Idag när vi kommit hem från jobbet, jag och Nelle, så var det ljust i lägenheten (som jag har fotobevis på nedan), tulpanerna hade slagit ut på bordet och det kändes som om det var "hopp om liv", oxveckorna till trots. Den där solresan vi bokade till Egypten har verkligen varit en rejäl skjuts framåt när det gäller det positiva måendet för mig. Det finns något att se fram emot och längta efter. Sen att det "kokar" i Egypten och är risk för inbördeskrig är något jag känner att jag inte riktigt orkar "ta in" just nu...
Iallafall, när vi kommit hem i eftermiddag och satt och softade lite så ringde telefonen. Det var ett dolt nummer och jag tog för givet att det var Richard. Men det var det inte. Det var en kvinna som ville erbjuda mig jobb! Som föreståndare för ett nystartat behandlingshem för pojkar i Stockholmsområdet. Det är TREDJE gången det händer mig! Tydligen har jag en profil på Arbetsförmedlingen som verkligen verkar lämplig för ett sånt jobb. Kul. Men konstigt. Konstigt på så vis att Arbetsförmedlingen rekommenderar mig för dessa jobb vid dessa tillfällen:
1) när jag är gravid i 8:e månaden (väntar Nelle)
2) när jag nyss blivit anställd i höstas
och så nu
3) när jag arbetat i 3 månader och har meddelat detta till Arbetsförmedlingen UPPREPADE gånger.
Vad ska man säga?
att ditt öde är att jobba på behandlingshem:-)
SvaraRaderaannika