Ny dag ny intervju

Vad ska jag berätta för intressant om mig själv idag då?

Jeans top sjal.

Dagens chock

Idag var det dags för Edward att gå till skolhälsovården för att få en vaccination och kolla syn, vikt, längd o.s.v. Allt var helt perfekt och han följer sin BVC-kurva perfekt. Lite över på längd och lite under på vikt, i förhållande till normalkurvan, alltså. Chocken då? Jo, när de vägde Edward så råkade syster "titta fel" på vågen och sa glatt att "du väger 28,1 kg". VA?!? utbrast jag och Richard i kör. Förmodligen av olika anledningar. Richard (gissar jag) av anledningen "Wow vad fort han växer!" och jag av anledningen "NEEEEEJ! vår våg väger 7 kg fel - åt minushållet!!!!". Nu var det ju tack och lov bara ett mätfel. Men en chock var det.

Handlar man maten på NK?

Ständigt på jakt efter det perfekta boendet är jag idag på visning på en hyresrätt 2-300 meter från Franska Skolan. Men frågan som dyker upp i mitt huvud är - kan man bo i CITY?!? Riktiga city? Var handlar man mat? NK? Var ska barnen leka? Hur mycket trafik hör man på natten? Vad är det för människor som bor här? Hur parkerar man? Var andas man?

Dagen

Trots att jag varit fasligt trött idag så måste jag nog säga att det varit en relativt bra dag. Först var det det där "gamla vanliga" med frukost, påklädning, TANDBORSTNING och så lämningar. En till skola på norrmalm och en till dagis på söder. Tur att vi är två! Förmiddagen tog jag det lugnt, skrev lite mail, sökte ett jobb (om det nu inte blir något med de två jag håller på att intervjuas för...) och sen lunch och intervju.

Intervjun gick bra. Tror jag iallafall. Idag var det samma gäng som förra veckan plus högsta chefen och så två representanter från brukarorganisationerna. Vad är det då för jobb jag sökt...? Berättar när jag vet hur det gått. I slutet på veckan har de lovat att höra av sig.

Sen tog jag mig en långpromenad innan middagen. Skönt att bara gå. Gå. Gå. Gå. Låta intervjun rinna av en så man inte behöver älta mer om "vad man sa och skulle sagt".

Nu till det "roliga" jag skulle berätta. Jag inser nu att det inte alls var roligt och knappt ens intressant men när jag läste det så tyckte jag det. I en av södertidningarna, Södermalmsnytt, så skrev man efter valet om valdeltagandet på södermalm och då visade det sig att vi bor i det distrikt (Sofia 1 Mandelparken) där det var allra högst valdeltagande. Över 92,1 %. Undrar just hur det kommer sig?

Appropå sömn

Trött som jag är idag undrar jag om det bara är jag som sover "dåligt" ibland. Igår när jag var på sjukhuset läste jag en intressant artikel om sömn och sömnstörningar. Det verkar vara väldigt vanligt att "folk" sover dåligt nuförtiden, och det gäller inte bara under småbarnsåren. Så veckans fråga lyder:

"Sover du bra?"

Du behöver inte förklara varför du svarat som du gjort, jag är bara nyfiken att veta hur det står till med sömnen. Ok?

Faran över

Ingen fara med mig. Svullnaden i tungan och halsen gav med sig efter några timmar och jag fick åka hem från akuten. Idag mår jag prima men är trött såklart. Inte blev det precis bättre av att "sova" med en unge i sängen och en annan som väckte mig med mardrömmar i nattas men jag reder mig. Ibland kan jag faktiskt undra hur jag överlevde de där småbarnsåren när jag blev väckt 4-5 gånger per natt. Just det, PER NATT! Jag kan fortfarande känna kroppsminnet av tröttheten en sån här dag men tänk då var det varje dag som jag kände mig så här. Otroligt.

Idag ska jag på en andra intervju på jobb 1. Jag hade storslagna planer igår att jag skulle färga ögonbyn och fransar, fila och måla naglarna, kanske till och med stryka på någon blus eller så! Men nu blir istället vanlig sminkning, omålade naglar och så jeans, top och sjal!

Ikväll ska jag berätta hur det gick och så ska ni få höra om något annat som är kul. Eller kul och kul, intressant iallafall.

På akuten

Tror inte det är sant. Verkar som jag inte tål medicinen mot ledvärken, tungan svullnade upp ikväll och efter överläggning med vårdguiden och Närakuten så blev det SöS Akutmottagning för mig ikväll. Nu ska de ta blodprover för att utesluta infektion och sen...hoppas jag få åka hem och fortsätta kunna andas ett tag till. I min egen säng.

Jakten på lycka

Har ni inte sett den här filmen, "Jakten på lycka", så gör det. Jag har fulgråtit mig igenom den två gånger tidigare och ger den nu en tredje chans, den här gången utan amningshormoner vilket borde ge mig bättre odds att klara av den utan hulkande gråt iallafall...vi får se.

Men som sagt, om ni missade den på bio, dvd eller TV3 ikväll - hyr den!

Pinot Noir och fiskbullar?

Vi dricker Pinot Noir ikväll och enligt försäljaren på Systemet skulle det här vinet "gå med allt". Undrar just om han hade fiskbullar med som ett möjligt alternativ? Inte troligt.

Edward har fixat efterrätt med färsk frukt och jag måste säga att den grabben har ett estetiskt sinne!

Så underbart det är

Att vakna till det här!

Mot stugan!

Fredag igen, fattar inte var tiden tar vägen. En kort resumé av dagen:
-kallad till intervju 2 på sökt jobb nummer 2 (yippie!)
-sjukgymnasten kallade mig "svag" idag när jag var på träningspasset. Oväntat svag, till och med (inte yippie!)
-nu drar vi till stugan laddade med Tex Mex-käk. Ikväll blir det Quesadillas på oxfilé...(super-yippie!)

Enkäten har för övrigt bara två dagar kvar på svarstiden men nog pekar resultatet mot att jag hade rätt, det ÄR Tex Mex som gäller på fredagar!

HA EN SUPERHELG ALLA!

Slut kaffe...

...i koppen och start på en ny dag! Idag ska jag på återbesök hos sjukgymnasten. Han använde ord igår som: slapp, förslappad, sladdriga och klunkande knän, snett bäcken, skadad svanskota, överrörlighet...sen kan ni själva bilda er en uppfattning om vad ni tror han menade.

Men idag ska jag få ett träningsprogram - äntligen!

Ska det alltid vara två intervjuer?!?

Ny intervju idag. Två timmars mangling om vad jag är bra och dålig på och sen upplysningen om att även här kommer det en intervju nummer 2. Det vill säga om jag kvalificerat mig vidare från den här intervjun. Till det här jobbet var det 107 sökanden initialt och det innebär ju att jag rent statistiskt började med en chans att få det här jobbet som låg under 1 %. Nu hade de kallat 7 stycken till intervju så mina chanser har ökat till (jag är ingen matematiker som ni vet) runt 15 %. Går jag sen vidare kanske de kallar 2-3 stycken till intervju nr 2 och då är jag ju uppe på 30-50%...men kan även där snubbla på målsnöret om inte min vinnande personlighet räcker.

Fy, det är tufft att söka jobb, det lovar jag er! Man blir trött (på sig själv framförallt!) av att sitta och prata om sig själv och sina bättre sidor i timtal. Är det förresten vanligt att man har 2 intervjuer nuförtiden? Jag trodde i min enfald att intervju+referens var "grejen"!

Men som det ser ut nu som kommer jag har svar i slutet av nästa vecka. Visst håller ni alla tummarna?

Gotta step out

Det finns ett tv-program som heter "What NOT to wear" som jag brukar titta på. Det är "lifestyle-skräp-tv" när den är som bäst. Det handlar om två stycken stylister som stylar om "vanliga" människor som fastnat i sin trista, trista klädstil. Det är mammor och systrar och kvinnor som ser ut som tonåringar, tanter eller bara som allmänna tråkmånsar. Stylisterna filmar dessa människor i hemlighet i 2 veckor för att verkligen VISA för personen som ska stylas om hur trist den klär sig. Sen får personen ett kontokort med 5000 dollar (såklart programmet är amerikanskt!) att shoppa sig en ny stil för med hjälp av stylisterna. Programmet är som sagt kul och något som de där två stylisterna hela tiden upprepar är "you have to step out of your comfort zone" och idag tänkte jag verkligen på det när jag (se bilden) stod i ett provrum och provade någon bekväm och smutstålig top i vanlig ordning. Jag hade top, kofta, sjal och jeans. SOM JAG HAR ALLA DAGAR. Jag har helt enkelt förlorat min stil, om jag någonsin ens haft nån. Jag HAR kläder i min garderob som är snygga men jag väljer ändå alltid JEANS TOP SJAL och KOFTA. Gud vad jag är trist. Nästan hopplös.

En helt vanlig dag som arbetslös

Idag är det en helt vanlig dag som arbetslös. Inget planerat men solen skiner så det kan nog bli en långpromenad vad det lider. Det var idel goda nyheter igår. De ringde tillbaka från____________där jag sökt jobb och berättade att de var intresserade av mig och att jag nu är kallad till Intervjuomgång 2. Då kommer det vara 6 personer som intervjuar mot 3 personer i första omgången. Puh(!) men kul! Det blir på tisdag nästa vecka det. I morgon är det intervju för ett annat jobb. Liiiite svårt är det att "ladda om", att läsa på och inte blanda ihop de olika arbetsgivarna. Men men - är man proffs så är man!

Det var föräldramöte för Edward igår också. Först var det en lång information i aulan från rektor, tf rektor och föräldraråd om Franska skolan i allmänhet - historia och utvecklingsplaner. Sen gick vi till respektive klassrum och där pratade vi om klass 1B. Hur de arbetar i de olika ämnena, hur barnen klarat de första veckorna, hur samarbetet med fritids ser ut. Lärare och fritidspersonal informerade också om arbetet som skolan bedriver mot mobbning och hur de i små grupper haft diskussioner om hur man är när man är "en bra kompis". Det kom också upp frågor som hur man bjuder in till kalas så ingen ska känna sig utanför eller bortvald och om hur svårt det kan vara att hålla reda på skolryggsäcken när man är 6 år...
Det var ett bra föräldramöte och jag är så nöjd med att vi valde Franska Skolan!

Det här var nog ett av de mer "hurtigare" inläggen på bloggen, tänk vad lite solsken för med sig.

Inga nyheter är goda nyheter

Här är labdörren på "min" Vårdcentral. Idag var det återbesök för att få svar på de första provsvaren och röntgen. Det var idel goda nyheter!!! Inget inflammatoriskt i kroppen och röntgen av bäcken såg bra ut. Så doktorn, vad är det då för fel på mig? Varför har jag så ont?

Det blir en 7-dagars medicinkur med smärtstillande mot ledvärk, remiss till remautologen (väntetid 4 månader - vad hände med 3-månadersgarantin???), remiss till sjukgymnastik och så nya blodprover avseende Borrelia. Borrelia kan visst ge de mest konstiga symptom. Jag är iallafall glad! Det verkar inte vara något av det "värsta"...och nu när jag vet det kan jag kanske äntligen börja träna igen - under uppsikt av sjukgymnast förstås, men ändå. Det är en bra dag idag!

Just det, jag sov gott i natt också. Från 22.05 till 07.05. Nästan rekord sedan barnen föddes.

Lite dränerad på energi...

...sitter jag här och funderar. SD in i riksdagen, vart gick det snett? Hur gick det egentligen på intervjun idag, vad sa jag EGENTLIGEN? Vad kommer läkaren att ge mig för (prov)svar i morgon?

Bäst att sova en god natts sömn i natt.

Lång dag

Richard jobbar på valet hela dagen idag, 07.30-00.00, så jag och barnen har fått roa oss själva. Det blev barninspirerad dag för hela slanten. Upp 08.00 för att kolla på barn-tv. Frukost. Utflykt till två av söders lekparker (Drakenberg och Rosenlund) med varmkorvslunch och Ballerinakex. Sen spårvägsmuséet med lilla tunnelbanan och leksaksmuséet. Avslutade eftermiddagen med fläskpannkaka och lek med kompisar ute på gården. Vad är det för särskilt med det här nu då? Jo, jag har lekt. Faktiskt. Som ni alla kanske kommer ihåg är inte detta något jag tycker är särskilt kul men om man går "all in" så kan det faktiskt vara helt ok ibland. Så, jag stängde av mobilen, åkte linbana, klättrade på draken och engagerade mig i busskörningen på Spårvägsmuséet (som för övrigt är stans bästa barnmuséum!). Sen kavlade jag upp ärmarna och lät barnen knäcka ägg och hälla i mjöl, vispa och hälla mjölk (jag var dock rätt ensam om städningen efteråt...).

Nu är jag helt knäckt. Tvättar ett par tvättmaskiner och försöker mentalt förbereda mig inför anställningsintervjun i morgon. JA - ni kommer få höra hur det gick. Tack för idag, mina fina barn!

Enkäten

I den stora enkät som legat ute på min blogg de senaste veckorna har ni läsare sagt ert. Av de 12 personer(vilken kraft!) som röstat så tror hela 11 stycken (91%) att Alliansen kommer ta hem segern.

Idag gäller det och som jag brukar säga, den som lever får se!

6 rivjärn...

...och då är inte ostrivarna på på handtag inräknade. Det var så många rivjärn vi hade när vi flyttade hem från Paris. Och det bara här. I lägenheten. Jag skulle tro att vi har minst ett i stugan också men det har jag inte räknat. Igår diskade vi ur våra två sockerströare (+ en i stugan) och konstaterade att vi nu har tre mortlar här hemma(+ två i stugan)....

Så här blir det när man hyr och hyr ut möblerat. Varenda flytt har vi köpt ett nytt rivjärn(för det har saknats), en ny mortel(för vem kan leva utan?) och på den vägen är det. Vi svämmar snart över av dubbletter och tripletter på hushållsföremål.

Vad Richard fick i födelsedagspresent? En Sodastream och Weber grillbestick, såklart!

Det var bättre förr del 1

Jag har blivit gammal. Jag tänker verkligen ofta att "det var bättre förr" och det kan nog bara ses som ett tecken på det faktum att jag blivit gammal. Nu tänkte jag iallafall börja en liten "serie" här på bloggen med de tankar som dyker upp på temat så kanske jag sen, när jag tittar i backspegeln, kan göra en analys av huruvida jag håller på att bli bitter också. Alltså inte bara gammal, utan GAMMAL och BITTER! Det är nämligen min största skräck, bitterheten, så om det är så, så måste jag ändra riktning på livet. Här kommer den :

Det var bättre förr del 1
Vi var och badade "äventyrsbad" hela familjen idag. Eriksdalsbadet här på södermalm i några timmar och det var i sanning några timmars plåga. INTE för att det var för mycket folk, INTE för att det inte var kul utan för att det var så inni h-vete KALLT. Jag förstår att när man var liten och ungdom så brydde man sig kanske inte så mycket om att det var lite kallt i bassängen men det här var hemskt! När man klev upp ur en kall bassäng för att gå till en annan kall bassäng så höll man nästan på att dö. Jag blev så stel i nacken att det kändes som jag hade en sån där nackställning fastopererad som gjorde att jag inte kunde röra mig. Efter 45 minuters plåga TRÄNGDE jag mig ner i en bubbelpool och sen satt jag där. Vägrade stiga ur. Tills Richard skickade mig till bastun och tog bägge barnen med sig till rutchkanorna och fortsatte dagens "k-k-k-ul"(imitation av mig hackandes tänder...). Nej, det var bättre förr. Då det var ljummet vatten i bassängen och varmt uppe på. Man kunde glida runt i baddräkt, sitta en stund i en plastsolstol på kanten. Kolla in de som badade. Dricka en kall festis i trekantig tetra. Bättre. Förr.

Grattis älskling!!!

Det är din dag idag!
JAG ÄLSKAR DIG!!!

Tex Mex på fredag?

För ett par år sen rullade en fruktansvärd reklamfilm på TV. Fruktansvärd i det avseendet att det INTE GICK ATT VÄRJA SIG mot melodin och budskapet som den framförde. Det var alltså, sannolikt, i reklammakares sammanhang, en helt suverän reklam.

"Kyckling på fredag det enda jag vill ha...."

Ni minns va? Jag undrar om någon tog till sig budskapet angående veckodagen (att kyckling bara gällde på fredagar) när man på fredageftermiddagen irrade runt på ICA eller Konsum för att handla in helgmaten. Kanske. Kanske inte. Nu undrar jag om det finns någon särskild "fredags-mat"? Jag tror nämligen det. Men jag tror att det är Tex Mex, inte kyckling. Nästa månads fråga kommer således att gälla Tex Mex på fredagar - ja eller nej? Jag tror den här frågan kommer ha nästan lika stor statistisk validitet som de röster ni lagt på vem som kommer att vinna valet. Ni kommer att bekräfta min tes. "Folk" äter Tex Mex på fredagar. Precis som jag. Variationerna är ju oändliga, tacos, fajitas, burritos, enchiladas, tacoplåt, pico di gallo....

Ikväll blir det tacos. Traditionella. Med cola. Mmmmmmmm.....

0-klassas

Så fick jag det på pränt också. 0-klassningen, en mänska utan skydd.

Det blir sällan som man tänkt sig

Jag har fotograferat lägenheten idag och tänkte "bjuda er" på lite bilder från mitt/vårt hem men...se det gick inte. Den här datorn som jag använder har jag inga admin rättigheter på så att det gick inte att lägga upp bilder. Istället ska ni få höra om min dag idag, onsdag.

Onsdag, kanske ni tänker - men det är ju torsdag idag? Ja, för de flesta runtom i världen har det nog varit det idag men för mig har det varit onsdag. Nu har jag inte precis några "onsdags-rutiner" eller så, det var längesedan onsdag betydde "lill-lördag" men det har ändå ställt till det litet för mig. Hela dagen har jag gått runt och tjatat till Richard om att det är onsdag. Onsdag hit och onsdag dit. Det kanske inte hade varit ett så stort problem om det nu inte varit för det att på torsdagar så hämtar farmor och farfar på skola och dagis. Vi har bestämt att de hämtar båda barnen på en fast dag per vecka och torsdag passade alla bäst. Man kan kanske tycka att det är lyxigt eftersom jag inte har något jobb än och Richard för tillfället jobbar hemma men de ville gärna hämta en dag i veckan och vi var inte sena att tacka ja till ett så fint erbjudande! Nåväl. Eftersom jag nu hade onsdag idag och inte torsdag så vinkade jag av Richard därhemma strax före klockan 15 och traskade iväg till dagis för att hämta Nelle. Richard skulle bara göra färdigt det han höll på med och sen skulle han åka till fritids och hämta Edward när de kom tillbaka från onsdagsutflykten. Strax efter tre kom jag och hämtade en glad tjej som varit på Hellasgården hela dagen. Vi vinkade av pedagogerna (det heter faktiskt så!) och så gick vi iväg för att hämta Nelles sparkcykel som hon tar sig fram på varje dag. Då var den borta. Jag blev VANSINNIG eftersom jag bara ett par minuter innan sett den fastlåst i stängslet. GALEN! Spatserade med stora bestämda steg tillbaka till pedagogerna och vräkte ur mig det allra värsta om folk som inte kan låta andras grejer vara ifred. Alla höll med och tyckte att det är inte klokt att man stjäl från en dagisgård MITT PÅ DAN! När alla är där! Då säger Nelle "Titta mamma, FARMOR!". Då. Slog det mig. Det är torsdag idag och det är farmor och farfar som tagit sparkcykeln för att det är deras tur att hämta idag.

En viss förrvirring uppstod mellan oss alla på gården för en stund. Pedagogerna tittade lite medlidsamt på mig och skrattade "att det var väl tur att sparkcykeln inte var stulen". Farmor tittade på mig och undrade vad jag gjorde där. Och jag ringde Richard för att berätta att han inte behövde åka och hämta Edward i skolan...

Demensen kommer visst tidigt i år.

Var 6:e vecka

Dags att klippa sig igen. Det har som vanligt i mitt liv gått 6 v+ och pagen är numera ett vildvuxet halvlångt rufs. Idag ska jag ta mig en tur till Natuonalmuseum, tror jag. Eller Moderna. Det gäller att passa på, det är viktigt med konst.

Jag ska också rota fram min kamera och lägga ut lite bilder på hur vi har det här i Stockholm. De flesta av er har ju varit här men ni andra kanske är nyfikna?

Regnigt och deppigt

Det regnar i Stockholm idag. Trist för Edward som ska ha sin första friluftsdag men som det gamla ordspråket säger "det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder" så kan det nog bli en bra dag ändå. Edward är nämligen inpackad i regntäta material från topp till tå och då brukar det ju tvärtom vara kul för barn att vara ute när det regnar. Själv tyckte jag dock att min nya (well) fina regnkappa hade lite mer att önska när det vräkte ner. Dessutom hade jag inga stövlar så sockarna var genomdränkta när jag kom hem. Bra för förkylningen. Jag härdar mig.

Deppigheten står Arbetsförmedlingen för. Gud så deprimerande det känns att gå dit. Det känns som det sitter en hop hopplösa människor (mig själv inkulderad) där och bara väntar på avrättningen. Det är tyst, kallt och obarmhärtigt ljust där inne. AF:s nya "giv" nuförtiden är visst SERVICE. Vad den riktigt innebär det vet jag inte för det verkar inte som att någon verkligen får hjälp med att söka jobb? Jag stödjer arbetslinjen, jag tror att människor generellt ska och vill arbeta men någonstans verkar det gått snett i hur vi organiserat vår hjälp till arbetssökande. Det finns jobbtorg, coacher, cv-kurser, kompetensföreläsningar...men ändå känns det som att de som verkligen behöver HJÄLP med att söka jobb har inget att hämta här? Nej, idag tror jag på idén om ett kravlöst café för arbetslösa. Ett datorcafé som sköts och drivs av arbetslösa, ungefär som tidningen Situation Stockholm för hemlösa. Något att gå till där man i en trevlig miljö kan möta andra i samma situation, jämföra, peppa varandra och glädjas med varann när någon lyckats. Jag kan driva stället, tänkte jag. Vad tror ni?

Så var man där igen...

...friluftsdag i morgon. Pannkakor med dinkelmjöl. Super-mom!

Hädat

Två gånger har jag hädat i veckan. Igår serverade jag palt med BACON till barnen (det var den enda palt som fanns kvar i frysen...) och idag KÖPTE jag älgskav. Det är sådant en norrbottning helst inte vill erkänna, eller ens tänka på. Burr.

Hur kommer framtiden att bli

Jag satt och tog en morgonkaffe på ett café idag. I bordet bredvid mig satt det två stycken gubbar som verkade träffas där på morgonen varje dag, iallafall lät det så när de pratade med varandra. Som att det var en daglig rutin. De talade om kända personer "som om de kände dem" personligen och just den här dagen om en av våra ministrars föräldrar som gått bort med några månaders intervall. De pratade högt och tydligt (kanske de hörde dåligt?) och jag skulle tro att hela caféet uppfattade vem det handlade om och när och hur begravningen skulle gå till. Jag blev lite illa berörd för jag tyckte det var så privat och vet inte om jag hade velat att någon skulle basunera ut hur jag dött och hur jag skulle begravas om jag vore en, så att säga, offentlig person. Nu sitter jag och skriver om det här i bloggen - vilket ju kan kännas VÄLDIGT dubbelt - men det är just det som är min poäng. Idag kan alla lägga ut vad som helst om vem som helst i våra nya forum. Facebook, bloggar och alla andra sociala nätverk som vi deltar i. Vi lägger ut bilder på våra barn, filmer och delar med oss av vad vi gör och våra åsikter till höger och vänster. Jag skulle lätt kunna föra vidare det "skvaller" jag hörde på cafét idag och sen skulle hela världen kunna veta det. På ett klick. Kommer det att slå tillbaka? Kommer det att komma en dag då vi ångrar allt detta och till och med får äta upp det, för att vi blivit "någon annan", bytt livsåskådning eller för att vi bara vill vara "oss själva för en stund". Hur kommer framtiden se ut?

Tootsie

Känner mig förkyld och trött. (Tjej-)helgen var härlig men det frestar på att dricka några glas rött nuförtiden, speciellt när man inte får sova ordentligt. Och när man är förkyld. Idag är jag som en urvriden trasa fysiskt. Mörk under ögonen och näsblodet lurar. Mentalt är det lite bättre ställt, det har nog att göra med den "healing" som naturen utövar i stugan samt effekten av långa meningsfulla samtal med en vän (Tack A och H för att ni ville komma ut och ha tjejhelg med mig och Nellan!).

Idag surfar jag runt på nätet och letar jobb. Hittade ett som jag kände direkt att "ja! det där söker jag"...tills jag upptäckte att de sökte en man. Endast. Kommer inte göra en "Tootsie" så det är väl bara att leta vidare. Tanken som dock börjar dyka upp i huvudet är...tänk om jag inte får något jobb. Tänk om det inte är så lätt som jag tror. TÄNK OM JAG BLIR ARBETSLÖS!!! För en kort stund grips jag av panik men så tar den positiva sidan av mig över. "Det är klart det löser sig, tids nog".

Kärlek

Sedan i sommar har vi, jag och Richard, haft en mer permanent nattgäst i vår säng. Nelle har börjat vandra om nätterna och endast ett fåtal nätter har hon sovit hela natten i sin egen säng. Hon har varit klar och tydlig med varför hon kommer på nätterna - hon tycker det är så skönt att sova i mammas säng, nära, helst PÅ, sin mamma. Vi har varit tydliga på punkten att alla har en egen säng av den anledningen att man ska sova i den och vi har varit benhårda på att alla ska somna i sin egen binge. Dock har vi vacklat lite när det gäller att mota vår nattvandrare på nattetid.

När vi bestämde att vi skulle åka ut till stugan i helgen, lillan och jag, och "sova över hos varandra", så var det med bådas önskan om att sova tillsammans hela natten. Att somna ihop, sova ihop och vakna ihop. Precis innan Nelle ska somna, när hon ligger och kramar mig, så säger hon "det här är den bästa dagen i mitt liv". Så enkelt det kan vara. Kärlek.

Framme

Och vi börjar med Alors on Danse!!!

På väg

Tåget till Gnesta är försenat men vi är iallafall på väg. Vi är laddade med läppglans och bananer. So far so good! Som man säger.

Påminnelse!

Kan inte ni som läser den här bloggen lägga er som följare så jag vet vilka ni är!?!

Kanske det längsta inlägget...ever.

Gud, var ska jag börja. Först och främst måste jag väl "ursäkta mig" för dåligt bloggande. Vi har fått vår nya dator igår så nu hoppas jag få lite ordning på mitt dagboksskrivande igen. Vi får se, det känns som att det är svårare att få tiden att gå ihop här "hemma", och då arbetar jag inte ens än.

Den här veckan har varit fullspäckad. Jag har varit till doktorn för att försöka få någon rätsida på rygg-bäcken-ben-problemen. Att gå till doktorn i Sverige innebär ju alltid att man FÖRST går till sin husläkare, oavsett vad det gäller. Sen påbörjar husläkaren en utredning som såklart sedan kommer leda till remisss och specialist men men...det är så vi valt att ha det. I Sverige. Hur som så började husläkaren utredningen med lite blodprov och röntgen så nu är det bara vänta på provsvar. Den 21:a är det återbesök. Min doktor är förresten fransos och tydligen väldigt populär hos damerna på röntgen "jaså du går hos Dr Alaaaiiinn"(fniss fniss blink blink)...eh, jaaa.
Jag har sökt jobb. Och blivit ratad. Eller ratad och ratad, de tog en annan. En som jobbade där sedan tidigare så det var väl rätt. Men för mig så var det såklart inte kul. Inser att det kanske inte blir helt lätt att hitta drömjobbet på söder.
Jag har träffat en bebis(och bebisens mamma). En liten 10-veckors flicka som var alldeles bedårande. Bebislängtan sköljde för en kort stund över mig som en tsunamivåg tills jag besinnade mig. Lotta, du är 40 år. Du har två friska, fina barn. Ge dig!
Vi har äntligen fått lägenheten storstädad! Företaget vi hyrde ut till har "tvättat bort" sin lukt och snart ska väl ordningen vara återställd på Tegelviksgatan. Nu ska här lukta äggpalt och Chanel. I lika dos ungefär...
Igår var jag på Fotografiska och såg en utställning av/med Annie Leibowitz. Har ni inte sett hennes arbete kan den varmt rekommenderas för er som bor här i Stockholm Sista dagen är söndag. Och glöm för guds skull inte att avsluta med en fika eller öl i deras nyöppnade café. Vilken utsikt! Öppet till klockan 21 så det funkar som fördrink också.
Slutligen så åker jag och Nelle på semester i helgen. Vi ska "sova över hos varandra" som Nelle så fint uttryckte det. I stugan. Vi tar buss, pendel, buss för att ta oss dit och i morgon kommer en vän och hennes dotter ut och då blir det tjejfest. Det ska bli sååååå mysigt!

Röstat

Jag har röstat idag, förtidsröstat i Skanstulls centrum. Röstkortet låg hemma men "det är inget problem, du får ett nytt - ett dublettkort" sa damen bakom bordet. Tre kuvert, tre färger, tre röster. Legitimation, (dublett)röstkort, lämna in, registrera, ner i lådan-och så känslan...tänk om det blev fel? Tänk om jag ångrar mig? Blev det rätt det här nu? Kontrollbehovsångest kanske man kan kalla det. Min röst betyder ju faktiskt nåt.

Det luktar inte vi

Vi har haft tur när vi hyrt ut vår lägenhet och stuga. Vi har hittat skötsamma och ordentliga hyresgäster som tagit hand om våra saker, något som såklart är viktigt när man som vi lämnat "nästan allt" till uthyrning - möbler, gardiner, porslin, handdukar, ALLT!. Och när vi kommit hem så har det allt i princip varit precis likadant som när vi lämnat det men med ett stort undantag. Det luktar annorlunda. Det luktar inte vi. Det luktar någon annans hem. De som bott här har inte lagat samma mat som vi, de har inte använt samma parfym, tvättmedel, de har inte varit i samma ålder, de har rökt (INTE INOMHUS GUD FÖRBJUDE men ändå) - de är inte vi. Det här tycker jag är jobbigt. Varje gång vi kommer hem så slår lukten emot mig. Någon annan bor här.

För länge sedan läste jag något husmorstips om att ställa ut fat med ättika för att det ska "dra åt sig" oönskad lukt? Kan det verkligen stämma? Funkar det? Eller kan det räcka med en ORDENTLIG storstädning inklusive gardintvätt för att får bort "de där andra" som fortfarande bor kvar när? Har någon nåt tips så emottages det tacksamt.

Plockat på tomten

Nån liter av skogens guld plockat på tomten i stugan. Och nu en bastu. Livet kunde varit sämre!

Ber så hemskt mycket om ursäkt...

...men jag får inte riktigt till tekniken. Jag kan inte lägga upp bilder eller blogga från telefonen som det ser ut idag. På något vis kommer mina inlägg till den gamla bloggen...och jag vet inte riktigt hur jag ska få till det här. När min Umeåsupport är ledig ska jag ta tag i det. Nästa vecka eller så.

Ja herregud det här med teknik alltså. Sen vi kom hem har vi verkligen tagit ett kliv tillbaka teknikmässigt. TV:n sönder. Datorn kraschad. Virus i alla bärbara. Telefoner som inte funkat. Tvättmaskinen och torktumlaren beter sig "märkligt". Listan kan göras längre tyvärr och dyrt lär det här bli i slutändan. Nu struntar jag dock i det och sticker till stugan och lever eremitliv istället. Där funkar ingenting annat än radion. Skönt också på nåt sätt.

9-15

Vad det är lätt att låsa sig i förställningar om hur saker och ting borde vara. Ta dagis till exempel. Min föreställning om dagis, eller förskola som det ju heter, är att barnen ska vara där mellan kl 9 på morgonen och 15 på eftermiddagen. Allt annat är ett "misslyckande". I min föreställningsvärld så ska föräldrar, vi=jag och Richard, göra ALLT SOM STÅR I VÅR MAKT för att försöka få till våra arbetsscheman så vi kan lämna runt 9 och hämta runt 15. Punkt.

Det tråkiga i den här kråksången är ju att föräldrars arbetstid sällan är 9.30-14.30. Det är ju bara när man är "lyxhustru" eller föräldraledig som det överhuvudtaget fungerar. Så istället blir det ett himla planerande om vem som börjar tidigt=hämtar tidigt. Vem som ligger pluss på flexen eller minus. Vilken farmor eller mormor kan hämta idag? Eller barnflicka? Och nu när Edward börjat skolan. När tror ni de börjar? Klockan 8.20! Herregud!!! 40 minuter innan den "tillåtna" tiden? Hur KAN de?

Det här har rubbat mina cirklar något. Om barn som är 6 år klarar att börja med skolarbete klockan 8.20 så kanske en 4-åring kan lämnas på dagis kl 8 någon morgon? Och om de kan lämnas tidigare någon morgon kanske de kan vara kvar till närmare middagstid någon annan dag? Hmmmm. Undrar varför de här tiderna är så inpräntade i mitt huvud som "det som är bäst för barnet"? Var kommer det dåliga samvetet in i bilden? Är det för att vi idag inte har något val? Vi kan inte välja att ha våra barn hemma och leva på en inkomst ? Vi har (nästan) ingen möjlighet att välja arbetstider som passar våra barn bäst? Eller är vi bara curlingföräldrar som vill att allt ska vara perfekt? Vad tror ni?

Jag ska förresten på anställningsintervju idag. Givna krav är hög lön, nära till jobbet och korta arbetstider som passar dagis. Eller?

Ok

Då kör vi då. Den "nya" bloggen...Not on stilettos in Stockholm.

Jag tänkte börja med en liten summary sedan sist. Jag förstår att ni är många som nästan dööööör av nyfikenhet hur de här senaste 3 månaderna har varit. Nå, nu ska jag stilla er nyfikenhet något. Jag börjar med de viktigaste händelserna sen får det ge sig vad det lider. Som det ser ut nu har jag gott om tid att skriva (läs: Lotta har inget arbete än).

1) Jag klippte page. Ja, det är den i särklass viktigaste händelsen i sommar! Jag blev inte nöjd, jag är fortfarande inte nöjd men håret är snyggt, det är det. Varför är jag då inte nöjd? Jo, när håret var klippt och klart sa frisören till mig (rysligt nöjd var han också!) "Nu behöver du inte göra något annat än föna håret på morgonen och klippa dig var 6:e vecka för att hålla den här frisyren i trim!". WHAT? tänkte jag(fast på franska förstås). Jag bad om en frisyr som är snygg när man vaknar efter att ha gått och lagt sig med blött hår? Suck. 10 min varje morgon av mitt liv stal han. Suck.

2) Mitt äldsta barn har börjat skolan. Riktiga skolan, årskurs 1. Vi valde Franska skolan till sist efter att ha velat fram och tillbaka...kompisar på nära håll -vs- bra utbildning. Det blev det senare. Edward har redan fått kompisar och visst kommer det bli så att vi får "slita" lite jag och Richard. Hämta, lämna. Men. Jag tror det kommer vara värt det i slutändan. Så nu blir det så här.

3) Jag har några jobb på gång. Det verkar som att det fortfarande finns de som vill ha mig trots mina ganska bristfälliga arbetstimmar de senaste åren. Så fort det blir klart med nåt får ni såklart veta.

4) Inga stilettos här i Stockholm heller. Lär nog aldrig bli några... det är för bekvämt med Converse. Som jag för övrigt har 4 par nu. Vad man nu ska med de till.

Nej, men om jag skulle gå och hämta lite barn nu. Jag lovar att fortsätta senare. Det vill säga om någon läser det här. Ge er gärna tillkänna i kommentarsfältet. Det känns bättre då.