Jag är hemma idag också. Jag gjorde det ofattbara - bestämde mig för att vara hemma tills jag är frisk! inte bara tills jag känner mig "ok". Halsen är fortfarande röd, raspig och svullen (men mycket, mycket bättre!), jag har ingen feber men smittar fortfarande. I natt har jag inte sovit nästan någonting och då bestämde jag mig. Jag är hemma och kurerar mig en dag till. Tills jag känner mig bra. Och vet ni vad det värsta är? Jag har dåligt samvete.
När jag lämnade Nelle på Luciafirandet (utomhus!) så pratade jag med en av mammorna där. Vi pratade just om det här med sjukdom och dåligt samvete. Hon berättade att de vid ett tillfälle förra året hade något JÄTTE-viktigt att göra på jobbet då all arbetskraft behövdes. Hennes man var bortrest och givetvis blev hennes barn kräk-sjuka. Det fanns ingen annan som kunde passa barnen så hon fick ringa till jobbet och förklara. Närmaste chefen var bestämd på punkten att hon MÅSTE vara där och då sa hon att "då tar jag med mig mina kräk-sjuka barn". Chefen protesterade inte. Sen gick det någon timme och en annan (högre) chef ringde upp. "Det är självklart att du är hemma idag och vab:ar, vi ska inte ta hit några sjuka barn. Ta den ledighet du behöver".
Det här känns inte rätt på något vis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar