Om vänner

Nånting om vänner. Igår sprang jag på en vän från förr. Vi konstaterade att det måste vara 12 år sedan vi sågs sist, ett helt liv sedan i vissa avseenden, och att vi på ett vis saknade varandra. Men samtidigt så var då då, liksom nu är nu. Och det är helt ok. Vi stod länge och pratade med varandra, plockade fram minnen som hamnat i skymundan, skrattade, kramades och banne mig om det inte kom fram nån tår också. Mötet fick mig att tänka på riktig vänskap. Man har ju inte så många. Riktiga vänner. Den här vännen berättade iallafall en historia om en annan vän till oss. En historia jag inte kan återberätta (utan att kanske utelämna nån) men som gjorde mig oerhört glad och varm i hela själen. Och hela kvällen igår så tänkte jag på vänskap. Vad jag tycker är en riktig vän och jag funderade också på mig själv som vän och hur jag är. Utvecklats med åren. Man hoppas ju (och jag är inte ute och fiskar) att man är en god vän tillbaka till de vänner som betyder något för en i livet. Eller hur?