P.S. Ser ni vilken ergonomiskt oriktig stol jag sitter på. Ka-ta-strof. Måste köpa en ny...vad passar en 160 cm kvinna och en 190 cm man? Svåra frågor jag sitter med ikväll. D.S.

Jag bjuder på den här...

..."hemligheten".

Har ni sett nåt fulare? Det här är jag. Live - idag. Och varenda dag. När jag kommer hem från jobbet, eller från någon annanstans med för den delen, så byter jag om till myskläder. VARJE DAG. Jag hatar att gå runt i "vanliga" kläder hemma. Jag tycker helt plötsligt att jeansen blir hårda, tröjorna korta och kalla, klänningarna obekväma. Nej, mysbrallor eller pyjamas ska det vara. Mjukt, helst lite för stort, varmt, och helt modefritt. Tofflor. Det är en härlig motvikt till allt. Lite problematiskt kan det bli ibland när någon av barnens kompisars föräldrar oväntat kommer och plingar på, men det bjuder jag på. Det är det värt.

Veckans fråga handlar om det här. Har ni "jobb" respektive "hemmakläder"? Jag vill veta - är det bara jag?

November på Hornsgatan

Väntar på bussen som ska ta mig hem. Tänker att nu kan jag nu kan jag nog inte frysa mer. I morgon åker dunjackan fram, det är dags att acceptera läget. Det ska enligt experterna bli en ännu värre vinter i år. Jämfört med förra alltså. Och då låg snön december till april.

Tänder ett ljus

Ikväll tänder jag ett ljus för min lillebror vars ljus slocknade för 22 år sedan idag. Jag saknar honom. Enormt.

Ok

Ni har sagt ert i enkäten. Jag fortsätter blogga ett tag till. Yiiiiha!

Jag och Maria Montazami

VARJE MORGON använder jag den här produkten. Bats roll on. Oparfymerad och supersäker. Inget blött under armarna och ingen svettdoft. När vi har bott utomlands har jag "bunkrat upp" med ett ansenligt antal roll on-er för att inte stå utan och här hemma köper jag alltid en extra så jag har om den gamla oväntat skulle ta slut. Jag vet, visst låter det knäppt! Men det är sant.

I morse när jag rollade mig under armarna så slog det mig att jag är som Maria Montazami och hennes läppstift. Hon var i upplösningstillstånd när hennes favoritfärg (som hon använt i åååååååååååår) slutade tillverkas och gick ut på stan med en kompis som stöd för att hitta en ny favoritfärg. Hon prövade massor av färger och höll på att ge upp men kunde till sist acceptera en ny färg som "sin". När jag såg tv-programmet suckade jag över hennes "problem" och tyckte väl ärligt talat att hon var lite...ska vi säga, fjantig. Idag insåg jag att jag är precis likadan. Jag har använt Bats i över 20 år och skulle bryta ihop om den slutade tillverkas. Vilken hemst insikt det här var. Vilka vanedjur vi är vi människor. Gagnar det oss? Verkligen?

Höstlovsturbo

Besök från norr, besök från söder, middag hemma, middag borta, shopping, muséebesök och så jobb på dagtid. Grymt trött eftersom jag sover dåligt när jag äter långa sena middagar med vin men det är ju kul också. Det sociala livet ÄR KUL men ibland tar det så mycket på krafterna också att man undrar om det är "värt det" (missförstå mig rätt nu alla ÄSLKADE vänner!!!).

Jag börjar mer och mer förstå människor som flyttar "ut" på landsbygden, till någon gård på lagom avstånd från civilisationen för att få ett liv som är nedvarvat. Ett liv där smink, snygga kläder och heminredning är sekundärt men där man lever med årstiderna och där frisk luft är en självklar del av varje vardag. Ett liv som inte kostar så mycket och där många "måsten" är borta. Vilken frihet.

Nu är det dax!

Pynta loss, folks! Trotsa november - gör livet liiiite ljusare.

Barnen är tillbaka från semestern

Och jag är hel igen. Min lilla flicka "kärleks-boostade" mig i flera timmar igår kväll: "Du är den BÄSTA MAMMAN!". Tänk vad lite beröm gör gott. Faktum är att jag känner mig som den bästa mamman. Bästa och rikaste.

I övrigt hatar jag november. Jag är så trött så trött. Det är inte av sömnbrist utan det är helt enkelt av november. Allt går antingen i slow motion (man går långsamt, tänker långsamt, agerar långsamt) eller i ultra-rapid (man springer hem för att det regnar och man fryser så förfärligt, man idiot-skyndar sig att handla för man är så trött att man vill bara hem). November har ingen balans. Mörkt. Trist. Kallt. Tråkigt. Transportsträcka. Och till er som fyller år vill jag säga "grattis" - ni har iallafall nåt kul att se fram emot! Även om det är november.

Universell missunnsamhet

Upplever ni ibland, liksom jag, att ni missunnas något av en högre makt. Som att det fanns något "större" däruppe som gör allt för att missunna DIG just______(vad det då kan vara). Förstår ni inte hur jag menar? Jag ska ge er ett exempel som bara är en timme gammalt. Det här hände mig idag och jag är säker på att "det större" däruppe just nu missunnar mig choklad.

Jag är på väg hem från jobbet och är lite hungrig. Ringer Richard och vi bestämmer oss för att skippa middag och fika lite ikväll eftersom jag ska ut på en kvällspromenad med en kompis och Richard blir lite sen hem. Så jag bestämmer mig för att gå in på ICA och köpa en banan så jag inte blir så hungrig på promenaden. Jag tar en banan vid fruktdisken men blir lite distraherad av en korg med diskborstar lite längre bort i lokalen. Diskborstarna är rosa och silverfärgade (tillägnade Rosa Bandet) och jag bara MÅSTE köpa en. Så till följd av det går jag en "annan väg" i butiken än rakt till kassan. Tar en diskborste och hamnar vid godisdisken. Där ser jag ett erbjudande om två stycken 200 grams chokkladkakor för 28 kr! Wow, tänker jag och slår till. Betalar och reagerar i kassan på den höga summan - 25 kr styck för chokladen??? Säger till och får ett snipigt svar tillbaka att "det gäller bara ICA-kort". Som jag såklart inte har med mig. Struntar i det (jag är ju rik nu - jag har lön!!!) och går därifrån. Äter min banan och på sista tuggan tar jag och blandar i en bit choklad för det är så gott ihop. DIREKT får jag den i halsen. Inte i halsen på ett lite charmigt klädsamt sätt utan på ett fruktansvärt hostande, hulkande och nästan "kräksigt" sätt kommer biten upp igen. Tuggar på biten och biter mig hårt i kinden. Blodvite-hårt. Och då tänker jag - VEM missunnar mig den här chokladen så mycket?

Grannsämja

Det här kom i brevlådan i morse!

Sugarhill Gang - Rapper's Delight

Kanske helgen borde varit så här istället....

http://www.youtube.com/watch?v=diiL9bqvalo&feature=youtube_gdata_player

Skickat från iPhone

Om det var Gulag förra helgen var det inget mot den här

Vi har haft vuxenhelg i helgen, jag och min man. Den började riktigt bra i fredags med middag på lokal med goda vänner och så drink på trendig bar efteråt. Sovmorgon på lördag. Härligt! Sen blev det arbetsläger.

Jag (och jag ber att få poängtera att det nog mest var jag som ville detta) hade bestämt mig för att NU ELLER ALDRIG så ska vi städa i källarförrådet. Det var nästan en lika manisk känsla som när man "boar" under en graviditet. Livet liksom hängde på den här städningen. Som att ALLT skulle vara förstört om vi inte tog tag i det här. NU!

Så i lördags åkte vi till Claes Olsson och handlade 3 meter höga lagerhyllor och sen började vi. Ner i källaren och röja, städa, sortera, slänga, packa, värdera. Åh, vilken pärs. Det är ju också så att det ena ger det andra och man tvingas samtidigt gå igenom samtliga familjemedlemmars garderober, fundera över om man någonsin kommer använda ståbrädan till barnvagnen igen (lite långsökt när barnvagnen är borta), eller den där extrahyllan till kylskåpet (gick den sönder eller - varför har vi den kvar?), eller om afrikanska masker någonsin blir på modet igen. Suck. Två dygn senare är vi nu klara med Etapp 1. Källarförrådet är utrensat och nu ska vi köra grejer till återvinning, Stadsmissionen...och så vidare...och så vidare.

Dammig och trött känner jag mig dock nöjd med vår insats. Vuxenhegen kanske inte blev så "glammig" som man kunnat önska men när ska man annars göra såna här saker?

Nu käkar vi indiskt till middag och så invändar vi rutinen som börjar 07.15 i morgon bitti. Hoppas ni haft en bra helg och förlåt min frånvaro.

Det privata

Jag velar fram och tillbaka hur jag ska göra med min dagboksblogg. Å ena sidan vill jag fortsätta skriva min dagbok (jag tycker om att skriva) å andra sidan så "går det inte". Mitt jobb stör. Jag vill inte censurera mig på det sättet. Min blogg är ju ingen "fläka ut mitt privatliv-blogg" precis men den är ändå nära. Nära mitt jag. Min kärna. Mig. Och det vill jag att den ska vara, annars är det ju liksom ingen idé att hålla på.

Vi pratar alltid om "personlig inte privat" på inom mitt yrke. Att ha en personlig roll till de vi möter men att separera det privata, för att vare sig lämna ut oss själva eller lasta den andre som kanske kommer till oss för att få hjälp. Att då lägga ut saker om mitt privatliv på nätet blir knepigt. Att säga att "jag har barn" är personligt - att visa bilder på dem är privat. Ja ni förstår vilka problem jag har. Det är tydligen söndagsångesten som talar igen...

Jag vill ha er hjälp och kommer lägga över beslutet på er. Nästa veckas röstning gäller alltså bloggens vara eller inte vara. Ska jag fortsätta blogga trots mina tveksamheter. När ni röstar vill jag att ni ska ha mitt bästa i åtanke. Är det lämpligt att ha en blogg när man har ett sånt jobb som jag har? Vill ni lämna en kommentar kring hur ni tänkte eller ett råd i kommentarsfältet vore jag tacksam.

Angående julplanerna så var det hälften av er läsare som liksom jag planerat för julen i år. Hoppas den blir bra för oss alla trots att de "röda dagarna" är så få och att det blir lite tid för vila.

Barnen är på semester...

...och jag har redan:
-jobbat över
-varit och shoppat kläder till mig själv efter jobbet
-varit på after work med en kompis på Folkoperans bar, en vanlig torsdag
-struntat i att äta en riktig och näringsrik middag
-ätit godis på en vardagkväll utan att smyga med det

Men vad tyst det är här hemma. Jag saknar dem. Redan.

Miljön

Jag har ju varit "himla" mycket på kurs sedan jag började jobba, bland annat på en miljöutbildning. Ett slags ISO 2000 fast i mindre skala - inte sämre men mindre, ska vi säga, manualstyrd. Utbildningen var en halvdag och fokuserade på smått till stort, allt från de smältande isarna till vad DU/JAG kan göra för att hjälpa stackars Moder Jord som sliter med oss människor. En uppgift vi fick var att arbeta i grupper med vad vi kunde göra på arbetsplatsen och i vår grupp så kom vi med två konkreta förslag varav ett implementerades idag.
Förslag ett var en köttfri dag i veckan för att minska "utsläppen" (hi hi, lite roligt är det ju!). Vi var nästan mangrant på vegetariskt café idag och kände oss stolta. Iallfall jag.
Det andra förslaget var lite mer kontroversiellt. Förslaget var att om en arbetsplats ställer upp miljömål för verksamheten (med relevanta krav) och sen genomför dessa så bör medarbetarna ges ett lönepåslag för väl utfört arbete. Jag tycker det låter toppen. Det gynnar ALLA! (Om vi nu inte tok-konsumerar upp det där extra lönepåslaget förstås....)

Ja, vad ska man säga...

Livet som yrkesarbetande ger verkligen inte utrymme för mycket mer än...grå vardag. Nu jobbar jag förvisso deltid men nog tycker jag att det mesta centreras kring att få vardagen att gå ihop. Och herregud vilka rutiner det innebär i livet. Så här ser i princip VARJE dag ut.
Klockan ringer strax före sju. Duschar jag så blir det en lite extra stressig morgon eftersom jag envisas med att försöka hålla min frisyr levande (min franske frisör skulle bli stolt över mig förutom det där om att det är snarare 16 än 6 veckor sedan senaste klippningen...eh...). Väcka barnen, klä barnen, fö barnen frukost som Richard fixat, borsta tänderna på barnen, klä på barnen ytterkläder och se till att de får med sig allt som packats dagen innan i ryggsäckarna (läxor, gympakläder, matkåsor, galonvantar, frukt....). Sen iväg. Skynda skynda - nu har vi bråttom.

Och så jobba.

Sen börjar "skyndet" igen. Hämta, handla middagsmat(en dåligt planerad dag), laga mat (får ta max 30 minuter från start till färdig måltid på bordet), göra läxor, plocka plocka, tvätta tvätta, diska diska. Plocka i ordning ryggsäckarna för nästa dag - är det gympa? Utflykt? Skolfoto? Kvällsfika och sen läggdags för småttingarna. Efter 20.30 dyker den lilla tid av "egentid" upp men då är man för trött. För att ta vara på tiden. Då blir det public service som får underhålla, i bästa fall. I sämsta så är det Anna Anka. Slutligen ligger man i snarklådan och läser en deckare i 20 minuter tills man stupar. Klockan är då 22.30.

Ska det vara så här? Eller är det bara november som gör sig påmind....?

Familjen

Richard är i ett annat land i ett par dagar och då "rasar" tillvaron. Edward ska vara på skolan vid Hötorget klockan 8.20, jag ska vara på jobbet vid Hornstull klockan 8.30 och så ska Nelle ska till dagis också. Vid Skanstull. Då gäller det att få ihop logistiken. Eller kalla in förstärkning. Jag valde det senare och är så tacksam över min fantastiska familj. Leve familjen! Morfar to the rescue!

Det blev Gulag

Vi skulle byta till vinterdäck idag (som jag kanske antydde i förra inlägget) men hade bara två fälgar med oss...behöver jag säga mer? Nåväl, vi kom ju snabbare ut till stugan vilket var otroligt härligt. När vi kom ut så höll våra grannar på att röja och elda nere vid sjön, något vi snabbt rycktes med i. Vi har idag röjt sly, tagit ner två stora tallar och en gran. Eldat ris och planerat för vedklyvning i morgon. Ett riktigt Gulag om ni frågar mig. Så så skönt att till sist slå sig ner vid bordet och äta middag och dricka ett glas rött. Jag tippar att det blir godnatt för samtliga ikväll före klockan slår tio! Sen får vi beskåda den nya utsikten i morgon när vi vaknar. Lyckost lyckost oss.

Traditionell familj

Jag skriver handlingslistan för maten och Richard snackar med däckbytargubben. Jag är glad att vi har den uppdelningen även om den kanske kan tyckas lite traditionell, till och med gammaldags.

Nästa enkät...ho ho ho!

Nu är det snart jul! Eller snart och snart men som ni som läst min blogg tidigare vet ju att jag brukar julpynta redan i oktober så för mig börjar julen göra sig påmind redan nu. Därför vill jag veta om ni har någon koll på julfirandet i år, är det fler än vi (i min familj) som redan nu börjar fundera på var julfirandet ska vara i år? Redan i augusti? September? Oktober? Så veckans fråga lyder:
Vet du var du ska fira jul i år? Ja eller nej?

Livsdokumentation

Det är fler än jag trodde som INTE livsdokumenterar. 44 % av er har svarat att ni inte gör det och då känner jag mig i "gott sällskap" på något vis. Visst fotograferar jag sporadiskt, bloggar sporadiskt och skriver lite om livet sporadiskt men för det mesta lever jag bara. Nu. Och här. Det kanske har med åldern att göra men mer och mer börjar jag tänka på döden. Inte som något skrämmande (än?) men som en realitet. Vilken ju döden faktiskt är. Döden är ju en lika säker sak som själva födseln eller livet. Nu när jag jobbar igen så pratar vi i mitt yrke om klientrelationen och de olika faser som man går igenom i det arbetet. Man brukar tala om:

1) Inledningsfas (när man lär känna och skapar relation till klienten)
2) Arbetsfas (när man i relationen gör det man sagt att man ska göra tillsammans-UPPDRAGET)
och slutligen
3) Avslutningsfas (när man avslutar uppdraget/arbetet, relationen och säger adjö till varandra)

Den här modellen är en mycket förenklad modell av klientarbetet men det jag vill säga är att den går att applicera på livet också, tycker jag. Först föds vi i inledningsfasen - skapar bärande relationer och så vidare. Sen arbetar vi med det vi är satta att göra i livet - utbildar oss, yrkesarbetar, skaffar barn och lever - för att till sist avsluta vårt uppdrag och våra relationer och dö som den slutgiltiga stationen i avslutningsfasen. Min förhoppning är att jag i avslutningsfasen (som väl ligger ganska många år framåt i tiden?) har så pass många goda minnen och så pass många goda relationer att jag inte behöver ångra att jag inte fotograferade, skrev eller bloggade mer för att minnas hur livet var.

IV-programmet störst i Sthlm

Jag har varit på en introduktionsutbildning hos min nya arbetsgivare i 3 heldagar. Mycket informativt. Till exempel har jag lärt mig något om skolvärlden jag inte visste tidigare, något som faktiskt chockade mig. Och så himla lätt-chockad är jag inte.

Visste ni att IV-programmet är det största gymnasieprogrammet i Stockholm idag? Vet ni vad IV-programmet är? IV-programmet är ett gymnasieprogram (Induviduellt Val-program) för elever som inte klarat kärnämnena i grundskolan. Kärnämnena är svenska, matte och engelska (som jag uppfattade det) och om man inte har ett visst antal poäng i dessa ämnen så blir man underkänd och kan alltså inte söka vidare till några av de Nationella programmen som finns (Samhällsvetenskapligt program, Humanistiskt program, Ekonomiskt program o.s.v.). Vilket ENORMT misslyckande av grundskolan det måste vara när det största programmet på gymnasiet är IV-programmet! Det innebär ju att det är massor av barn/elever som inte fått en tillräckligt bra skolgång under sina år de haft skolplikt. Det tycker jag är chockerande!

Men sen är det ju tur att det finns IV-program. För alla.

Är det bara jag?

Är det bara jag dom går till jobbet med glömda klädhögar som skulle till dagislådan? Är det bara jag som går till jobbet med frukostmackans smulor kvar på bordet? Med halvbäddade sängar? Ouppackade gympapåsar från igår som hängs slarvigt på tork på badkarskanten? Är det bara jag?

Orken Tiden och Offentligheten

Jag hittar inte riktigt orken att skriva just nu. Eller om det är tiden? Jag har också svårt att förhålla mig till den här "privata" bloggen om mig själv när jag nu tar ett steg ut i det offentliga yrkeslivet. Idag pratade vi om sociala medier, typ facebook, på jobbet. Vad kan man och vad kan man inte skriva? Eller vad bör man och vad bör man inte skriva? Vem ÄR man på facebook? Jag blir alltid lite "rädd" när jag tänker på att allt lagras på internet. Att andra kan använda mitt material i eget syfte utan att jag vet om det, att fejjan "äger" mina bilder... Det är lite som den där frasen i amerikanska snutserier "everything you say can and will be used AGAINST you...".

Jag måste fundera lite över det här med bloggen.

Fundering

Idag var vi och hälsade på goda vänner som bor i Stockholmsområdet. Vi har försökt få till den här träffen i veckor, kanske månader(?) och idag fanns ett datum när det funkade för alla. Som vanligt blev det en kanonkväll och man undrar " varför gör vi inte det här oftare?". Svaret är enkelt - det finns inte tid! Om man skulle träffa alla man önskar att träffa så skulle varenda dag vara intecknad året om och så kan man ju inte ha det. Iallafall inte som vuxen. När man var ung så gick ju det. Man var ute och gjorde saker mån-sön utan att reflektera över det. Träffade folk jämt. När ändras det? När man börjar jobba? När man blir äldre? När man får barn?

Bara en fundering.

Inte precis någon höjdar-lördag

Den 16 oktober. Vi sov ganska länge allihopa, till närmare halv nio. Åt en långfrukost och barnen kollade på tv. Jag och Richard läste tidningen och diskuterade vad som stod i den. Det är sällan vi hinner det på morgnarna. Kommenterade hur Danmark ska "göra sig av med sina getton" och konstaterade att det skulle aldrig fungera i Sverige (för vi får inte ens säga att vi har getton). Pratade lite om Bodströms idé om att vara föräldraledig på heltid till en 7-åring i skolan samtidigt som han tänkt sig att skriva en bok OCH ha kvar sin riksdagsplats (nu blev det ju inte så...). Sen lite pyssel med tvätt och vardagsbestyr. Barnen ute på gården med kompisar. Storhandling i Sickla och 2 timmar på Andy´s lekland. Hem igen och så middag (kyckling och ris)och lördagsgodis på det. Salta, sura, söta och choklad. Bolibompa. Richard på Försvarshögskolan för att informera om vårt år i Paris. Jag och barnen i soffan. Allt i ett ganska jämnt "tråk-tempo". Inte precis så det var en bortkastad helgdag men inte har det varit någon höjdardag heller.

Det händer...

...att jag alldeles gruvligt saknar det här. En vanlig dag på Champs-Elysées - sol, turister och en alldeles fantastiskt dyr kopp kaffe.

Fredag vid frukostbordet

Mamman som desperat vill ha tips på vad för nåt "mysigt" som ska inhandlas till fredagskvällen frågar de två yngsta familjemedlemmarna.
-Barn! Vad vill ni ha till middag ikväll, det är fredag?
(Barnen, unisont:)
-Fondue!!!!!
Det är nya tider. 70-talstider. Måntro om de är less på Tex Mex...?

Knivsöder

Jaha, så jobbade man på knivsöder. Hornstull. Idag var det första dagen jag var på kontoret som anställd. Konstig känsla det där, att komma ny till ett jobb. Alla är intresserade av vem man är, man berättar samma historia om sig själv om och om igen och så anstränger man sig till bristningsgränsen på att verka "trevlig". Inte för att man kan vara någon annan än man är men den där frasen "you never get a second chance to make a good first impression" har liksom etsat sig fast. Allt framöver är nu "intro". Introduktion av mig själv, av alla arbetskamrater, chefen, högre chefen, av arbetsplatsen, datasystemet, jobbet, lagstiftningen, arbetsgivaren, värdegrunden, miljöarbetet...

Här börjar en ny historia för mig. Ett nytt kapitel.