Livet som yrkesarbetande ger verkligen inte utrymme för mycket mer än...grå vardag. Nu jobbar jag förvisso deltid men nog tycker jag att det mesta centreras kring att få vardagen att gå ihop. Och herregud vilka rutiner det innebär i livet. Så här ser i princip VARJE dag ut.
Klockan ringer strax före sju. Duschar jag så blir det en lite extra stressig morgon eftersom jag envisas med att försöka hålla min frisyr levande (min franske frisör skulle bli stolt över mig förutom det där om att det är snarare 16 än 6 veckor sedan senaste klippningen...eh...). Väcka barnen, klä barnen, fö barnen frukost som Richard fixat, borsta tänderna på barnen, klä på barnen ytterkläder och se till att de får med sig allt som packats dagen innan i ryggsäckarna (läxor, gympakläder, matkåsor, galonvantar, frukt....). Sen iväg. Skynda skynda - nu har vi bråttom.
Och så jobba.
Sen börjar "skyndet" igen. Hämta, handla middagsmat(en dåligt planerad dag), laga mat (får ta max 30 minuter från start till färdig måltid på bordet), göra läxor, plocka plocka, tvätta tvätta, diska diska. Plocka i ordning ryggsäckarna för nästa dag - är det gympa? Utflykt? Skolfoto? Kvällsfika och sen läggdags för småttingarna. Efter 20.30 dyker den lilla tid av "egentid" upp men då är man för trött. För att ta vara på tiden. Då blir det public service som får underhålla, i bästa fall. I sämsta så är det Anna Anka. Slutligen ligger man i snarklådan och läser en deckare i 20 minuter tills man stupar. Klockan är då 22.30.
Ska det vara så här? Eller är det bara november som gör sig påmind....?
Nej, det är så här lotta. Men i kväll är det ju Brottet, alltid något att se fram emot.
SvaraRaderaKram
Din vän i solna