Frusen och under täcket har jag idag försökt sätta mig in i mitt nya jobb inför 3-dagars-internatet som startar i morgon. Hösten kom som en hästspark (kan man säga så?) och nu går jag omkring i raggsockar, fårskinnstofflor, ullkofta och muttrar okvädesord om nackdelarna med att bo i lägenhet där man inte själv får bestämma när värmen ska sättas på i huset. Visar också en liten interiörbild av vårt sovrum och konstaterar att jag än inte visat bilder av vår lägenhet. Är ni intresserade av att se hur vi bor? Om ni är det får jag kamma mig och leta reda på kamera, sladd och allt. Nu tillbaka till mitt nya jobb...case manager, empowerment...
Och just det. Jag fick mig en rejäl näsbränna när det gäller vikningen av tröjor. INGEN har svarat att ni viker med ringning inåt...den där ensamma rösten är min! Jag är den första att erkänna när jag har fel - jag är inte norm(al?).
Trevlig söndagkväll!
Jodå Lotta du är visst normal- annars skulle du inte ha fostrat två
SvaraRaderaså fantastiska barn. Med hjälp av din man,är det väl bäst att jag säger,/farmor.