Vad det är lätt att låsa sig i förställningar om hur saker och ting borde vara. Ta dagis till exempel. Min föreställning om dagis, eller förskola som det ju heter, är att barnen ska vara där mellan kl 9 på morgonen och 15 på eftermiddagen. Allt annat är ett "misslyckande". I min föreställningsvärld så ska föräldrar, vi=jag och Richard, göra ALLT SOM STÅR I VÅR MAKT för att försöka få till våra arbetsscheman så vi kan lämna runt 9 och hämta runt 15. Punkt.
Det tråkiga i den här kråksången är ju att föräldrars arbetstid sällan är 9.30-14.30. Det är ju bara när man är "lyxhustru" eller föräldraledig som det överhuvudtaget fungerar. Så istället blir det ett himla planerande om vem som börjar tidigt=hämtar tidigt. Vem som ligger pluss på flexen eller minus. Vilken farmor eller mormor kan hämta idag? Eller barnflicka? Och nu när Edward börjat skolan. När tror ni de börjar? Klockan 8.20! Herregud!!! 40 minuter innan den "tillåtna" tiden? Hur KAN de?
Det här har rubbat mina cirklar något. Om barn som är 6 år klarar att börja med skolarbete klockan 8.20 så kanske en 4-åring kan lämnas på dagis kl 8 någon morgon? Och om de kan lämnas tidigare någon morgon kanske de kan vara kvar till närmare middagstid någon annan dag? Hmmmm. Undrar varför de här tiderna är så inpräntade i mitt huvud som "det som är bäst för barnet"? Var kommer det dåliga samvetet in i bilden? Är det för att vi idag inte har något val? Vi kan inte välja att ha våra barn hemma och leva på en inkomst ? Vi har (nästan) ingen möjlighet att välja arbetstider som passar våra barn bäst? Eller är vi bara curlingföräldrar som vill att allt ska vara perfekt? Vad tror ni?
Jag ska förresten på anställningsintervju idag. Givna krav är hög lön, nära till jobbet och korta arbetstider som passar dagis. Eller?
Roligt med jobbet, vilket?
SvaraRaderaja du tider, 9-15? vilket skämt, där slår jag dövörat till. H går mellan 7.45 och 16.30-17.00. Då gäller det att man tycker det känns bra att hon är där, att man vet att hon trivs.
Och,ja, det går säkert att leva på en lön om man verkligen vill det, flytta till billigare boende, bo nära jobbet, på landet kanske, frågan är bara vem som ska vara utan lön och därmed pension, sjukförsäkring osv:-) men jobba LITE mindre och tjäna mindre går väl - Jag däremot tycker att 6 timmars lagstadgad arbetsdag vore toppen (med bibehållen lön förstås). Men du vet, det är jobblinjen som gäller. Oavsett vad man står politiskt. Må bra-linjen förespråkar jag.