Jag har kommit till en punkt i livet jag trodde skulle ligga mycket längre fram i ålder. Jag har accepterat att gå ut med "fett hår". Det är nästan ok till och med. Förr har jag undrat hur kvinnor (ja, män med till viss del) har kunnat visa sig i offentliga sammanhang med fett hår som "delar sig" i strimmor där bak på hjässan. Håret kan se ok ut framifrån men därbak så är det otvetydigt otvättat. Jag har undrat om de inte märkt det eller om de är slarviga med sin personliga hygien. Jag brukar ha skämtsamma konversationer med min svärmor om äldre människor som planerar in sitt liv efter duschdagen, -"Nej jag kan inte på torsdag för då tvättar jag håret!". Nu är jag där. Kanske inte så att jag har en speciell "duschdag" men jag duschar iallafall inte i onödan. Tänk när man var tonåring och sportade - då kunde man duscha 2-4 ggr/dag! Först på morgonen, sen efter gympan, sen efter fotbollsträningen, innebandyn, basketen, hockeyn - kanske på kvällen om man fick lust. Hur gick det till? Hur kan huden klara det? Sen när man får småbarn duschar man när man får TID. Någon annan styr ens personliga hygien. Och nu. Nu duschar man när man får lust. Eller måste.
Hur gick det här till?
For the record vill jag säga att jag fortfarande har en gräns. Jag vill lukta rent och gott. Jag är inte i förfall om ni trodde det.
tur att det är vinter då varken behöver man eller ska man väta sig för mycket. särskilt inte om man har lätt för att få torr hud. Men håret MÅSTE tvättas varannan dag.
SvaraRaderaför övrig är det liksom inte lika roligt att duscha nu för tiden, för det blir aldrig någon lång och härlig dusch, snarare kort och frustrerad.
annika