Märker ni att jag inte berättar något

Appropå avslöjad. Jag blir väl snart avslöjad här också. Det här är inte längre en berättande dagboks-blogg, eftersom jag inte berättar något om vad jag GÖR längre. Själva konceptet för en dagbok, att berätta om dagarna, har kommit lite vid sidan om. Det har sina förklaringar varför det blivit så (de vill jag inte gå in på) men jag ska ge mig på ett försök till ändring. Jag kör lite berättande i random-form. Högt och lågt om vartannat.

Nelles dagis har nu flyttat och etablerat sig i sin nya lokaler. Jag "tjänar" minst 15 minuter enkel väg på morgnarna, mer på eftermiddagen. Men allra bäst, vi behöver inte stressa längre. En minut sen till dagis betyder en minut sen till jobbet mot för tidigare då en minut sen till bussen betydde 20 minuter sen till jobbet.

Och så var det jobbet. 4 månader har det gått sedan jag började jobba och nu tycker jag att jag börjar komma in i "rutinerna" - hur mycket rutin det nu kan bli när man jobbar med människor som har problem. Ingen dag är den andra lik. Ingen. Fattar ni vilket toppenjobb jag har? Jag vet inte om jag sagt det här förut men ibland pratar jag och min bror om jobb, vilka olika jobb vi valt. Enligt min bror så är mitt jobb ett av de absolut värsta jobben han skulle kunna tänka sig. Ever. Att tvingas sitta och lyssna på folks problem dagarna i ända? Enligt mig är långtradarchaufför det värsta jobbet. Det skapar så mycket ångest hos mig att bara tänka på att jag skulle behöva framföra ett sådant fordon i trafiken att ni anar inte. Fy f-n. Det är ju verkligen tur att det finns ett jobb " för alla".

Våra bostäder.
Lägenheten. Vi har tydligen slutat städa hemma, undrar vad det betyder?
Stugan. I stugan måste vi börja planera för våren. Vad ska vi prioritera att göra i år. Elen? Varmvattenberedaren? Uteplatsen? Golven? Tapeterna? Fönstren? So many choices, so little time.

Vår semester. Egypten blir det ju inte så nu återstår bara resten av världen. Förslag?