Nu är det slut

Tänk er signatur-slutmelodin på "Fem myror är fler än...."
- Nu är det slut! och så den pysande elefanten som åker upp mot himlen.

Det är nu. Nu är det slut. Slutbloggat. Jag vill bara skriva om saker som jag känner att jag inte "får" skriva om så jag har tappat lusten för att skriva. Jag lägger ner. Loggar ut. Och kanske återkommer jag. Tack alla ni som orkat läsa.

När...

...kommer de andra 25 på middag?

Nystädat

Nystädat

Nystädat

Projektet

Ett överdrag/en kappa till sängen. Fint va!?!

Nu är det lite tråkigt

Mamma har åkt tillbaka till landet så nu är det bara vi, kärnfamiljen, igen. Igår kväll hade vi middag med mamma och Richards syster. Sen häng framför tv:n. Det är skönt att bara vara. Tillsammans.

Idag har jag trotsat lättjan och gått en power-walk på morgonen och sedan städat mig svettig till hög musik. Nu återstår bara sit-upsen och armhävningarna sen kan jag känna mig nöjd. Om en liten stund ska jag ta telefonen och lägga ut bild på projektet med 15 meter gummiband. Det blev inga gummiband men det blev bra ändå. Kram alla ni därute, jag håller mig fortfarande relativt it-fri och fick stöd för att det är rätt väg att gå i dagens Södermalmsnytt. Forskning visar att barn idag känner sig åsidosatta (bortglömda och sårade) av föräldrarnas datorvanor. Det är ju hemskt.

Struts struts struts

Struts

I perioder orkar jag bara inte med IT-samhället. Just nu har jag en sån period. Jag VILL INTE kolla min mail. Jag VILL INTE kolla facebook och JAG VILL inte surfa runt på nätet. Jag VILL ABSOLUT INTE veta vad som hänt i världen. Jag vill bara vara ifred.

Kan det här vara en reaktion på vad som händer i Japan? Jag tror nästan det. Jag vill vara struts.

Om igår var en turdag...

...så var idag en otursdag. Men så är det väl i livet, you win some - you loose some. I mitt fall blev det jobbet. Som jag loosade, alltså. Nog sagt om det. Ikväll tröstar jag mig med motion, en påse Polly och lite lila nagellack. Det är få saker som choklad inte botar. Och flärd. Och så vet jag att jag gjort ett bra jobb, det tröstar också litet.

God natt världen.

Det här är ingen politisk diskussion

Ber att få förtydliga det innan ni börjar läsa det här inlägget. Men. Varför jobbar inte fler av oss deltid? Och kom nu inte dragandes med "jag har inte råd!". JAG VET att alla inte har råd att jobba deltid. En del har inte ens råd fastän de redan jobbar heltid men vi andra? Varför gör vi inte det allihopa? Jag måste säga att jobba som jag gör nu (75%) ger mig ett så otroligt stressreducerat liv. Inte stressfritt men stressreducerat. Jag kan gå upp i vettig vanlig tid om morgnarna. Äta frukost och bläddra genom tidningen. Jobba mina 6 timmar och komma hem på eftermiddagen. Eller "jobba över" 1-2 timmar utan att det blir katastrof. Sen kan jag handla på vägen hem om jag behöver. Laga mat i "lugn och ro". Äta innan det blivit kväll och sen relaxa. Se på tv, göra lite kvällssysslor, packa gympa- och utflyktspåsar, läsa läxor med barnen, bada långa lyxiga skumbad varje kväll (eller där överdrev jag nog lite....) men seriöst - varför jobbar inte alla deltid? Om man kan välja?

Ångesten

Det var långt ifrån alla av er som tycker som jag att att alkohol ger ångest "dagen efter" men ungefär hälften av er (43 %) verkar känna som mig. Skönt att inte vara ensam.

Inte vet jag

Inte vet jag om den här dagen blev någon toppen- eller turdag precis men hittills har allt idag "gått enligt plan". Jag har varit i tid till mina möten som varit bra, jag åt en god lunch tillsammans med en kollega i Gamla stan, jag har varit på en intressant och informativ föreläsning på eftermiddagen. Jag lyckades till och med klämma in ett besök på en sybehörsaffär där jag köpte 15 meter resårband och vit tråd. Den som kan lista ut vad jag ska sy (läs:mamma som är här på besök) av 15 meter resårband och vit tråd vinner en valfri rubrik här på bloggen.

Jag redovisar med bildbevis i slutet av veckan!

66:an

Det här är 66:ans buss kl 08.27. Den är tom som ni ser. Kan det vara för att den gick 3 minuter för tidigt i morse? Borde vara skottpengar på sånt.

Dock hann jag ju med bussen idag och väljer att tolka det som om jag har en turdag idag. Vi får se.

A men

Gud så härligt det är med vår! Jag kan liksom inte få nog av känslan. Idag tog vi en tur ut till stugan för att kolla läget. Det var blandat läge. Inomhus hade vi haft en gnagare (mus?) som käkat upp all vår vitlök och rödlök och såklart ställt till en massa "oreda" som vi fick städa bort på stört när vi kom in i huset. Jag HATAR de där gnagarna. De är så äckliga och jag får känslan av att det gjorts ett inbrott i stugan. I mitt liv. Ett övergrepp. Nåja, det var inte så farligt den här gången och nu har vi återigen gillrat "dödsfällan" så vi får se nästa gång vi kommer ut hur den mår. He he...där fick du! Något som däremot var goda nyheter var att nästan all snö på tomten är borta och nu har vi rensat bort gammalt gräs och krattat löv hela dagen. Nu börjar det likna nåt och jag längtar till påsken som brukar vara underbar i stugan. På påsken brukar vi göra laxbakelser med skagen- eller kräftstjärtsröra och dricka folköl. E man en Svensson så e man.

Vad gör ni i påsk? Nån som är sugen på en laxbakelse?

Ja det är...

...våren! Ja det är våren! Som har kommit igen...

Inser att det är pinsamt

Idag när jag kom hem från jobbet var jag trött och ville "sträcka ut mig" 5 minuter i soffan. Nelle kom och "hoppade" på mig och ville mysa men det kändes inte alls skönt. Det gjorde ont överallt när hon skulle sitta i mitt knä och jag tänkte att det kanske är lite pms-känning i brösten som gör det. Nu ikväll när jag tog av mig koftan gjorde det jätteont i armarna/armhålorna och jag insåg att det är träningsvärk för att jag gjorde 10 stycken armhävningar igår. Det är är pinsamt. Till och med mycket pinsamt.

PS
Tillägg: Jag gjorde armhävningarna på knä.
DS

Igår

Igår började jag skriva en "novell" här på bloggen om kreativitet och idéer. Främst om idéer jag själv haft som jag inte gjort något av. Sådana idéer som någon annan haft samtidigt men gjort något av. Jag ska skriva det färdigt någon dag så ska ni få läsa om mina ständigt missade tåg till ekonomiskt oberoende - ha ha! Idag vill jag istället berätta om lilla Nellan som blivit krasslig igen. Feber och hosta. En repris. Ingen favorit precis. Så idag blev det istället för ett besök hos frisören (för mig) ett besök hos läkaren för Nelle. Domen blev: rossliga lungor och kanske början till en lunginflammation (och fortsatt taskig pagefrisyr för mig). Sänkan var förhöjd men inte tillräckligt (?) för att motivera penicillin så doktor Alain skrev ut två astmapreparat som Nelle ska andas in morgon och kväll. Istället för penicillin. Lite som en chansning. " De här preparaten kan göra det bättre men om det inte fungerar eller Nelle blir hastigt sämre så får det bli penicillin.

Konstigt det där med penicillin. Jag tycker det verkar gå extremt åt "andra hållet" nu - att man som läkare ALDRIG vill/får/kan/ska skriva ut penicillin. Allt ska läkas ut på egen hand. Till och med misstänkta lunginflammationer. Jag vet inte vad jag tycker om det. Eller det gör jag. Balans. Det är vad jag tycker. Om folk verkligen ÄR sjuka tycker jag de kan/ska få penicillin. Att låta något läka ut på egen hand kan ju ta månader. Och det är också jobbigt för kroppen. Kanske till och med farligt. Nej, jag tror på balans. Gällande penicillin som allting annat.

Stylish kids

Måste säga att min man lyckades med stylingen av barnen i helgen när jag var borta. Visst ser de ut som tagna ur en reklam?

2 kg plus

Jag ligger 2 kg plus sedan jul. Undrar varför?

Åtgärdsprogram emottages tacksamt. PT - någon som provat?

Oj oj oj

Om jag var trött i lördags så är det inget mot för vad jag är idag. Festen i lördagskväll var toppenkul och vi höll på....länge. Vid fem bröt vi upp för att krypa till kojs och det frestar på, i många dagar efteråt. Återställare får en helt annan betydelse i medelåldern. Att försöka återställa sig till något mera normalt läge efter en fest tar dagar och inbegriper sömn, bra mat och mera sömn. En dusch och ett toabesök med nummer två har också positiv inverkan (äckligt, jag vet - men sant!).

I natt sov jag förvisso gott men har ont i hela kroppen efter flera timmar på dansgolvet och 9 timmars bussåkande tur och retur till Jönköping. Igår tog vi en promenad jag och den nyblivna 40-åringen. Vi pratade om festen, livet och om att återhämta sig efter en blöt kväll så här på äldre dar. Något som, iallafall för mig, är nytt med att vara "bakis" nuförtiden det är ÅNGESTEN. Att alkohol kan, i sig självt, framkalla så mycket ångest dagen efter. Det är inte längre "bara" en fråga om att vara trött, lätt illamående och yr (kanske) utan numera vaknar jag tidigt och kan inte somna om. Med ångest. Varje gång jag varit på fest så tänker jag att jag lika gärna kan vara utan alkohol om det "ska vara så här". Fy, vad hemskt det är.

Tänkte kolla av med er, hur känner ni efter en fest? Alltså inte efter ett glas vin en fredagkväll utan efter ett "partaj" - får ni ångest "dagen efter"? Vekans enkätfråga rör detta. Svara, tack.

Tänk att jag fortfarande orkar bli sur

I morse vaknade både Nelle och Edward före klockan sju. Nelle låg i min säng strax efter sex och skruvade och vred på sig, lekte med väckarklockan, sjöng och "hade sig". Jag blev störtsur. "SOV NU-klockan är inte ens sju. Det är HELG!". Och till Edward som smög in vid halv sju " Gå och lägg dig igen, det är NATT!".

Klockan sju fick de gå upp och kolla på barn-tv.

Förundras över att jag fortfarande blir sur när de vaknar tidigt på helgmorgnarna. Kan det vara därför det aldrig händer på veckorna? Vilket man ju egentligen verkligen borde fundera över.

Nu sticker jag trött som en sengångare till Jönköping. Det ska bli 40-årsskiva ikväll!

Kissnödig på stan

Efter jobbet idag hade jag bestämt att gå och fika med en före detta (observera att jag inte säger gammal) arbetskamrat. Vi skulle ses klockan fyra vid Ringen, Skanstull. Skanstull är en av knytpunkterna på södermalm för er som inte bor här i stan och här passerar det massor med människor varje dag. Massor. Man skulle då kunna tycka att det fanns ett visst utbud av offentliga toaletter men det gör det inte. Det finns en, i källaren i köpcentret Ringen. Där kostar det 5 kronor att kissa. Det går inte att "smita in" på någon annans femma för lyset släcks inne på toaletten så fort du har kissat färdigt och öppnat upp din dörr. Det är alltså mycket uttänkt. Till affärsinnehavarens fördel.

Idag hade jag inte någon femkrona. Inte heller några enkronor eller någon endaste kontant för den delen. Jag var alltså körd. Gick till bankomaten för att upptäcka att jag glömt MITT bankomatkort hemma. Turligt nog hade jag bankomatkortet som är knutet till Richards lönekonto med mig. Det var bara det att jag inte använt det på så länge att jag glömt koden. Provade en gång. Fel. Chansade en gång till. Fel. Vågade inte en tredje gång. Nähä. Inga pengar. Knatade till banken och fick vänta på fyra personer före mig i kön tills jag till sist kom fram. Uttagskvitto, plocka ut pengar från ett konto som jag inte hade kontonumret till. Legitimation, tack. 500 kronor. In på ICA, köpa en godisbit för att få växel. Och sen....äntligen. 20 minuter senare.

Kisssssssa.

Ni är några till "fejkare" där ute

Jag verkar vara i gott sällskap, vi är många "fejksters" där ute i arbetslivet. Och jag antar att vi är lika bra som de andra. Bara lite ödmjukare;-)

Stolt över mig själv

Till sist tog jag mig samman och gick till tandläkaren och lagade den där tanden som gjort ont. Det var som vanligt ett litet h-vete. Jag inser att jag numera är rädd för att gå till tandläkaren, rädd för smärtan som det innebär att laga en tand. Och rädd för att något ska gå snett så det blir en rotfyllning. Hur rädd jag är för rotfyllning tänker jag bara inte gå in på...

Tandläkaren och tandsköterskan var snälla. De var sams också till skillnad från de i Paris som bråkade öppet under tiden jag låg "under borren". Innan tandläkaren började laga tanden så bedövade hon ordentligt, väntade tills bedövningsmedlet verkat och sedan började hon. Efter ungefär 20 minuter (det tog nästan en timme att laga tanden) så släppte bedövningen. Jag pep till att "mgfdet mgörph oonth"!!! Eller skrek, kanske är mera rättvisande. Då berättade tandläkaren att när man är rädd så blir adrenalin-påslaget i kroppen så stort att bedövningen "går ur kroppen" fortare, man töms på bedövning på typ 20 minuter istället för de vanliga 2-3 timmarna som en bedövning ska hålla. Visste ni det? Inte jag. Tyvärr så lugnade väl inte det mig särskilt mycket. Snarare blev det väl en tvärt-om-effekt. Ungefär som min rädsla för hundar. Ni vet, om man är rädd för en hund så känner hunden av det, och då blir den också rädd. Och farlig. Och då blir man som hundrädd ännu räddare för att verka rädd... Ungefär så blev det hos tandläkaren för mig igår. Om ni förstod nåt av det här.

Nu är tanden iallafall lagad. Jag har varit hos tandhygienist och så har jag skaffat tandförsäkring. Har ni hört talas om den? Inte? Skaffa er info. Jag säger bara det.
www.ftv.sll.se Frisktandvård.

Hej våren!

Kaffe, macka och tidning. Frukost i solsken, jag välkomnar dig, våren!